Förflyttning

Ja! Kemiprovet är framflyttat! Underbart!
Och det blev ingen Köpenhamnresa i påsk, tror jag. Lite synd, men lite skönt att sova och slippa stressa och åka så mycket fram och tillbaka och överallt.

Imorn är det NP i Svenska B. Wihou. Fem timmars uppsatsskrivning. Tänker fega och köra på debattartikel, tror jag. Har laddat upp med Brämhults Jordgubb-Lime, lite godis och vindruvor.

Och detta var ett sånt blogginlägg som jag egentligen försöker undvika, men jag bara kände för att skriva lite.
Nu ska jag träna yoga!
Baaaaaaaaaaaaaaj.

gemiglov

Åh snälla någon ge mig påsklov nu


Fast skolveckan är inte så himla farlig.
Ett femtimmars uppsatsprov på onsdag, NP i svenska.
Fysiklabbrapport till på torsdag.
Engelskaredovisning och idrottslektion på fredag.
Sen är det lov.
Lov lov lov lov lov lov lov lov lov. Ja, jag skrev alla gånger. Fuck Ctrl C.
Oj, jag svor.

Vi åker till Lund på lördag (efter att jag släpat med mig Nea till stallet) och Grundsund helgen efter det. Och däremellan ska jag klämma in en filmkväll+fotodag med Mix och kanske Bea och Nea med.
Plus en del plugg. Kemi, mest.
Vi har slutprov två veckor efter lovet, och vi har inte lärt oss ett piss sen det förra, tycker jag. Vi har faktiskt väldigt få kemilektioner, även jämfört med de få man borde ha eftersom kemilärarens lille pojke är sjuk hela tiden. Det är jättesynd om henne, och om honom framför allt, men om oss med, faktiskt. Det är vår utbildning som står på spel, Goddamnit. Skaffa oss en ny lärare, då! Och en som faktiskt kan ämnet, tack.
Det är inte så att jag VILL ha kemi, det är inte direkt mitt favoritämne. Men jag VILL klara slutprovet, och jag VILL få ett bra betyg.
Helvete. Allt skiter sig.
Fan.
Svordom.

Men tänk om jag är rädd?

Success!

Jag lyckades hålla mig till mitt träningsschema och jag är väldigt stolt över mig själv! En hel vecka. Fast lite slarv på torsdagen, men jag känner mig lite ursäktad med tanke på knät.

Imorse vaknade jag tjugo över sex, precis som förra söndagen. Spännande. Fast egentligen var det väl tjugo över sju, sommartid.

Kom ut och sprang även om det tog emot sjukt mycket. Men det var skönt. Lite kallt, så jag började må illa efter ett tag. Men en del springande blev det.

Det är så skönt att vara närsynt ibland. Orkar inte plocka in linser när jag går ut så tidigt och springer, och springa med glasögon är nog ingen bra idé, så jag går helt enkelt ut halvblind, i mina supersexiga cykeljoggingbyxor och en enorm röd tjocktröja jag hittade på en loppmarknad nånstans. Och mp3:n, såklart.
Men det är lite trevligt att inte kunna se vad som händer runtomkring. Blir lättare att fokusera på sig själv då, och då blir det lättare att träna. Jag tycker så synd om alla er med perfekt syn (reaktionsbildning).

Körde igenom yogaprogrammet som Linda och jag skrev i onsdags, och det blev bra, tror jag. Ganska lagom svårt, och lagom långt om vi upprepar solhälsningarna lite hit och dit.

Sen hjälpte jag mamma att fixa bilderna hon behöver till sin kurs och flytta över dem till PowerPoint.

Sen hjälpte pappa mig att fixa över yogamusiken till en skiva, vilket var väldigt enkelt.

Och nu har jag säkert massor att göra, men jag vet inte vad.
Tänker ta det lugnt idag. Kanske skriva lite. Det har inte blivit av sen förra kapitlet, även om jag försöker börja. Orkar inte helt enkelt. Och har ingen inspiration just nu. Den får komma med påsklovet.

Påskolovet. Nu är det bara en vecka kvar!

Högskoleprov i mörkret

Nej, det var ganska ljust där vi skrev. Men nu är det ju som så att det är Earth Hour, för alla små tomtenissar som missat det, så släck nu alla era lampor innan de mycketsnyggareändevanliga mjölkpaketen kommer och äter upp er! Själva släckte vi en timme i förväg för att kompensera att vi varken stänger av TV eller datorer. Vet inte om det väger upp riktigt, men det är tanken som räknas, eller hur vackra miljö?

Men Högskoleprovet. Jag tror nog inte jag tyckte att det var så svårt. I alla fall inte så svårt som jag fått för mig att det skulle vara.
Det gick nog inte så bra som jag hoppats heller, men som jag försöker intala mig själv så var det här bara en testomgång, och det kommer gå mycket bättre när jag gör det "på riktigt" och verkligen satsar.
Och jag vet inte om det var ett bra eller dåligt tecken att det kom lite blod ur nosen min kvällen innan... Varken eller, typ.
Fick typ lika bra på alla delar i alla fall, men faktiskt lite bättre på mattedelarna än på språken, vilket jag INTE hade förväntat mig.
Och Orddelen gick bra, fast jag var nära att få alla fel, eftersom jag läste frågorna från fel håll, uppifrån och ner istället för från vänster till höger, vilket jag märkte efter 22:a frågan, så jag fick stressa lite där i slutet av den delen.

