Groda -> Häger -> Tiger -> Utomjording

Fullmånen lyste starkt och avspeglades i det svarta vattnet i den lilla grunda sjön. En groda kväkte och bröt tystnaden i den halvmörka aprilnatten. Den tog sats från stenen den satt på och hoppade. Månens spegelbild bröts, och en krusning på vattenytan slog emot strandkanten med ett svagt kluckande ljud.
Mitt i sjön stod en fågel blickstilla, men ena benet lyft och med blicken stint fäst i vattnet. Plötsligt dök huvudet ner i vattnet så snabbt, att det var svårt för ett öga att uppfatta rörelsen. Den långa näbben fick tag i grodan som sprattlade förtvivlat en sista gång innan fågeln svalde den. Det var en häger, och de grå fjädrarna på det stolta huvudet glänste av små vattenpärlor.
Den vandrade vidare till ett nytt ställe där den åter stod helt stilla i flera minuter och väntade på att få tag på en ny fisk eller groda.

Plötslig lyfte hägern på huvudet, som för att hitta något den hört, men inte sett. Det prasslade till i vassen vid strandkanten. Fågeln flyttade sig nyfiket lite närmre vassen.
Utan förvarning flög något emot den och slöt sina vassa tänder om dess hals. En tiger, stor och randig, med glimmande, svarta ögon släppte ner den döda fågeln på marken och började äta.
När det stora kattdjuret var mätt och belåtet vandrade det över gräset och bort från den lilla sjön.
Han lade sig ner på marken och stirrade upp mot skyn, som om något fanns att se mitt i natten, förutom månen och stjärnorna. Och det fanns det faktiskt.
En röd prick vandrade över himlen. Men så stannade den upp i flera sekunder, innan den långsamt blev större och större.
Med sin överlägsna nattsyn kunde tigern se vad det var som kom nedåt mot honom i full fart. Det var ingen stjärna, och inte heller var det månen. Nej, det var ett rymdskepp. Ett riktigt flygande tefat. Något sådant hade tigern aldrig set förut, så den blev nyfiken.
Den stora rymdfarkosten landade mitt på gräsmattan, knappt tio meter från det randiga djuret. En lucka öppnades, och ut sträcktes en lång, slemmig arm med sugproppar på undersidan som greppade tag i tigerns ena ben och släpade in den i rymdskeppet.
Man kunde höra höga smaskljud därinifrån medan rymdskeppet startade motorerna igen och lyfte.



Bara för att jag skrev den här för jättelängesen och hittade den bland mina noveller jag sparat och för att den är så äckligt ironisk och jag älskar den! Haha.

Jag ska börja skriva noveller igen. Jag saknar det. Men jag har inte riktigt tid, och när jag har tid har jag inte ork, och när jag har ork har jag inte tid. När jag har både ork och tid har jag ingen inspiration, och när jag har inspiration har jag ont om aningen tid eller ork.

Alla mina orker har nog dratt till Mordor.