Försenat brev

Idag har inte vart så händelsrik. Mamma har ringt ett par gånger, och det verkar fortfarande som om det är rät lugnt, även om han får ligga kvar på sjukhuset i en vecka.
Så idag har jag städat mitt rum, eller i alla fall börjat. Har ställt tillbaka bokhyllan på sin vanliga plats (den har stått mitt i mitt rum ett par veckor nu) och möblerat om lite i den. Sen har jag börjat plocka undan lite annat också, men inte klar än.
Inget skolarbete i helgen i alla fall. Mkt skönt.

Fast sen har jag så dåligt samvete över att jag inte skrivit brev till Kaptenen än. Om jag ska skyla ifrån mig så skyller jag på att jag haft väldigt mycket med skolan nu, och så det här med morfar. Hade tänkt skriva igår, men så blev det så mycket, så jag orkade inte.
Men om du läser det här Kaptenen så ska jag skriva så fort jag hinner och orkar, förhoppningsvis idag. Och förlåt så mycket för att du får vänta så. Du får tjata mer på mig, annars blir jag för lat. :)

Panikblandad ångest

Igår var en hemsk dag.

Den började bra, med att mamma väckte oss alla och såg gick vi ner med presenter och sjöng för pappa, som fyllde år. Sen åt vi god frukost och kärleksmums som mamma bakat på morgonen.
Efter det var det ridning, och där började det gå fel. I bilen satt mamma och jag och diskuterade omifall vi skulle åka till Lund över första maj eller inte, och om jag i så fall skulle följa med dit eller stanna hemma. Jag ville gärna stanna hemma, för det känns som om vi åker iväg så fort det blir långhelg eller lov. Vi är aldrig hemma, känns det som.
Bestämde mig till slut för att jag nog skulle stanna hemma i så fall. Problemet är att jag gärna vill följa med också, och träffa mormor och morfar och alla kusiner och så. Men jag orkade inte riktigt, kändes det som.
Sen gick det inte alls bra på ridningen, fick inte alls till det som jag ville.
Så kom mamma och hämtade mig efteråt, och när jag kommit hem började jag hjälpa till lite i trädgåren. Grävde och rensade i en av rabatterna. Sen vart det lunch och jag gick in för att äta. Då satt mamma och pappa och pratade om att åka ner nånstans, och så frågade jag vad de pratade om, och så svarade mamma: "Morfar har fått en hjärtinfarkt, så jag ska nog åka ner till Lund snart."
Alltig bara rann ner i fötterna. Jag fick världens chock. Det där är liksom en sak som händer alla andra, men inte en själv.
Sen ringde telefonen ett par gånger under lunchen, med uppdateringar om morfar. Men som tur var hade alla positiva meddelanden. Det verkade tydligen inte som om det var en hjärtinfarkt, utan något inte alls så farligt. Men han ska stanna på sjukhuset i en vecka i alla fall, och mamma och Sebbe åkte ner igårkväll, och mamma ska stanna där hela veckan. Sebbe vet jag inte när han kommer hem.
Så mamma och broren åkte som sagt ner till Skåne efter tårtan och lämnade oss andra att fira pappas födelsedag själva. Men det blev nog en ganska lyckad kväll ändå.

Först åkte vi runt till K-Rauta, ICA Maxi och ICA Kvantum. På de två första ställena letade vi efter filmen Gladiator. Vi hittade den inte. Den går på TV imorn, och jag hade bett pappa spela in den, men eftersom den är så långt tyckte pappa att det skulle vara lättare att köpa den. Men det var det ju inte. På Kvantum köpte vi lite grejer till middagen och till kvällen. På Maxi köpte vi förresten filmen Förtrollad, på småflickornas begäran.
Så en kort resume av kvällen:
Jag lagade födelsedagsmiddag åt lilla pappa: Färsfyllda paprikor med ris till. Det blev gott.
Sara och Rebecka gjorde iorning lite grönsaksdipp.
Pappa beställde Gladiator över från Ginza.se.
Vi såg på Förtrollad och åt grönsaksdipp och Lindth-choklad.
Den var inte särskilt bra, men lite smårolig. Och chokladen var god.

Mamma ringde lite då och då och gav oss rapporter. Det verkar som om det inte var så farligt som det verkade från början, vilket är en enorm lättnad.
Så dagen började bra,
blev hemsk i mitten,
och slutade rätt så bra.

