All we are is dust in the wind.
Earth Hour
27.3.10
saltochpeppar
Got salt?
Ibland skulle jag vilja vara kille. Här har man gått omkring och packat i timmar för en resa på fyra dagar. Packat, packat upp, packat ner igen, packat om, bytt väskor, bytt igen. Hade jag vart man hade jag bara slängt ner mina saker i en väska och så hade det vart klart sen. Men så hade jag inte heller behövt lika mycket. Alla kläder till exempel (man måste ju kunna ha lite att välja på däruppe i bushen), eller smink och smycken (som jag bara ska ha en kväll), eller lite andra småprylar som kvinnor behöver men inte människor av det manliga könet.
Könsbyte nästa?
Nej, kanske inte.
I alla fall så blir det ju Stockholm imorn. Jag är faktiskt riktigt pepp. Och inte så mycket nervös längre. Det ska bli jättekul!
Hade tänkt göra våra två bioteknikrapporter idag, men det blir nog inte så. Gjorde fel på den första, och måste göra om, vilket innebär att jag inte kommer hinna/orka skriva den andra.
Egentligen borde jag göra dem nu istället för att skriva ett blogginlägg som ingen kommer orka läsa.
Så jag tror att jag gör det. Pausar från packandet en liten stund.
One love is a crooked lie
The world lies in the hands of evil
We pray it would last
24.3.10
Lammens tystnad
(Misquotation, jag vet, det var meningen).
Igår på biologilabben lekte min klass seriemördare. Eller kirurger, om man vill se det på det sättet. Vi skar i alla fall i lamm. Inte hela lamm, men ett par av organen, som satt ihop i en lång rad. Luftstrupen ner till lungorna och hjärtat, levern, njurarna, diafragman.
Vi var i halvklass, och den andra gruppen började med detta medan vi fick försöka oss på att bestämma en fjäderkonstant på fysiklabben (hej Fysik A?)
När vi sen gick in i biologisalen luktade det som... kofta. Faktiskt. Eller kanske mer som i affärer där man köper alternativa kläder, även om det låter sjukt.
Det var ganska äckligt först, när Bosse förklarade hur vi skulle göra och var vi skulle skära, men allteftersom så vande man sig vid lukten, och när det sen var dags att börja leka med skalpellerna och saxarna så var det äckligaste faktiskt att få upp lammen ur plastpåsarna. Okej, att klippa upp strupen var lite småäckligt. Och att blåsa upp lungorna också. Annars var det faktiskt ganska kul, med risk för att låta som en sociopat.
Speciellt när man skulle städa efter sig och tvättade sina blodiga plasthandskar i kranvattnet. Då kände man sig verkligen som en seriemördare som försöker eliminera alla spår efter sig.
Tänk om man skulle bli obducent?
Dock kommer jag behöva nya tumvantar innan vi åker skidor nästa gång. Mina luktar precis sådär. Kofta.
Igår på biologilabben lekte min klass seriemördare. Eller kirurger, om man vill se det på det sättet. Vi skar i alla fall i lamm. Inte hela lamm, men ett par av organen, som satt ihop i en lång rad. Luftstrupen ner till lungorna och hjärtat, levern, njurarna, diafragman.
Vi var i halvklass, och den andra gruppen började med detta medan vi fick försöka oss på att bestämma en fjäderkonstant på fysiklabben (hej Fysik A?)
När vi sen gick in i biologisalen luktade det som... kofta. Faktiskt. Eller kanske mer som i affärer där man köper alternativa kläder, även om det låter sjukt.
Det var ganska äckligt först, när Bosse förklarade hur vi skulle göra och var vi skulle skära, men allteftersom så vande man sig vid lukten, och när det sen var dags att börja leka med skalpellerna och saxarna så var det äckligaste faktiskt att få upp lammen ur plastpåsarna. Okej, att klippa upp strupen var lite småäckligt. Och att blåsa upp lungorna också. Annars var det faktiskt ganska kul, med risk för att låta som en sociopat.
Speciellt när man skulle städa efter sig och tvättade sina blodiga plasthandskar i kranvattnet. Då kände man sig verkligen som en seriemördare som försöker eliminera alla spår efter sig.
Tänk om man skulle bli obducent?
Dock kommer jag behöva nya tumvantar innan vi åker skidor nästa gång. Mina luktar precis sådär. Kofta.