Nästa år blir det 2,0. Självklart.

Ett sånt där litet post scriptum

Förresten så glömde jag skriva om tre saker.

• För det första åt jag Kiderägg idag för första gången på hur länge som helst, och det var väldigt gott!
• För det andra ska jag skriva högskoleprovet imorn. Mest för att prova på och inte få en chock när jag ska skriva det "på riktigt".
• För det tredje så ska jag äntligen få en egen dator! Bror min sa vid matbordet i onsdags: "Jag ska förresten köpa en bärbar dator", vilket innebär att jag är den som står näst i tur på hans dator. Igår kom jag hem från skolan, ser bara en tvilling och frågar var den andra är och får svaret: "Hon är med Sebbe och köper en dator." Så snart, snart, snart får jag en sån där trevlig liten burk på mitt rum, och jag är glad.
Very najs burkmajs.

Spellista

Forsaken kom just på spellistan. Fast inte originalversionen, utan en PiffochPuffversion som jag inte ens visste att jag hade. Shit vad roligt jag har åt den. Synd bara, för jag gillar den låten väldigt mycket. Min spellista är förresten sjuochenhalv timme lång, och full med massa bra musik. Jag gillar musik, det är trevligt.



Prayer - Disturbed. Och jag tänker fortsätta ladda upp deras musik tills åtminstone någon börjar gilla den.

Idag då, vad finns att säga om idag?
En del faktiskt.
Nea och jag redovisade vår "lite mer omfattande uppgift" på matten imorse, och det gick bra. Nobelprisfuckyeah nästa. Och jag ska sluta svära i bloggen. Som fan, typ.
Mellan matten och fysiken hittade vi upp till Helvetestrappanupptillhimmelen och sen så köpte vi skoltröjor med, äntligen! Jag gillar skoltröjor, de är mysiga. Svart med skolloggan i storlek L, mjao!
Sen hade vi megalång håltimme mellan fysiken och idrotten, men eftersom jag och Linda skulle snacka med Andreas om vår planering till lektionen vi ska ha nästa vecka och eftersom jag ändå skulle in till stan och hjälpa mamma med lite fotografering efteråt så slutade det med att jag satt i biblan med Didem och Jusor och pluggade ord inför högskoleprovet imorn.
Kunde inte vara med på gympan på grund av mitt knähelvete (nej, ingen svordom, ett namn), men vår planering verkade funka i alla fall. Ska bara se till att lära mig programmet ordentligt. Och vi ska träna på det nån gång i veckan, med, Linda och jag.

Efter skolan åkte jag in till mammas jobb för att fotografera mina småsystrar lite. Mamma behöver lite bilder till en kurs hon ska hålla i stallet, och som de goda döttrar vi är ställde vi upp. Mitt andra fotografjobb, om man kan kalla det så. Det första var för morfar.
Tänk om man kunde lära sig sin kamera asbra, lära sig fotografera och bygga upp en liten studio i källaren och bli proffsfotograf. Det vore kul.
Nu ska jag skriva lite.
Det var länge sen.

Lyssna på låten förresten.

Ofokus ut mot det stora öppna

Varför har jag så svårt att göra färdigt saker? Varför har jag så svårt att fokusera?
Urk, måste verkligen göra färdigt salamanderrapporten nu, har bara analysen kvar, men det är ju så trååååkigt.
Som sagt.

Jag hatar trappor.

Amanda, känner du igen snyggingen? :D

Into the great wide open - Tom Petty

Det var då på tiden

Idag på bussen hem satt jag och grinade som en överkänslig tolvåring. Varför? Jo, för att jag skrapade upp mitt ena knä när jag ramlade för att min andra knäskål hoppade ur led.
Fast det är inte så farligt som det låter, den hoppar tillbaka sen av sig självt. Men det gör tillräckligt ont för att man ska sitta med rinnande ögon nästan hela vägen hem.
I alla fall så undrade jag just när detta skulle hända igen. Det är min fjärde gång. Sist var väl i nian, tror jag.

Det måste i alla fall ha sett jävligt dumt ut. Där kommer jag gående över Gustav Adolfs Torg i sakta mak påväg mot busshållplatsen när jag helt plötsligt ramlar ihop och hamnar i nån sorts skev skräddarställning. Två små söta farbröder kom fram till mig och frågade vad som hände. Sen hoppade jag på bussen.
Det var nästan så att jag satt och skrattade åt mig själv där mellan de där löjliga tårarna.

Sötmandlar och salamandrar

Jo, jag måste verkligen ta itu med Salamanderrapporten nu, och frågan på allas nariga läppar är: Håller en ny art på att bildas?
Den ska in på torsdag egentligen, men det vore väldigt skönt att bli av med den så man kan koncentrera sig på annat sen.

Under tiden tänker jag äta upp den lilla påsen med sötmandlar som jag hittade i skafferiet för nån vecka sen. Mandlar är väldigt gott, och ändå är mandelmassa så äckligt. Och nötter är nyttigt, säger vi. De är faktiskt typ naturella. Hm, fast de kan tydligen innehålla spår av hasselnötter. Ojoj, då kan man ju inte äta dem.