Det är över nu

Nästan i alla fall. Imorn är det över, alltihop. Då ska vi ha våra redovisningar i Svenska och SO, och sen är det klart. Det är så oerhört skönt!
Kemiprovet gick väl... jag vet inte riktigt faktiskt, så jag ska inte säga något. Det kändes hyfsat efteråt i alla fall. Och med tanke på att MVG-gränsen tydligen kommer att ligga på 80% så borde jag få VG i alla fall.
Vet inte vad som hänt med mig, i nian skulle jag aldrig ha siktat på eller ens nöjt mig med mindre än MVG. Men det går väl inte. Man kan inte ligga på topp hela tiden. En del kan väl, men inte jag. Nu går det bara neråt...
Det känns lite skönt på nåt sätt, att kunna sänka kraven på sig själv, inte bara höja dem.

Men det är världens vår nu! Och det är hur skönt som helst! Superfint väder, man kan sitta ute på bryggan och äta lunch. Jag håller med Linnéa, vi har säkert Göteborgs bästa skolgård!

Pluggpluggpluggochmeraplugg

Jag är inte bra på att plugga. Jag har ingen bra studieteknik. Jag läser det, funderar på det, svarar på frågor dagen innan provet, kan det (i bästa fall) på provet, och glömmer sen bort det. Det är ingen mening med det.
Men å andra sidan så behöver man ju verkligen inte kunna allt det som vi lär oss. Men jag borde väl inte klaga, om jag tycker detta är onödigt att lära sig skulle jag har valt en annan linje.
Jag skulle ha valt en annan linje...
Men jag trivs ändå på natur, även om det är svårt ibland.
Det är ju kul när man förstår liksom.

Och så fick jag ont i magen imorse. Inte kul. Men jag har inte börjat få panik än. Har ju hela dan idag på mig, plus imorn efter skolan.
Men sen kommer ju redovisningarna... SO och svenska... Fast det är ju inte förrän på fredag, och jag ska ju inte vara själv. Vi är i grupper i båda ämnena. Så det går nog bra. Hoppas jag.

Nu ska vi äta pannkakor snart, och sen ska jag plugga,
och plugga,
och sen plugga lite mer.

En fulländat nedbruten varelse

Fast mest av allt är det nog bara det att jag inte känner för att plugga mer kemi idag...
Men nu kommer en kort, liten dålig novell här. Eller dålig vet jag inte för jag har ju inte skrivit den än.

Hon ville ha ett fönster. Ett fönster hon kunde klättra ut genom. Eller i värsta fall hoppa ut genom. Men allt var bara matt. Matta väggar målade i en skrikig scharlakansröd färg. En färg som inte borde ha synts i mörket, eftersom det inte fanns några fönster som kunde släppa in ljus. Men den trängde igenom mörkret, trängde igenom det så fullständigt.
Hon ville inte vara sig själv. Hon ville vara någon annan - hade aldrig längtat så intensivt efter något som hon nu längtade efter att få vara någon annan. Vem som helst. Vem som helst som inte var hon själv.
Det bröt ned henne. Totalt. Komplett. Fulländat. Hon var en fulländat nedbruten varelse. Ett kreatur delvis uppätet av maskar. Uppluckrat. Poröst. Håligheter som gick genom hela hennes kropp. På vissa ställen bara en liten bit in, och på vissa ställen tvärs igenom.
Kanske hade hon kunnat klara det, om det funnits någon där. Någon inom räckhåll. Någon som hon kunde sträcka sig efter. Någon att ta tag i. Som stod fast, och höll henne inom räckhåll när mörkret kom. När mörkret kom och drog henne bort. Bort från allt. Stora svarta vågor av ogenomträngligt mörker, så abstrakt och konkret på samma gång.
Men hon hade ingen. Hon gav inte någon en chans. Kunde inte förmå sig till det. Svek och förräderi. Det hindrade henne. Hindrade henne från att låta någon hjälpa henne. Från att låta någon försöka. Hon hade blivit sviken så många gånger. Det gick inte längre att räkna dem, inte ens om man tog hjälp av tårna. För varje gång skapades en ny mask. En ny hungrig mask. En hungrig mask som inte kan tänka sig något bättre än en redan nedbruten själ. En själ som är lätt att skada ännu mer, en själ oförmögen till självförsvar.
Hon var knappt mer än en själ, kroppen var för länge sedan förmultnad. Förmultnad och utspridd över oräkneliga rosenbusksrabatter. Buskar med vassa törnen, flera tum långa. Kronbladen har vissnat och ligger där nu, på marken. Torra och bruna. De krasar när man trampar på dem.
Men någonstans, långt därinne, fanns en vilja, ett ljus. Ett ljus som inte lyckades tränga bort mörkret, men som lyckades hålla det på kort avstånd. Och som lyckades hindra det stora ljuset från att nå henne. I alla fall för en tid.
Men en så fullständigt komplett nebruten varelse har ingen chans mot det stora ljuset. En dag, äntligen, öppnas fönstret. Det är inget fönster man kan hoppa ut genom. Det är en taklucka. Något man klättrar ut genom.
Hon klättrar.