Bittersweet - Apocalyptica
Den här låten är så galet bra så jag kan inte få in i huvudet hur sjukt underbar den är!
Bittersweet - Apocalyptica
Videon har inget med låten att göra, tror jag. Det är en fanvideo, men originalvideon gick inte att bädda in.
Bittersweet - Apocalyptica
Videon har inget med låten att göra, tror jag. Det är en fanvideo, men originalvideon gick inte att bädda in.
21.3.10
Söndag söndag söndag
Söndag måste vara veckans segaste dag. Fast jag har haft en finfin helg.
I fredags kväll kom Bea hit med en påse med gottigheter (neverstop, blockchoklad, fryst mango och chips) och vi såg på ett par The Mentalist-avsnitt och Stardust. Det var mycket trevligt.
Och igår efter stallet mötte jag Nea på torget och så handlade vi grejer till ännu en mycket trevligt kväll, även om den inbegrep lite skolarbete (vi började på planschen till UUF nästnästa vecka).
Middagen bestod i alla fall av tagliatelle och pastasås (soltorkade tomater, babyspenat, champinjoner, pinjenötter och matlagningsgrädde).
Sen gick snälla söta Nea med på att se på Faith (SN, såklart) och på kvällen åt vi vaniljkesella+hallochochblåbär och dippade blomkål och såg på Kate & Leopold.
Imorse gjorde vi klart planschen, och jag tror den blev rätt bra.
Nu ska jag skriva klart den lilla historiagrejen. Och börja lite på den stora. Inte mycket, men lite så jag är i alla fall lite förberedd till handledningen imorn.
I fredags kväll kom Bea hit med en påse med gottigheter (neverstop, blockchoklad, fryst mango och chips) och vi såg på ett par The Mentalist-avsnitt och Stardust. Det var mycket trevligt.
Och igår efter stallet mötte jag Nea på torget och så handlade vi grejer till ännu en mycket trevligt kväll, även om den inbegrep lite skolarbete (vi började på planschen till UUF nästnästa vecka).
Middagen bestod i alla fall av tagliatelle och pastasås (soltorkade tomater, babyspenat, champinjoner, pinjenötter och matlagningsgrädde).
Sen gick snälla söta Nea med på att se på Faith (SN, såklart) och på kvällen åt vi vaniljkesella+hallochochblåbär och dippade blomkål och såg på Kate & Leopold.
Imorse gjorde vi klart planschen, och jag tror den blev rätt bra.
Nu ska jag skriva klart den lilla historiagrejen. Och börja lite på den stora. Inte mycket, men lite så jag är i alla fall lite förberedd till handledningen imorn.
17.3.10
anmälda!
Sådär, nu är vi anmälda till UUF-finalen och vårt projektarbete är nerkortat och inskickat. Det känns bra, och det kommer bli kul!
Jag vet inte om jag går runt och säger "det kommer bli jätteroligt" för att jag tycker det eller för att jag reaktionsbildar. Troligtvis en blandning, men mest tycker jag det nog.
"Time travelling was hard enough with heaven on my side, but now that I'm cut off..."
"It's like you're stuck with a DeLorean but no plutonium?"
"I don't understand that reference, but I do know that it is going to be difficult."
(Note, this has been an abridged version.)
Jag vet inte om jag går runt och säger "det kommer bli jätteroligt" för att jag tycker det eller för att jag reaktionsbildar. Troligtvis en blandning, men mest tycker jag det nog.
"Time travelling was hard enough with heaven on my side, but now that I'm cut off..."
"It's like you're stuck with a DeLorean but no plutonium?"
"I don't understand that reference, but I do know that it is going to be difficult."
(Note, this has been an abridged version.)
16.3.10
Vi är på gång
Jajamensan, nu är vi på gång. Det blir Stockholm. Det bli stenhårt Stockholm!
Rapporten är nu omskriven, och källor, bilagor och framsida ingår inte i de 2-5 sidor som rapporten är begränsad till.
Skolan har bokat tågbiljetter, och Nea skulle åka och plocka upp dem efter skolan.
Mamma och jag var på torget idag och jag hittade en kofta och strumpbyxor jag ska ha till min klänning på kavajmiddagen.
Broren kanske till och med kommer med upp, fast han får nog inte bo på vårt vandrarhem.
Om jag bara kan sparka mig själv i häcken och skriva klart i alla fall ett av historiaarbetena så vore allt toppen just nu.