Vi var på opera igår, också, med Ejvor (som förresten känner han som skrev operan vi såg), Sömkliniken. Den var riktigt bra! I och för sig så är det bara den andra operan jag ser, så jag har inte så mycket att jämföra med. Men jag gillade den i alla fall.

Vem där?

Jahapp, enligt Jusors statistik (eller nåt, jag minns inte riktigt) så är det någon från Hovås som regelbundet läser min blogg.

Vem är du? :D

Benjamin Knapp

Jo, jag och Nea och Ellen var på bio i fredags och såg på Benjamin Buttons Otroliga Liv.

Först gick vi till Netto och köpte massor med godis jättebilligt (mitt "godisförbud" dog ut), och sen knallade vi vidare till Begakungen (efter en omväg via Nordstan).

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om denna film. Bra var den, men jag har hört så sjukt mycket bra om den från vissa människor, hosthost, så jag hade nog väldigt höga förväntningar. Jag är duktig på det, att ha för höga förväntningar på saker och ting.

Men den var faktiskt bra. Lite konstig sådär, men konstig på ett bra sätt. Fin historia, fint skådespeleri, fin musik, fint slut.

Lite för förutsägbar, bara.

Och lite för... Jag vet inte riktigt.

Fast jag tror att jag tyckte om den.

Ganska mycket.

Jag tyckte om godiset i alla fall.

Träningsschema

Jag har nu (klockan 9.45 en söndagsmorgon) varit vaken i snart tre och en halv timme, tack vare min kära inre väckarklockan som inte lät mig sova längre än till tjugo över sex.

Och jag är väldigt hungrig.

Tjejmiddag hemma hos Jusor igår (som fyllde 18 i måndags), väldigt trevligt och väldigt god mat, (och massa fotografering, haha)!

Mamma hämtade upp mig och Nea därifrån sen och efter att vi släppt av Nea började mamma och jag prata lite om träning sånt djupt. I alla fall så kom jag fram till att jag måste börja träna, men att bara gå ut och springa är så trååkigt!

Imorse när min inre klocka väckte mig tänkte jag att, jo men vafan, ska man ha en sån där jobbig klocka så kan man väl lika gärna utnyttja den.

Så hör och häpna, men klockan sju en söndagsmorgon tog jag mig en joggingrunda och sen när jag kom hem körde jag ett yoga-pass.

Frukost är aldrig så gott som när man precis har tränat.

Och träning är aldrig så skönt som på morgonen.

Från och med nu ska jag börja träna på riktigt.

Gym på tisdag efter skolan

Gym varannan torsdagsmorgon (kanske)

Yoga på torsdagskväll

Cykla till stallet + rida på lördagsförmiddag

Springa på söndagsmorgon (varför inte?)

Tänk om jag kunde hålla mig till detta.

I så fall gör det inget att jag inte lyckades hålla mig ifrån godiset.

Del fyra 090318

Nu är det som så att jag inte vet om folk läser denna lilla löjliga novellföljetong, men om det skulle vara så skulle jag vara tacksam för en liten kommentar. Det här var nämligen sista färdigskrivna delen, och om nån vill veta fortsättningen så måste jag skriva den först, vilket jag inte tänker göra om ingen läser eftersom jag ju håller på med min "riktiga" bok också.

I alla fall så vore jag tacksam för en kommentar, för annars blir det inget mer.

Resten av delarna kommer upp om man trycker på FÖLJETONGEN UTAN NAMN under rubriken FOLK i sidomenyn. Delarna hamnar nerifrån och upp.

Förresten så är detta min favoritdel hittills.


Här är del fyra i alla fall:

Hundra meter eller så rakt fram, sen en skarp sväng till höger, in bland husen. Rakt in i en återvändsgränd. Det hörs ett triumferande tjut från förföljaren, han tror att bytet är inträngt i ett hörn. Men han tror fel. Alex ler medan han ställer sig med fötterna brett isär och sluter ögonen. De springande stegen stannar abrupt, som om de sprungit rakt in i en osynlig vägg. Triumfen övergår i skräckblandat ursinne. Alex hämtar kraft ut skriket, hämtar kraft ur marken, hämtar kraft ur regnet. Den dras mot honom, som mot en magnet. Han känner den strömma genom kroppen och värma de av regnet nerkylda lemmarna. Några sekunder till så kommer han att vara borta från allt.

Mannen i slängkappan står förstenat och ser hur allt håller på att glida honom ur händerna. Ljusstrålar i regnbågens alla färger strömmar mot pojken. Han står nästan inom räckhåll, men en osynlig barriär är emellan dem. Han vrålar av ilska och vanmakt, och bankar mot barriären.
...Plötsligt slår han i tomma luften, och han vet att han inte har många sekunder på sig. Han kastar sig framåt och får i sista sekund fatt i en flik av pojkens jacka.


To be continued...
(or not)

skoltjöt

Jag hatar matteprov.
Och jag hatar redovisningar. I princip hela tiden fram till påsklovet är helt fullspäckad med massa redovisningar överallt, och nej, jag orkar inte.
Jag längtar så sjukt jävla mycket efter påsklovet.