Okej, dålig blev den kanske inte. Men tråkig. Orkar inte läsa igenom den.
Men det känns bättre nu.

En sten i skon har man ju hört talas om...

Imorse var jag duktig och pluggade lite kemi. Gjorde uppgifterna till kapitel 2, 3 och halva 4.
Sen var jag och red. Red Amadeus idag igen, det gick lite halvbra tycker jag, men helt okej endå. I alla fall. När vi ridit klart våra 45 minuter och skrittade av hästarna kände jag att det sved på båda mina lillfingrar(/småfingrar, vad säger man?). Då märkte jag också att jag tydligen hade massa små stenar i mina ridhandskar. Hur skillat är det på en skala? Att inte märka det förrän efter 45 minuter intensiv ridning?
Men det kändes inte så illa, så jag tänkte att jag klarar mig säkert fem minuter till. Sen när jag tog av mig vantarna var det inte så mys. Det var ju inte stort, och inte djupt, men inte särskilt snyggt. Och det sved. Inte längre.
Det var inte så farligt egentligen. Tyckte bara det var lite roligt att jag inte la märke till det under hela lektionen.

Och nu har jag vart duktig och pluggat ännu lite mer kemi. Plus att jag flyttade bilder igår.
Nu ska jag plugga mer kemi.
Och sen lite kemi till.
Och om jag orkar sen, lite mer kemi.

I am lazy

Jag har blivit väldigt lat med att skriva blogg och ladda upp bilder på bilddagboken nu för tiden. Vet inte om det är för att jag får använda mammas dator nu eftersom den där nere krånglar lite, eller om det bara är för att april inte är min favoritmånad det här året.
Men två av de tre jobbiga veckorna är över nu. Det är bara den jobbigaste av de tre jobbiga som är kvar, haha.

Jag känner för att börja skriva dikter igen. Inte för att jag är så bra på det, utan för att jag... Jag vet inte riktigt faktiskt...
Har börjat skissa på ett par i en liten bok, men de blir bara helt darkness. Kan inte skriva glada dikter helt enkelt, det är inget intressant för mig. Det kommer inget när jag försöker, och om det kommer nåt blir de inte alls roliga att läsa, bara allmänt sliskiga.

Nationellt engelskaprov idag. Uppsatsskrivning. Det gick väl lite sådär. Jag borde ha kunnat bättre, tycker jag, med tanke på att skrivning ska vara min starka sida. Fast det är det nog inte längre. Det var det förr, jag var bra på det förr, det kan jag tycka själv. Men jag är inte det längre. Jag har inte tid att skriva, och om man inte skriver så går det inte sen när man försöker. Har försökt skriva lite på min bok, men det har inte gått så bra. Har ju en massa idéer, men jag kan inte riktigt få ner dem. De är konkreta när jag tänker på dem, men när jag försöker skriva blir det bara helt flum och osammanhängande.
Måste ta och skärpa mig. Så fort april är över.
Jag gillar inte april i år. Det kanske märks?

Nu ska jag duscha, har vart duktig och vart ute och sprungit idag. Inte så länge, men i alla fall.
Godnatt.

I frisör.

Jag har nu officiellt blivit frisör!

Typ.

Jag har i alla fall klippt min systers hår. Uppklippt och allt! Mamma jämnade till det lite efteråt, i och för sig. Men ändå. Det blev ganska jämnt.

Nån mer som vill bli klippt?

Rebecka: Mamma ska klippa mig sen!

Jag (ironiskt): Kan inte jag få klippa dig?

Rebecka: Jo, det får du väl.