Men Stockholm ska bli kul!
Och om någon av mina två läsare skulle befinna sig i vår huvudstad den 29-30 mars är det bara att springa förbi Tekniska muséet och hälsa på oss!
Rapporten är nu omskriven, och källor, bilagor och framsida ingår inte i de 2-5 sidor som rapporten är begränsad till.
Skolan har bokat tågbiljetter, och Nea skulle åka och plocka upp dem efter skolan.
Mamma och jag var på torget idag och jag hittade en kofta och strumpbyxor jag ska ha till min klänning på kavajmiddagen.
Broren kanske till och med kommer med upp, fast han får nog inte bo på vårt vandrarhem.
Om jag bara kan sparka mig själv i häcken och skriva klart i alla fall ett av historiaarbetena så vore allt toppen just nu.
Men Stockholm ska bli kul!
Och om någon av mina två läsare skulle befinna sig i vår huvudstad den 29-30 mars är det bara att springa förbi Tekniska muséet och hälsa på oss!
15.3.10
WordPress
Fialotta har skaffat sig en ny blogg, men det kommer dröja lite innan det kommer inlägg där eftersom jag vill fixa med den, först. Efter studenten. Det känns som ett bra datum att börja på något nytt.
Så efter min student får ni klicka er in på WordPress istället för Blogger. Moahahah.
Så efter min student får ni klicka er in på WordPress istället för Blogger. Moahahah.
13.3.10
Regnbågshår
Jag har fruktansvärt roligt med Photoshop.
Och jag börjar bli pepp på att åka till Stockholm. Faktiskt.
12.3.10
Robin Hood
Såg precis trailern för den nya Robin Hood-filmen som ju ska komma i sommar. Den verkar inte helt olik Gladiator, om man säger så. Men det är en sjukt bra film, så det gör nog inget.
Ååh, jag vill se den! Ännu en anledning att längta till sommaren.
Här kan ni se trailern, om ni har lust: http://www.imdb.com/video/imdb/vi73860121/
Ååh, jag vill se den! Ännu en anledning att längta till sommaren.
Här kan ni se trailern, om ni har lust: http://www.imdb.com/video/imdb/vi73860121/
Jag tror...
Jag tror att vi kommer åka. Nu visar det sig att skolan tydligen står för vår resa också, både betalar och bokar.
Vi har egentligen ingen anledning att inte åka.
Så jag tror att vi tänker åka.
Och det kommer bli superkul och även fast vi inte vinner så kommer det bli jättebra ändå.
Vi har egentligen ingen anledning att inte åka.
Så jag tror att vi tänker åka.
Och det kommer bli superkul och även fast vi inte vinner så kommer det bli jättebra ändå.
Unga Forskare och ungdomsångest
Okej, nu ska jag börja från början med det här.
I onsdags (10/3-10) ställde Nea och jag ut vårt projekt på Utställningen Unga Forskare, och det gjorde även Bella och Nina.
Vi kom dit nån gång mellan 8.00 - 8.30 på morgonen och började ställa upp allt i våra montrar. Eller montrar och montrar, var sitt litet runt bord och en yta på väggen bakom oss för att sätta upp våra postrar. Men vi snodde ett till bord och delade på, så det gick fint.
I vår monter hade vi den konstruktion vibyggt till projektarbetet, alltså den iv använde till att rena vattnet (för den som inte visste det gick vårt projekt ut på att rena vatten från Göta Älv med hjälp av UV-ljus), en dator med en powerpointpresentation som gick på bildspel hela tiden, planschen vi snickrat ihop i all hast och lite bilder på konstruktionen och agarplattorna där man kunde se resultaten av försöken.
Ungefär klockan 9.00 var det lite inledning i föreläsningssalen där anordnarna och juryn fick presentera sig själva, och sedan stod i våra montrar och berättade om våra projekt för folk som vill lyssna medan juryn gick omkring till klockan 11.30.
Då var det nämligen dags för hälften av utställarna (vår hälft) att presentera våra projekt framme på scenen inför de andra utställarna och juryn. Man hade 2 -3 minuter på sig, och det gick finfint. Var lite smånervös, men det gick bra.
Sedan var det lunch.
Vi åt någon fisk (makrill, kanske) med stor fyrkant av potatismos. Mycket lyxigt och fint.