Har rätt nyss stått och lagat mat i entimmeochfyrtiominuter. Hur kan det ta så lång tid att steka lite blodpudding och potatisbullar? Jag har ångrat mig, jag vill inte ha ett café.

Nea och jag kommer fuck yeah få Nobelpris i Matematik.
Vi kom faktiskt fram till en så bra lösning på vårt "projektarbete" i Matte D att jag knappt fattar den. Men vi var väldigt duktiga på att komma på den allmäna formeln; jag kom på ena delen och Nea den andra och så bara slog vi ihop dem och så blev det jättebra!
Tror jag.

Nu ska jag fixa min franskaredovisning till imorn. Jag är inte så bra på att planera min tid.

Derivera mig hit och derivera mig dit

Matteprov imorn, och jag vill inte. Det är nog inte så svårt egentligen det här, de flesta övningsuppgifterna i boken har gått bra, men jag är så less på't.
Sinuskurvor och cosinuskurvor, derivering av sammansatta funktioner och radianbegrepp hit och dit och dra åt Helvete. Jag orkar inte.
Varför läser man natur?
Tänk vad trevligt det hade varit att gå en estetlinje och fortfarande vara kvar på Matte B.

Linnéa var här nyss och vi fick hjälp av pappsen min, som är väldigt duktig på matte. Linnéa går en såndär trevlig estetlinje och läser Matte B nu, medan vi på natur läser Matte D. (Efter lika många terminer.) Tänk hur sjukt mycket högre tempo vi måste ha. Dubbelt så många kurser på samma tid. Vem utsätter sig frivilligt för något sånt?
Fast B-kursen var inte särskilt rolig, i och för sig.

Och jävlar. Jag gjorde något med Internet. Sitter på Sebbes dator (han jobbar) och nu lyckades jag göra nåt knäppt.
Jaja, det fixar sig. Han använder Firefox ändå.

Disturbed - Violence Fetish

Jag är ledsen att jag låter bloggen hemsökas av detta band, men de är ju så jääävla bra!

Tell me what am I supposed to be
Another goddamn drone
Tell me what am I supposed to be
Should I get ready to play?

You're pushing and fighting your way
You're ripping it up

Vårpromenad

Det är världens underbaraste väder ute! Och jag menar det. Vem behöver sommar när våren är så här varm och trevlig och vacker och underbar? Och det tre dagar efter snöstorm!
Jag tänkte att jag och Linnéa skulle ta en promenad och leta vårtecken. Men Linnéa tyckte att vi skulle hem till mig, så vi gick hem till mig. Sen gick vi hem till Linnéa. Och sen fick jag gå på promenad själv. Ackompanjerad enbart av min kamera.
Ganska bra sällskap, faktiskt.
Lite bilder blev det i alla fall. Och en lång och för låren plågsam vårpromenad.
Jag älskar vädret när det är så här. Snälla väder var fint på onsdag också.

Mitt under min underbara vårpromenad, (med strålande sol, massa värme, fågelkvitter, vår helt enkelt) så fick jag helt plötsligt en pangidé till en skräckhistoria. Ironiskt, huh? Får se om det blir nåt med den.

Och så en liten träningsverksuppdatering: Mina lår mördar mig idag med. Stod just upp en stund, och efter ett par minuter så var benen på väg att vika sig under mig. Fast när man är ute och går så är det faktiskt ganska skönt. Så länge man inte går i trappor eller backar.

Traditioner

Försök inte vissla med i Bed of Razors, man får syrebrist.

Traditioner, traditioner. Jag vet inte varför man ser på Melodifestivalen.
Jo, jag tyckte om HEATs låt. Faktiskt. Först tyckte jag bara den var melodifestivalshårdrocksbra, men den är faktiskt ganska bra. Sångaren är ju verkligen helt galet duktig! Men varför söka in till svenska festivalen med en låt helt på grekiska? Och alla dessa "dussinlåtar" som mamsen kallar dem, varför ens försöka?
Nejtack, mer Alcazar åt folket! Fy fan vad de är coola!

Förresten, La Voix-människan har jag sett väldigt mycket live, på operan. Hon fuskar lite idag, tycker jag, dock. Operasångare får ju inte ha mikrofon!




Ja ge mig ja ge mig allt som jag vill ha!

Idag, igår, idag, igår, igår

Egentligen orkar jag inte skriva

Krabbfotboll på idrotten igår, mina lår är totaldöda och klarar knappt av att gå i trappor. Men ändå plågade jag mig upp på hästryggen imorse och jävlar vad underbart det är att rida! man bara glömmer all smärta i benen och märker inte av den förrän man landar på marken igen. Då är det inte roligt.

Pappsen och jag spelar in alla The Mentalist-avsnitt på vår superfenomenala hårddiskDVDboxer (jag vet inte riktigt vad det är för något. Tror det är en avancerad DVD, men man vet aldrig riktigt med pappa och hans braiga prylar). Innan igår hade vi bara sett på det första, men igår såg vi även på de andra tre vi spelat in, och till och med mamma tyckte det var bra!
Vet inte varför jag gillar såna serier, typ övernaturliga saker.
Jag vill bara kunna tro.
På att sånt finns. På riktigt.