Nu ska jag upp och se på Parlamentet snart. Johan Glans är med idag, han är så skön! En av Sveriges bästa komiker, utan tvekan.
Och så går A beautiful mind ikväll också. Med Russel Crowe, som är med i Gladiator (som vi för övrigt ska se färdigt på engelskan imorn). Men kan jag inte se ABM idag, för jag måste se på Choklad. Pappa spelar in den åt mig istället <3

Ångest

Det blev inget plugg igår, fast det borde ha blivit det. Gjorde nåt annat istället, jag minns inte ens vad. Läste, kanske. Har läst ut boken jag lånade av Linnéa nu, När änglar dör. Den var riktigt bra! Bibeln i kortformat och ur Satans synvinkel. Men inte satanistisk. Inte det minsta. Och inte direkt biblisk av sig heller.
I alla fall. Igårkväll satt vi och såg på tv, hela familjen (utom Sebbe). Körslaget såg vi på. Lite småkul program sådär. När jag sen skulle lägga mig efter att det var slut vid tio (jag var trött, har haft en jobbig vecka, både med skolan och med mig själv) så kunde jag inte somna, och jag kom inte på vad det var för fel. Inte förrän vid elva. Då insåg jag att jag hade grov ångest eftersom jag inte pluggat något, vilket jag verkligen borde ha gjort. Jag borde ha räknat massa uppgifter i matteboken, skrivit fysikrapporten (vilket jag gjorde i förmiddags idag istället) och börja plugga till kemiprovet.
Jag fick sån panik att jag knappt ens kunde stänga ögonen. Och det var bara helt irrationellt, jag sa till mig själv att skärp dig nu, det kan du lika gärna göra imorgon, det är ingen fara du hinner. Men jag kunde inte riktigt lyssna på den lilla rösten. Så halv tolv gick jag ner och hämtade min skolväska och började läsa kemi. Läste första kapitlet och lärde mig det (inte för att det är direkt svårt...) och sen somnade jag med en gång.

Sen imorse gick jag igenom de gamla proven som vi fått uppkopierade. Kom på att jag nog kan det mesta ändå, om jag bara tänker efter lite, och gör som vi har lärt oss. Måste göra om alla Stökiometri-uppgifterna sen. Och börja plugga på allvar.
Men jag har ju över en vecka på mig.
Nu ska jag upp och plugga matte. Det blir ingen blåbärssoppa idag heller.

Okej, det här är inget intressant att läsa. Det är bara som jag behöver skriva av mig.

För tillfället.

Dator funkar igen! I alla fall tillfälligt. Pappa hittade nåt reservuttag för skärmen. Men vi ska ändå lämna in den, så jag har flyttat över alla mina bilder och texter och lite musik till min MyBook, för säkerhets skull.

Ridningen gick bra idag. Red Amadeus. Han är mys.

Nu ska jag gå och plugga. Hurra...
Matte, kemi, fysik... Varför går jag natur? Varför inte nån liten trevlig estet- eller yrkesförberedande linje? Det hade varit trevligt. Att gå hantverkarlinjen och komma ut som färdig hovslagare och få massvis med jobb!
Fast om man tröttnar är det ju inte sådär vidare roligt.
Nu börjar jga flumma här.

Det hade vart gott med lite blåbärssoppa. Men affären är stängd.

Ojojoj, vilket meningslöst inlägg.
Hejdå, nu ska jag gå upp och plugga.

Kraschat.

Mitt liv är förstört! Vår dator har gått sönder!
Nej, så illa är det inte. Jag överlever nog. Och den är nog inte jättetrasig. Pappa verkar i alla fall inte tro att det är något fel på hårddisken, bara på kontakten mellan datorn och skärmen. Så jag får väl bara ta och använda mamams bärbara så länge. Men alla mina bilder finns ju på den gamla! Så jag har inget att redigera, och även om jag haft det så har vi inget PhotoShop på mammas dator.
Men som tur var så flyttade jag över i stort sett alla mina bilder till min MyBook dagen innan detta hände. Hoppas bara inte det var därför... Men det tror jag knappast.
Jag har en känsla av att tekniken har börjat konspirera mot oss människor... Vet inte var den kommer ifrån, och den är lite småäcklig.