13.30 började föreläsningarna. Det var två stycken, en om glaciärer och en om jakten på framtidens livsmedel. Väldigt intressanta båda två.
15.00. Stunden vi alla väntat nervöst på. Prisutdelningen. Det var så många som ställt ut sina projekt i år, 46 st (!), så hela 15 grupper gick vidare till finalen i Stockholm 28 mars - 1 april. Nea och jag vann inte, men vidare gick vi!
Så, nu kan man tänka sig att det borde stå HURRA! STOCKHOLM NÄSTA! på våra Facebook-statusar. Men nej. Det är nämligen så att vi båda har varit väldigt tveksamma till om vi ska åka eller inte.
Egentligen vill vi nog båda, men samtidigt har vi bara gått och väntat på att någon ska ge oss en anledning till att tacka nej.
Det är som så att finalen är veckan innan påsklovet, söndag till torsdag. Detta innebär att vi i så fall skulle missa en hel vecka i skolan.
Inte så farligt, tänker väl ni nu, utan istället något man borde vara glad över. En ursäkt att slippa skolan i en hel vecka, en ursäkt som skolan dessutom bidrar till finansiellt (ja, skolan betalar de 1 500 kr/person det kostar att få delta i finalen).
Men just veckorna innan och efter påsk har vi så mycket att göra i skolan.
Två historiainlämningar, varav en är ganska stor (6-8 sidor) och rejält avgörande för vad jag kommer få i slutbetyg och just den veckan den här utställningen är lektionerna i historia till för att få handledning.
En gruppuppgift i fysiologi.
Jag har två engelskaredovisningar.
Nea har matteprov.
Och säkert något mer som jag nog glömt.
Allt detta mellan vecka 12 och 15 (med ett påsklov däremellan där vi båda är bortresta).
Det kanske inte verkar som så himla mycket, men det där historiaarbetet hänger över mig som ett stort svart moln. Och vi skulle dessutom bli tvugna att skriva om vårt projektarbete (utan bilagor är det ungefär 17 sidor och det får troligtvis inte vara längre än 2 - 5 sidor, så det kommer bli en del revideringsarbete, plus att vi behöver göra om vår plansch från scratch.
Hmm... Nu när jag läser det jag skrivit känns det inte längre som riktigt lika mycket. Men jag har fortfarande beslutsångest.
Inte i närheten av vad den var på lunchen idag, dock.
Jag brukar inte bli så stressad. Jag kansker verkar stressad, men på insidan är jag ganska lugn. Mina försvarsmekanismer fungerar på så sätt att när jag stressar upp mig tillräckligt mycket över något blir jag till sist lätt apatisk och orkar inte längre bry mig, och så brukar det ändå gå ganska så bra.
Idag gick jag bara och väntade på att detta skulle hända, men det gjorde det inte. Istället blev jag bara mer och mer stressad och uppjagad och var en hårsmån ifrån att börja hyperventliera och springa in på toaletten för att gråta eller något annat. Stressad, ångestfylld, illamående.
Det är inte likt mig.
Och jag vet inte varför jag blev sån.
Det är ju ingen jättestor grej egenligen.
Eller jo, det är det. Det är en väldigt stor grej och en chans som man kanske inte kommer få igen (även om jag blir jätteirriterad varje gång någon använder just det argumentet till varför vi ska åka, för det ger mig bara ännu mer ångest). Och det är inte heller så att vi bara skickat in projektet och åker dit, vi har ju faktiskt blivit utvalda att få åka. Vi och 14 andra grupper, men ändå.
Så vi vet inte vad vi ska göra. Just nu lutar det nog åt att vi åker.
Vi har faktiskt pratat med lite lärare och fått en del saker uppskjutna. Neas matteprov och den stora historiainlämningen, till exempel. Och som sagt så betalar skolan allt utom tågresan (som jag tänker låta mamma betala eftersom hon absolut tycker att vi ska åka).
Vi får helt enkelt se hur det går med att skriva om rapporten och postern.
Men jag känner mig faktiskt lite lugnare nu.
Vet inte om det var solen som tittade fram ordentligt när jag åkte hem.
Eller om det var för att jag behövde skriva av mig lite.
Eller om jag helt enkelt bara har använt all min energi till att oroa mig.
Det lär vi märka imorn.
Och imorn ska jag försöka skriva det mindre historiaarbetet och kanske läsa igenom projektarbetet och försöka hitta något sätt för oss att korta ner det rejält. Det går nog.
