Till mina mångfaldiga läsares enorma lättnad uppdaterar jag härmed min mycket intressanta och attraktiva blogg. Lägg märke till sarkasmen.
Men okej, lite utlovade ämnen här:
Biljakt, 4:e juni. (Min födelsedag, för övrigt).
Jag satt på mitt rum på ovanvåningen och pluggade inför morgondagens fysikprov (som i vilket fall gick åt helvete, men jag orkar inte bry mig sådär i slutet av terminen). I alla fall satt jag helt lugnt och fredligt och läste på om kraftmoment och mekaniskt arbete (som inte är samma sak) när jag plötsligt hörde tjutande bildäck och en krasch och sen skakade hela huset till. Detta följdes av ilskna, eller rent utsagt förbannade, skrik och vrål. Jag rusade ner och frågade min familj vad som stod på? Pappa och systrarna satt och tittade på Men of Honor (såg slutet sen, den verkade bra), men mamma och jag sprang upp och tittade ut genom fönstret. Där låg en kille (femton var han, fick vi reda på sen) på marken och tre fyra stycken stod runt honom. En av killarna runtom slog till honom i ansiktet. Jag trodde det var för att väcka honom, han såg rätt avsvimmad ut. Men som ni kanske förstår senare var det nog mer hotfullt menat.
Våra grannar rusade ut och frågade vad som hänt. En av killarna ropade tillbaka:
"Det är ingen fara, vi har ringt polisen."
Polisen? Jag fattade ingenting. Borde de inte ha ringt efter en ambulans istället? Killen på marken var ju för i helskotta medvetslös! Tror jag i alla fall.
Men polisen kom. Två eller tre bilar stod fem minuter senare på vår lilla återvändsgata, men spårhundar. Och två minuter senare kom GT. (Har dock inte kunnat hitta denna artikel på deras hemsida.)
Det visade sig att en persons bil (låt oss kalla honom Hejsan) hade blivit stulen av ett par söta små pojkar på en badplats nån gång mitt under dagen. Han ringde polisen och bad sen att få hjälpa till att leta, vilket han fick. Han och ett par kopisar gav sig därför av i en kompis (låt oss kalla honom Svejsan) bil. Hejsan körde runt hela dan men såg inte röken av sin fina nya bil, som han ägt i två månader, så vid tio elva på kvällen bestämde de sig för att köra hem.
Då, som ett tecken ovanifrån, såg Hejsan sin älskade Audi i en rondell och de förföljde den. Audin ökade dock farten rejält, och Hejsan jagade in den på en återvändsgrändsgata (nämligen vår). Den silverfärgade Audin insåg att den blivit fångad, och dess innehåll flydde men en blir lämnad bakom (killen på marken). Innan dess körde dock Hejsan in Svejsans bil rätt in i sin kära silverbil, så att den flög in i våra grannars rabatt.
Resten av dramat kan läsas om ovan.
Killen på marken, som blev arresterad så fort polisen kom, var bara femton år gammal. Vilken skit. (Inte han.) De andra vet jag inte riktigt om de fick tag på.
Trots att denna text är väldigt ironiskt skriven så är den (om jag inte kommer ihåg något fel) helt sann.
Formatering, 6:e juni. (Sveriges nationaldag, för övrigt.)
Efter ett par dagar i Lund satt jag på ovanvåningen i mormor och morfars hus och väntade på att resten av min familj skulle göra sig klar för hemfärden. I väntans tider satt jag och pillade med min kamera och försökte redigera lite, så mycket som det nu går att göra direkt på kameran. Funderade på om det gick att få en ram på bilderna, så jag letade lite bland menyerna och hittade en knapp som det stod "Formatera --> Ja/Nej" på. Självklart vet jag att när man formaterar en hårddisk eller liknande så tas allting på den bort. Men jag tänkte ju inte så långt just då. Var helt inne på redigering av bilder, och då man formaterar en text redigerar man den ju på ett sätt. Så jag ställde in den på "ja".
Det kom inte ens upp ett jävla varningsfönster. Det kan man väl i alla fall begära.
Så alla mina bilder mellan 3:e och 6:e juni försvann. Puts väck. Detta inkluderade alla bilder från min storebrors student, min födelsedag och dagarna i Lund. Behöver jag nämna att jag var så galet förbannad på mig själv att jag började gråta av ilska?
Detta var utan tvekan det mest klantiga misstaget i min otekniska historia.
Men som tur är har jag en väldigt teknisk och smart pappa som köpte ett program från internet och lyckades rädda nästan alla bilder.
Nu blev det inte mer, tror inte nån orkar läsa mer ändå, om nu denna texten ens gick att läsa.
Igår var i alla fall jag och Mix och såg på The Chronicles of Narnia: Prince Caspian. Åååh, vad den var bra! Bra film, inte alldeles för olik boken, lite gullig humor sådär, underbart vackra bilder, sjukt härlig musik och äkcligt snygga skådespelare, kan det bli mycket bättre? Både Ben Barnes och William Moseley är dreggelfina.
Jag är bara så trött på allting nu. Fick en sån där konstig känsla. Har mått toppen hela dan (psykiskt om inte fysiskt) men nu fick jag bara en sån där... Jag vet inte vad, men jag blev helt enkelt så less på allt. Jag vill inte vara mig själv just nu.
Varför har jag så svårt att komma ihåg den här människans namn? Vet inte hur många gånger jag sitter i flera minuter och funderar innan jag ger upp och söker upp det på imdb.com. 
Deckare skriven av Dennis Lehane. Sjukt bra bok! Bra skriven, spännande, underhållande och, bäst av allt, skriven med en lagom dos humor. Trots att den är blodig och brutal så får man sig en del goda skratt. Rekommenderas till folk som inte är rädda för lite blod och våld och som tycker om spänningsromaner! Köptes på loppmarknad, ett av de bästa femkronorsfynden jag någonsin gjort!
Förstklassig humor från Marian Keyes. Har ännu bara hunnit läsa halva, men jag har verkligen fastnat för den här författaren. Hon skriver så bra! Och hon är så oerhört rolig! Rekommenderas till... i princip alla. Blev rekommenderad den här författaren av Amanda, köpte denna bok till henne och hittade den sen i vår bokhylla. 