Men i alla fall,
igår var det jättefint väder ute, så jag bestämde mig för att ta en promenad. Hade tänkt gå ut och springa denna dagen, men jag kan inte springa på dagen. Dels är det för ljust och varmt ute (i alla fall nu på våren/sommaren/hösten), så jag brukar vänta till åtta - nio på kvällen. Men idag var det ju så fint väder, så jag vara bara tvungen att gå ut. Så jag tog en liten promenad istället. Till slingan, där jag brukar springa. Tog med mig kameran, och det blev nog en del rätt bra kort. Men sen när jag kom hem och skulle lägga över dem till datorn, så funkar den inte! Panik! Ryck!
Fast det fixar sig säkert.

Och fysikprovet gick bra, utom sista frågan, som gick rent åt helvete.

April, april, why art thou April?

(Jag är helt insnöad på att citera filmer, därav rubriken.)

April blir verkligen ingen rolig månad.

Denna veckan (15): Fysikprov på torsdag (Optik och energi och vad det nu är) och en hemtenta i SO (kultur) som ska vara klar till på torsdag, eller om det var fredag.

Vecka 16: Matteprov på tisdag (funktioner), och så ska även fysikrapporten vara inlämnad (spårvagnsprylen). Nationellt prov i engelska på torsdagen.

Vecka 17: Polhemsprov (hela Kemi A-kursen) och Beeptest på tisdagen, nationellt franskaprov på onsdagen och muntlig redovisning i tjugo minuter på svenskan (Bok-filmanalysen) på fredagen.

Vecka 18: Nationellt prov i engelska på tisdagen och i franska på onsdagen.

Okej, de nationella proven kan man inte plugga till, så de får gå som de går. Och det får Polhemsprovet också.

Men jag orkar inte med detta! Jag vill dö!

Nej, det vill jag inte alls. Verkligen inte. Jag vill leva! Men koma april ut skulle sitta fint.

Ojojojoj...

Haha, det blev mycket skrivet om Älvsbyn.
Beundran till den som orkar läsa.

Märkte nyss att det inte blev många inlägg i mars... Måste börja ta mig i kragen och skriva mer igen. Skriver man inte försvinner förmågan, det har jag märkt rätt tydligt.

Nu ska jag upp och se på film (har blivit helt film-beroende!). Har flyttat upp den lilla DVD-spelaren på mitt rum, ombichbi.
Och jag ska spara till en DV-kamera och börja göra kortfilmer. Får väl skaffa nåt program till det med, och lära mig hur det funkar. Phothoshop har börjat bli lite tråkigt.

Älvsbyn, påsken 2008

Tisdag 25:e mars: Idag bar det av. 150 mil (eller mer eller mindre) rätt uppåt i Sverige, till Amanda som jag "MSN:at" med i tre år, men aldrig träffat. Pratat i telefon med tre gånger.

...Det var ju våffeldagen idag, så jag gick upp klockan sex och klädde på mig, och sen gick jag ner och gräddade våfflor till frukost. Det snöade ute, men inte så farligt mycket.

...Vi satte oss i bilen och började köra mot Landvetter klockan kvart i åtta, vilket borde ha inneburit ankomst på flygplatsen kvart över. MEN, då blev det snöstorm, och tvärstopp i trafiken, så vi kom inte fram förrän kvart över nio.

...Planet skulle gå halv tio. Jag behöver väl knappast tala om att jag höll på att bryta ihop av stress och nervositet, även om jag var rätt duktig på att dölja det, tycker jag.
...Men jag kom med, som tur var. Mamma checkade in mig via ett telefonsamtal till SAS, så det enda jag behövde göra när jag kom fram var att gå genom säkerhetskontrollen och hitta min gate. Så jag kom ombord ordentligt, och bytet på Arlanda gick mycket bättre än det hade gjort i mina mardrömmar, även om jag var tvungen att skynda mig lite för att hinna med planet.
...Men då hände det roligaste på hela resan, utan tvekan.
...När jag kom ombord på nästa plan var jag stressad, sedan morgonen. Jag var pressad, eftersom jag fått skynda mig till planet. Jag var skitnervös, eftersom jag skulle upp till en familj jag aldrig träffat och det långt, långt hemifrån. Och dessutom var jag bara en timme eller lite mer från Amanda, vilket innebar ännu mer nervositet.
...Gissa vad som dimper ner bredvid mig om inte en liten unge (ett år eller så) som just spytt! Det var inte trevligt, hade kväljningar i säkert en kvart eller så.

...Kom fram ordentligt till Luleå flygstation, i alla fall. Mina tankar på planet var ungefär såhär:

Jag1: Nej, jag struntar i detta, jag kan lika gärna hoppa på första bästa plan hem när jag kommer fram.
Jag2: Fegis...