Jag kommer att bli så oerhört lycklig vecka 15.
I onsdags (10/3-10) ställde Nea och jag ut vårt projekt på Utställningen Unga Forskare, och det gjorde även Bella och Nina.
Vi kom dit nån gång mellan 8.00 - 8.30 på morgonen och började ställa upp allt i våra montrar. Eller montrar och montrar, var sitt litet runt bord och en yta på väggen bakom oss för att sätta upp våra postrar. Men vi snodde ett till bord och delade på, så det gick fint.
I vår monter hade vi den konstruktion vibyggt till projektarbetet, alltså den iv använde till att rena vattnet (för den som inte visste det gick vårt projekt ut på att rena vatten från Göta Älv med hjälp av UV-ljus), en dator med en powerpointpresentation som gick på bildspel hela tiden, planschen vi snickrat ihop i all hast och lite bilder på konstruktionen och agarplattorna där man kunde se resultaten av försöken.
Ungefär klockan 9.00 var det lite inledning i föreläsningssalen där anordnarna och juryn fick presentera sig själva, och sedan stod i våra montrar och berättade om våra projekt för folk som vill lyssna medan juryn gick omkring till klockan 11.30.
Då var det nämligen dags för hälften av utställarna (vår hälft) att presentera våra projekt framme på scenen inför de andra utställarna och juryn. Man hade 2 -3 minuter på sig, och det gick finfint. Var lite smånervös, men det gick bra.
Sedan var det lunch.
Vi åt någon fisk (makrill, kanske) med stor fyrkant av potatismos. Mycket lyxigt och fint.
13.30 började föreläsningarna. Det var två stycken, en om glaciärer och en om jakten på framtidens livsmedel. Väldigt intressanta båda två.
15.00. Stunden vi alla väntat nervöst på. Prisutdelningen. Det var så många som ställt ut sina projekt i år, 46 st (!), så hela 15 grupper gick vidare till finalen i Stockholm 28 mars - 1 april. Nea och jag vann inte, men vidare gick vi!
Så, nu kan man tänka sig att det borde stå HURRA! STOCKHOLM NÄSTA! på våra Facebook-statusar. Men nej. Det är nämligen så att vi båda har varit väldigt tveksamma till om vi ska åka eller inte.
Egentligen vill vi nog båda, men samtidigt har vi bara gått och väntat på att någon ska ge oss en anledning till att tacka nej.
Det är som så att finalen är veckan innan påsklovet, söndag till torsdag. Detta innebär att vi i så fall skulle missa en hel vecka i skolan.
Inte så farligt, tänker väl ni nu, utan istället något man borde vara glad över. En ursäkt att slippa skolan i en hel vecka, en ursäkt som skolan dessutom bidrar till finansiellt (ja, skolan betalar de 1 500 kr/person det kostar att få delta i finalen).
Men just veckorna innan och efter påsk har vi så mycket att göra i skolan.
Två historiainlämningar, varav en är ganska stor (6-8 sidor) och rejält avgörande för vad jag kommer få i slutbetyg och just den veckan den här utställningen är lektionerna i historia till för att få handledning.
En gruppuppgift i fysiologi.
Jag har två engelskaredovisningar.
Nea har matteprov.
Och säkert något mer som jag nog glömt.
Allt detta mellan vecka 12 och 15 (med ett påsklov däremellan där vi båda är bortresta).
Det kanske inte verkar som så himla mycket, men det där historiaarbetet hänger över mig som ett stort svart moln. Och vi skulle dessutom bli tvugna att skriva om vårt projektarbete (utan bilagor är det ungefär 17 sidor och det får troligtvis inte vara längre än 2 - 5 sidor, så det kommer bli en del revideringsarbete, plus att vi behöver göra om vår plansch från scratch.
Hmm... Nu när jag läser det jag skrivit känns det inte längre som riktigt lika mycket. Men jag har fortfarande beslutsångest.
Inte i närheten av vad den var på lunchen idag, dock.
Jag brukar inte bli så stressad. Jag kansker verkar stressad, men på insidan är jag ganska lugn. Mina försvarsmekanismer fungerar på så sätt att när jag stressar upp mig tillräckligt mycket över något blir jag till sist lätt apatisk och orkar inte längre bry mig, och så brukar det ändå gå ganska så bra.
