Uäck.

Okej, detta hände igår när jag och Bea satt och väntade på bussen efter skolan.
Jag satt och läste och Bea lyssnade på musik, men fram till oss kommer en kille (man) som såg ut att vara i trettioårsåldern. Han sträckte fram en lapp mot Bea och frågade efter vägen till postkontoret i närheten.

Han
Bea
Jag

Do you know where this is?
Ähm, I'm not sure.
[Så satt vi och försökte komma fram till var det låg, och till slut kom jag på att jag har ju en karta som vi fick när vi började på gymnasiet för att kunna hitta till alla restauranger.]
I think I have a map! Here it is.
You're not from Sweden?
Öh, yes.
But you have a map?
Yeah, because we're not from around here.
[Så försökte vi orientera oss på kartan, och kom till slut fram till var vi måste ha befunnit oss.]
So you just follow this road and go... you know, you can have this.
Really?
Yeah, I don't need it any more.
Because you're from Sweden?
No, because I know the surroundings better by now.
Oh, OK. Thank you! Do you study at the IT-university?
No, we study at a school by the sea. [Det roliga är att alla byggnader i det området ligger vi havet.]
Ah, what is your name?
Anna. [Ville inte ge honom mitt riktiga namn, för nu hade han börjat bli läskig.]
Carolina [Det ville tydligen inte Bea heller.]
Carina?
Yeah...
Oh, so when can I meet you again? [Nu började det bli riktigt läskigt...]
Öh, I don't know... Never?
Sorry?
N-never.
Why not?
I'm sixteen, you're too old for me!
Sorry, how old?
Sixteen.
How old are you?
I'm twenty-four.
That's too old.
Noo, it's not. Depends on what you want.
[Nu var det riktigt, riktigt läskigt, och han ville inte gå heller när vi försökte bli av med honom. Men till slut gick han. Jag drömde mardrömmar om det där den natten...]

Det var kanske inte exakt, ord för ord så som vi sa det, men i princip.