På engelskan (och svenskan) läser vi om romantiken, och som alla vet så är den uppdelad i kärleksflumromantiken och skräckflumsromantiken. Så igår på engelskan skrev vi antingen ett kärleksbrev eller om en mardröm och lämnade in. Skulle ha skrivit kärleksbrev egentligen, men det var så trist, så jag bytte. Det är mycket lättare att skriva skräckhistorier. De kan vara hur flummiga och orealistiska som helst utan att det blir det minsta konstigt.
Överdrift.
Poängen med detta var i alla fall att jag ännu en gång bestämt mig för att börja skriva lite skräcknoveller. För att få igång fantasin lite och komma igång bättre med Boken.
Min söta lilla snälla kompis har korrekturläst prologen. Tack (om du läser detta, annars har jag redan tackat, hoppas jag).

The Mentalist är i alla fall en väldigt bra serie, för alla som tagit sitt förnuft till fånga och tröttnat på Desperate Hosewives men inte vill byta ut den mot House (vilket i och för sig vore väldigt oförnuftigt).

I'm sorry. He irks me. He's irksome.

Vem vill gå med mig på Metaltown?

Jag är lite småtrött idag och känner verkligen inte för att göra någonting.

Humor

På väg från bussen, två killar ~18 går och pratar.

Kille 1: Vad skönt att det snart är påsklov nu. Det är ju bara en månad kvar.
Kille 2: Ja, och en månad går ju så fort.
Kille 1: Precis, det var ju bara tre veckor sen det var sportlov. Eller var det bara två? Jo, det är vecka 11 nu och lovet var vecka 7, då var det två veckor sen, och detta är den tredje.
Kille 2: Ja, det kommer gå hur fort som helst.
(De går under tystnad en liten stund.)
Kille 2: Hur gick matteprovet, förresten?
Kille 1: Jag har omprov på fredag.

Jag har tjuvlyssnat, höhö.

Gone Baby Gone

Jo, jag såg filmen igår. Gone Baby Gone. SurfTheChannel är min livlina.

Jag vet inte vad jag tyckte om den. Bra var den väl, men det är kanske inte direkt jättesmart att se en film ett par timmar efter att man läst ut boken, speciellt inte om man tyckte om boken.
Men jo, jag tyckte nog om filmen också.
Fast de flesta personerna var helt fel. Förutom de två huvudpersonerna, de var bra. Men jag har lite svårt för Casey Afflecks röst, man blir lite trött på den.
Handlingen var lite fel också, men det är den alltid, och den var faktiskt rätt så okej.

Gone Baby Gone

Gone Baby Gone tog slut idag.
Den var äckligt hemsk. Och äckligt bra.
Funderar på att se filmen. Folk som sett den brukar tycka att den är bra.

Från och med nu ska jag göra lite yoga varje morgon och bli vig och stark och snygg.
(Inte varje morgon, kanske, men när jag hinner/orkar. YogaDVD är bra att ha.)

Ibland har jag inte riktigt lika mycket tur när jag tänker

Som bekant så är jag lite ooriginell och försöker skriva en bok. Det går ganska bra nu, jag har kommit igång och skrivit en hel del med tanke på att jag faktiskt inte har sådär jättemycket tid över till det.
I alla fall så har jag funderat på den här boken ganska länge, hittat på massa korta delar och kommentarer som ska in lite här och där i handlingen och skrivit upp det i en anteckningsbok.

Höhö, och nu tittade jag igenom den lite för att se vad jag skrev för länge sen.
En anteckning var:
OBS! Kossan!
Och jag har ingen jävla aning om vad det betyder. Jag brukar ha lite tur när jag tänker, men inte den här gången.

Ibland vet jag inte riktigt hur min hjärna funkar.
Och det var ingen självkomplimang.
Är det ett ord?

Det är i alla fall väldigt roligt att skriva. Det är ett enkelt sätt att skapa något. Vore trevligt om mina gamla författarfingrar ville komma tillbaka och få till de där små sakerna som jag kunde få till lite då och då förr i världen. Typ min lilla skräckhistoria som jag skrev i nian (engelskauppgift, mycket roligare än de vi har nu, tal och skit), det var bland det bästa jag skrivit, tror jag, och en av de få saker som jag fortfarande är riktigt nöjd med.
Jag funderar starkt på att börja skriva skräcknoveller. Det får igång fantasin så sjukt mycket.

Mitt dåliga humör är borta i alla fall. Alltid något. Att skriva är min form av terapi. Få bort tankarna från allt annat och fokusera på de där orden som överförs från huvudet till datorskärmen.
Det är något med det.



Och jo, jag har ett liv. Nästintill obefintligt, men inte riktigt.

Beeep beeeep beeeeeeep BEEEEEEEEEEP

Usch usch usch, jag är på superdåligt humör idag. Är i desperat behov av naturgodis eller nåt annat som utplånar dåligt humör.

Hela igår känns totalt misslyckad (utom smoothie + sockerkaka + Låt den rätte komma in hos Nea, det var totalt omisslyckat).
Först hade jag väldigt dålig datorkarma på biblioteket när jag försökte skriva ut mitt engelskatal, sen gick talet rent åt Lucifer, och allt kändes bara så fel och ovärt.