Idag gick jag bara och väntade på att detta skulle hända, men det gjorde det inte. Istället blev jag bara mer och mer stressad och uppjagad och var en hårsmån ifrån att börja hyperventliera och springa in på toaletten för att gråta eller något annat. Stressad, ångestfylld, illamående.
Det är inte likt mig.
Och jag vet inte varför jag blev sån.
Det är ju ingen jättestor grej egenligen.
Eller jo, det är det. Det är en väldigt stor grej och en chans som man kanske inte kommer få igen (även om jag blir jätteirriterad varje gång någon använder just det argumentet till varför vi ska åka, för det ger mig bara ännu mer ångest). Och det är inte heller så att vi bara skickat in projektet och åker dit, vi har ju faktiskt blivit utvalda att få åka. Vi och 14 andra grupper, men ändå.
Så vi vet inte vad vi ska göra. Just nu lutar det nog åt att vi åker.
Vi har faktiskt pratat med lite lärare och fått en del saker uppskjutna. Neas matteprov och den stora historiainlämningen, till exempel. Och som sagt så betalar skolan allt utom tågresan (som jag tänker låta mamma betala eftersom hon absolut tycker att vi ska åka).
Vi får helt enkelt se hur det går med att skriva om rapporten och postern.
Men jag känner mig faktiskt lite lugnare nu.
Vet inte om det var solen som tittade fram ordentligt när jag åkte hem.
Eller om det var för att jag behövde skriva av mig lite.
Eller om jag helt enkelt bara har använt all min energi till att oroa mig.
Det lär vi märka imorn.
Och imorn ska jag försöka skriva det mindre historiaarbetet och kanske läsa igenom projektarbetet och försöka hitta något sätt för oss att korta ner det rejält. Det går nog.
Jag kommer att bli så oerhört lycklig vecka 15.
3.3.10
Det är vår.
Ja, det är det. Det är vår. Jag bryr mig inte om att hälften av snön ligger kvar, för den andra hälften har smält bort. Och jag bryr mig inte om att det är kallt på morgon och kväll, för mitt på dagen är det så underbart vackert och vårigt.
Idag var det sol. Och varmt. Nea och jag åkte in till stan efter skolan och jag gick omkring utan jacka. Vi var på Myrorna och emmaus. Jag hittade billiga böcker och en billig minikilt, och det gjorde mig ännu gladare.
Jag har vart så glad hela dagen. Efter biologiprovet i alla fall. Inget mer plugg i veckan, vårsol och värme och vårlukt och smältande snö, billiga böcker, minikiltar. Allt bara satt så bra. Och jag är fortfarande glad, men lite för trött för att känna av det.
Har inte fått så mycket sömn i veckan, så jag tänkte gå och lägga mig tidigt idag. Men så fick jag en skrivarkick och vill skriva lite på min demonbok, och så blev jag fast. Det går inte fort för mig att skriva, för jag har lite fokuseringsproblem, så det blir en mening i kvarten ungefär, men jag vet vad jag vill skriva och hur jag vill skriva det, och då vill jag inte gå och lägga mig förrän jag fått ner det på papper. (Eller på Word, egentligen, men sak samma.)
Så nu ska jag skriva lite till. Och sen ska jag sova. Länge. Jag älskar sovmorgnar.
Idag var det sol. Och varmt. Nea och jag åkte in till stan efter skolan och jag gick omkring utan jacka. Vi var på Myrorna och emmaus. Jag hittade billiga böcker och en billig minikilt, och det gjorde mig ännu gladare.
Jag har vart så glad hela dagen. Efter biologiprovet i alla fall. Inget mer plugg i veckan, vårsol och värme och vårlukt och smältande snö, billiga böcker, minikiltar. Allt bara satt så bra. Och jag är fortfarande glad, men lite för trött för att känna av det.
Har inte fått så mycket sömn i veckan, så jag tänkte gå och lägga mig tidigt idag. Men så fick jag en skrivarkick och vill skriva lite på min demonbok, och så blev jag fast. Det går inte fort för mig att skriva, för jag har lite fokuseringsproblem, så det blir en mening i kvarten ungefär, men jag vet vad jag vill skriva och hur jag vill skriva det, och då vill jag inte gå och lägga mig förrän jag fått ner det på papper. (Eller på Word, egentligen, men sak samma.)
Så nu ska jag skriva lite till. Och sen ska jag sova. Länge. Jag älskar sovmorgnar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