Sen gick det åt Lucifer idag igen, på ridningen. Ingenting blev rätt och hästen ville inte bryta av till trav mellan sockerbitarna. Men det var mitt fel. Hon är en väldigt mysig och trevlig häst som jag inte lyckades få tillräckligt med kontroll över.

Children of Bodom har aldrig suttit så rätt.

Ska få mamma att korrekturläsa GnasTrom lite sen, vilket även min söta snälla kompis (känn dig träffad) har lovat att göra.

Började på Gone Baby Gone igår också, förresten. Av Dennis Lehane, såklart. Jag fulkomligt avgudar hans böcker.

Jaja, fuck life. Ursäkta den stora texten överallt, jag kände för att skrika lite.

Back on track...

Måste bara säga att det är så oerhört skönt att ha börjat skriva igen. Även om det låter förjävlig när jag läser igenom det så känns det så bra att ha kommit igång igen. Jag har så många idéer om vad som ska hända senare att mina fingrar nästan spricker när jag väl kommer in i det hela.

Nersidan är att jag inte börjat på mitt engelskatal än. Aja baja på mig. Det är så mycket roligare att skriva bok än tal. :)
Speciellt eftersom man blir betygsatt på talet, men inte på boken.
Än.
Och troligtvis aldrig.
Fast förhoppningsvis blir man det.
Nån gång.
Det vore roligt.
Det går ju alltid att drömma.


Hittade just lite rolig trivia:
Val McDermid (som skrivit en av mina favoritdeckare, The Mermaids Singing) är född samma datum som jag! Fast 36 år tidigare.
Lite roligt, faktiskt.


Uppdatering:
Jo, nu skriver jag mitt engelskatal. Det är inte roligt. Det är faktiskt jättetrist. Och känner mig så dålig. Men nu är jag klar.
Och jag är jätteduktig på att skriva på datorn:

Jag skulle skriva:
This is a most important question
Och så blev det:
This is almost an important question

Humor, humor, humor.

Nu kommer Linnéa snart och så ska vi baka sockerkaka och se på film <3

Hugh Jackman, Academy Awards 2009

Hugh Jackman var värd för Oscarsgalan. Och jag missade det.
Jag vet, jag är jättesen. Bea tipsade mig förra söndagen, tror jag, och jag tänkte kolla upp det, men glömde. Och nu kom jag ihåg det igen (minns inte riktigt hur det hände, dock), och alltså shit... Är han bra eller är han bra?

Undrar om hela galan finns på STC?

Whereas me, I'm an Australian, who played an Australian, in a movie called Australia... hosting.

Hälsomorgon

Ibland förvånar jag faktiskt mig själv.



Massa håltimmar idag, så jag har en efterlängtad hemmamittiveckandag. Men nej, ingen sovmorgon ändå. Hade kanske fått det om inte resten av familjen vaknat vid sju. Jag undrar när jag blev så lättväckt. Märker det väl bara inte oftast eftersom jag brukar vara iväg innan resten av familjen ens kommit ur sängen.
Jaja, det var inte det som var poängen, utan att jag kom upp ur sängen ungefär samtidigt som dörren slog igen efter mor och far, dvs vid kvart över sju. Idiot, tänker ni nu, och ni har säkert rätt.
Men jag åt frukost och gick ut och joggade. Det var helt perfekt joggingväder, faktiskt. Lite småkallt, men inte jättekallt, lite blåsigt, men inte så det var jobbigt.
Kan inte säga att min kondition är direkt bra, hosthost, det är faktiskt riktigt dålig. Men det vara bara skönt att masa sig ut och tvinga sig själv lite.

Sen när jag kom hem mysade jag till det lite, drog ner persienner och släckte ner, och provade på Yoga-DVD:n mamma köpt. Den var riktigt bra, men jobbig. Och jag kände mig så osnygg, oproffsig och ovig. Gäller att lära sig allt det där till vecka fjorton när jag och Linda ska hålla yogalektion på idrotten.
Det är inte så långt dit nu, faktiskt...

Min hälsomorgon avslutades i alla fall med en bärspäckad smoothie och müsli med massa linfrön, och sen en lång härlig dusch.

segnälkaB

Vad fel det låter att räkna baklänges.
Trettio, tjugonio, tjugoåtta, tjugosju, tjugosex, tjugofem, tjugofyra, tjugotre, tjugotvå, tjugoett, tjugo, nitton, arton, sjutton, sexton, femton, fjorton, tretton, tolv, elva, tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett, noll.

Ingen skola imorn, så skööönt! Massa håltimmar överallt!
Så jag struntar i yoga idag, tar det imorn istället. Har massa tid. Och jag ska sova i natt. Försöka stänga av min biologiska väckarklocka.
Ska försöka skriva imorn med. Har blivit två sidor på datorn i storlek åtta än så länge. Inte så illa, faktiskt, om jag får säga det själv. Jag är lite nöjd.

Och ett megagrattis till Kaptenen som fyller år idag!

Min mage gör ont.
Nu ska jag laga kykling.

Btw, alla två som läser min blogg, (är ni så många?), rösta på mig i Jusors fototävling ;D



Datorn är seg.
Extremt oproffsigt inlägg idag.
Godnatt.

Sexan

Secret Window går på sexan imorn klockan nio, tror jag. Klockan åtta kanske?
Jag blev lite glad i alla fall. Hade tänkt se den för jättelänge sen och sen inte orkat hyra den och sen glömt bort den.
Var precis på väg att sätta på timern för att spela in The Mentalist och så var TV:n inställd på kanal sex istället för tre och det första man ser är reklam för Secret Window. Helt underbart!
Johnny Depp for the win, eh, Kaptenen? ^^

Du spelar med de bästa nu

Min spellista på Media Player hoppar från Children of Bodom till Enya. Här har vi varierad musiksmak. Och hoppsan, där blev det visst musik från Prince of Egypt. Myspys.

Cause you're playing with the big boys now.

Psykologiprov idag. Fail. Nej, det gick nog bra, förutom första frågan, som var ganska elak.

Nån (minns inte vem): Mats, kan du säga vem dem här människan var?

Mats: Jaaaa, han var psykolog.

Och på kemin hade vi vikarie. Vi byggde spegelisomererna till mjölksyra. Nea och jag hade ingen aning om hur den andra skulle se ut, så vi byggde två stycken likadana för att sen ändra lite på den ena och se om vi kunde ändra på den sen för att få till en sån där liten trevlig spegelsak.

Rättare sagt: Vi tänkte bygga två likadana, men det blev inte så. Det blev två isomerer. Med andra ord var vi ganska dåliga på att bygga två likadana molekyler, men spegelisomerer var vi duktiga på. Och vi tänkte jättemycket.

De som upptäckte spegelisomererna fick tydligen Nobelpris. Ingen match för oss, "Nobel Prize, Otto. We'll see you in Sweden!" (Eller nåt sånt.)

Sen hade vi håltimme på engelskan. Det innebär (såklart) kortspel. Chicago, riktiga poängsystemet, ungefär i alla fall. Jag, Nea, Johan och Hannes. Johan vann. Sen spelade vi bluffpoker (jag kom i final båda gångerna men fattade inte riktigt reglerna i finalen, så jag failade totalt.), och jag och Linnéa drabbades helt plötsligt av våldsamma skrattattacker.

Vet inte riktigt vad hon tyckte var så roligt, och jag har ingen aning alls om vad jag tyckte var så roligt heller. Det är bara svårt att sluta skratta ibland. Och efteråt blir man helt totalt utmattad och orkar inte skratta ens om något är roligt på riktigt.

Skratta är trevligt.

Vi plockade i alla fall med oss våra kameror till skolan idag, båda två. Tänkte fota lite under engelskahåltimmen, men det regnade. Istället knallade vi ut på området och lekte turister efter kemin.
Det var lite roligt. Men lite trist väder.

Nån gång ska jag bli riktigt bra på att fota. Lite kan jag nu, men inte så bra som jag skulle vilja. Fast det kan man väl aldrig. Men har man nu en sån bra kamera som jag fått så är det bara dumt att inte lära sig den. Faktiskt.

Och så bestämde vi oss för att nån gång när det är vår på riktigt ska vi ha en fotohelg/-dag med kameror, matsäck i korg, fotografering i stan och Slottskogen.
Jag vill ha vår.
Jag vill ha fint ljus och knoppar på träden och blommor och fåglar och värme och inga blöthundluktande jackor.

Men en väldigt bra sak är att vi nu inte har några prov på typ två veckor! Det är helt sjukt! Vi brukar ha två prov i veckan nuförtiden ju. Hur underbart skönt som helst!

Nu ska jag skriva ett kapitel eller två. Nån som vill ha ut nästa del i följetongen förresten? Hojta på bara i så fall. (Ja, jag låtsas att jag har läsare även om jag är för lat för att skaffa några.) Följetongen är förresten väldigt enkelt länkad i sidomenyn, under rubriken FOLK. Det är den längst upp. Kommentarer och idéer är, som sagt, väldigt välkomna.

Glada överraskningar är bra överraskningar

Nån kanske minns att jag klagade lite på mina prestationer på vår senaste svenskauppsats? (Var bara tvungen, jag kan hyperlänka.) Vi fick tillbaka den idag, och gissa vad: MVG! Wihou! Det gjorde mig glad. Det är nästan så att jag är så mallig för svenskan att jag vill skriva in Maddes kommentar här bara för att jag blev så glad, men där går väl gränsen, även för självupptagna, fåfänga små fjollor som jag?

Dessutom kom jag hem till ett stort brunt kuvert med två små trevliga filmer i.
Det gjorde mig ännu gladare.

Dessutom massa fina vattendroppar på trädgrenarna som är fint på kort, även om korten inte blev riktigt som jag tänkt mig.

Det känns som om det händer massa små trevliga saker för mig nuförtiden. Det är väldigt trevligt. På fredag ska jag försöka övertala min familj att se Constantine med mig. Eller nej, den ska jag ju se med Mix nästa helg, om det nu blir av. The watcher får det bli! Kanske. Kan de se på Bodyguard så kan de väl se på den också?



Uppdatering några minuter senare:

Men men, livet får väl inte bli för bra. Fick just svar från Liseberg. Inget jobb för mig där i sommar. Fan.
Urk, nu måste jag söka ålderdomshem. Borde gjort det redan. Och ICA, typ.

Bajbaj, nu ska jag äta soppa och pannkakor med hjortronsylt från Älvsbyn, yum! (Ingen sylt till soppa, bara till pannkakorna.) Sen ska jag plugga psykologi. Borde gjort det igår. Men "det är ju inte svårt det här", som Mats säger.

Hejdå. (utan överdrifter)

Jag är trött, och nu vill jag sova

Så godnatt,

men först ett sita inlägg för idag. Jag hade massa saker jag hade tänkt skriva om, men nu minns jag typ inget. Jag är nog lite för trött.

I alla fall så har jag precis varit jätteambitiös;
1. Börjat skriva på min satans bok. På datorn. Och fört över till USB-minnet.
2. Städat mitt rum som sett ut som rena katastrofboendet sen vi kom hem från Norge (dvs två veckor)
3. Skrivit om biologilabbrapporten. Didem och jag råkade göra lite fel i diagramet, och eftersom man inte följer sina egna råd utan målar med sina neapennor så blir det till att göra om alltihop från början. Hurra. Men nu är det klart.

Dock har jag varit väldigt oambitiös när det gäller matte och psykologi. Kanske orkar klämma in en timme psykologiplugg nu. Om man orkar.

Jo, förresten, det var ju det jag hade tänkt skriva.

Läste klart en bokreabok till idag. Konsten att förlora av "Mats Hård". En känd sportjournalists blogg som blev till en bok.
Jag blev lite deprimerad av att läsa den.
Jag vill också ha en rolig blogg.
Eller en meningsfull i alla fall.
Drömma går ju.
Den var i alla fall väldigt rolig, även om det var väldigt mycket fotboll i den och jag inte kan vara så mycket mer ointresserad av just fotboll (och de flesta andra sporter). Man lever sig in i boken på ett annat sätt eftersom man vet att detta är sant. Sant och sant, men det var den riktiga bloggen, av vad jag förstått.
Ex. Herr Hård gör något klantigt.
Läser man en vanlig bok tänker man, Jaha, där gjorde han så.
Läser man denna bok tänker man, Jävla idiot, varför gör du så?
För alla som gillar bloggar alt. gillar fotboll alt. vill ha något roligt att läsa rekommenderas denna bok.

Och nu är jag trött och ska sova. Snart. Efter lite psykologi. Datorn ska av nu i alla fall.
Hejsvejs.
Pussochkram.
Kissokram. (nudgenudgeknowhatImeansaynomore)
Godnatt.
Sov gott.
Tjolahopp.
Bye bye.
Gåd najt.
Ses nån gång,
have a nice life.
Nu börjar det bli överdrivet.
Hejdå.

Mars mars måne

Just det, ny månad är det också. Det är nåt speciellt med dagar där någonting börjar om på nytt, som en nystart. Även om det egentligen inte är någon skillnad mellan igår och idag, det blir bara som en ny startlinje. Eller snarare pånyttifylld startlinje, men mållinjen är fortfarande lika långt bort.




Månadens första dag tillbringades i alla fall en timme eller så med pappa på Media Markt. Väldigt trevlig affär. Vi hittade ett UV-filter till min bäbis (egentligen är det mest för att skydda själva objektivets lins), lite rengöringspapper, ett USB-minne till GnasTrom och ett stativ för 189 kronor! Där snackar vi fynd. Det verkar till och med bra! Inte lika bra som ett för tusen spänn, det inbillar jag mig inte. Men som första stativ tycker jag inte riktigt att jag behöver ett sånt apdyrt.

Mamma och flickorna var på Torget undertiden, och mamma kom hem med en yoga-DVD och en yogamatta. Nu är det bara spikmattan som saknas!

Puss på mor och far!

Nu ska jag försöka komma nån vart på GnasTrom och spara över på USB-minnet. Kom på det igår att det behövs ju ingen stor, klumpig hårddisk, räcker med ett litet, litet minne. Det gör det hela mycket enklare.

Mormor och morfar kommer inte idag förresten, det gick inte riktigt för mormor. Men morfar kommer över dan imorn i alla fall för att föreläsa. Hade velat gå på en av hans föreläsningar nån gång, men de är när jag är i skolan, tydligen, så tyvärr...

Jusor har en liten rolig fototävling i sin blogg. Och jag har just lärt mig göra hyperlänkar här i bloggen!

Effekt

Lovade ju en bild med den där lite skojiga effekten. Detta var nog den som jag blev mest nöjd med.

Dessa går att ta med systemkameror, med kompaktkameror vet jag inte, men det går kanske att hitta på nåt sätt.

Såhär gör man (med systemkamera i alla fall):

1. Ställ in ganska lång slutartid, 1/40 eller nåt sånt.
2. Vrid på objektivet så att det är så inzoomat som möjligt.
3. Ställ in så att kameran tar kort med blixt.
4. Precis när du trycker ner slutaren vrider du fort på objektivet så att du zoomar ut, och allt avslutar med blixten som fixerar objektet.

Ungefär.

Detta lilla trick kom, som sagt, från boken Digitalfotografi av Scott Kelby.