...Men jag bet ihop och klarade mig av planet och nerför trappan. Var lite smått orolig för att jag inte skulle hitta dem, men det första jag ser i rummet är en tjej som kommer mot mig, glatt leende (dock lite stelt) och vinkar med ena handen.
"Det måste vara hon, väl? Men tänk om det inte är det och jag bara går fram och kramar henne, jäävlar vad pinsamt i så fall. Vad ska jag göra? Mamma, varför är inte du med mig? Men det är hon va? Ja, jo, det är det."

Sen satt jag helt plötsligt i en silverfärgad bil på väg mot Älvsbyn. Ett litet stelt samtal fick vi till i början, men sen blev det tyst. Det var detta jag vart mest orolig för inför den här resan (bland annat), bilresan mellan Luleå och Älvsbyn.

...När vi kom fram lastade jag in mina saker i Amandas rum, och sen efter en stund blev vi serverade palt. Det hade jag också varit orolig för, även om det låter aslöjligt, att jag inte skulle gilla palt. Men det var jättegott! Verkligen! Måste hitta nåt bra recept på internet och försöka laga det härhemma.

...Sen tog vi en liten promenad ner på byn och köpte naturgodis och Brämhults-juice (jordgubb-lime) på Konsum. Jag såg en epatraktor utanför! (Har alltid undrat hur de ser ut.) På vägen hem gick vi över bäcken, och jag tog lite kort. Sen klättrade vi upp till vägen igen, precis vid järnvägsspåret, LIVSFARLIG LEDNING.
...När vi kom in igen satte vi oss och åt nötter och drack juice och såg på Monty Python - The Holy Grail. Den är så sjukt rolig! Fattar inte var de får allt ifrån.

.

.

Onsdag, 26 mars: Vi kom i säng rätt tidigt igårkväll, så vi steg upp vid nio imorse. Efter frukosten gick vi ut på en liten mysig skogspromenad (där fanns en rabarberplanta, mitt i snön!) och så hittade vi en lekplats, hör och häpna! Vi stannade till en stund och tog lite kort. Snön var nästan uppe vid gungorna.
Jag: Är det hög snö eller är gungorna låga?
Amanda: Va?
Jag: Är det låg snö eller är gungorna höga? Nej, nu blev det fel.

.

På eftermiddagen åkte vi till Storforsen, Sveriges största obundna vattenfall! (Eller nåt sånt.) Amandas mamma, Bettan, körde oss dit och gick med upp.

...Det var så oerhört häftigt! Även om det var is i mitten som gjorde att vattnet tydligen inte rann lika mycket som det brukar göra på sommaren. Jag blev helt stormförälskad i Storforsen! Det var så vackert med allt vatten och all is, och så det där brusande ljudet från vatten som forsar.

...Vi var ute i två timmar. Tog massvis med kort där! Längst upp stannade vi till och åt lite macka, och sen lämnade Amanda sitt avtryck i form av en snöängel. Och på väg ner åkte vi stjärtlapp på sittunderlagen Bettan tagit med. Det var roligt! Man ska ju "bejaka sitt barn-jag"!

...Men sen gick vi ner igen och åkte tillbaka till Älvsbyn. På väg till bilen stannade vi till vid kyrkan nedanför forsen. Den såg ut som en lappkåta ihopbyggd med ett hus. Inredningen var enkel och lite samiskt inspirerad. Istället för altartavla var där två fönster mot Storforsen. Hur fint som helst! Där ska jag gifta mig!

...När vi kom tillbaka igen satte vi oss i Amandas rum och såg på Armageddon. Den är mysig, men lite sorglig.

.

.

Torsdag, 27 mars: Vid elva imorse kom Amandas fräcka mormor och hämtade oss och körde oss till Kanis (skidbacken i Älvsbyn). Jag hade fått låna skidor och pjäxor av Amandas mamma.

...Backarna var jättemysiga. Nästan folktomma, så snön var så gott som orörd. Men det blev bara tre fyra åk, för det var så kallt och blåste så mycket. Så efter ett par åk stannade vi där nere och åt chokladmuffins på fiket. De hade skurit av toppen och lagt på grädde och hallon, som en semla! Fast grymt mycket godare! Vi räddade även en mal ut smältvattnet från "mina" pjäxor.

...Sen kom mormorn och hämtade oss igen och efter en dusch var gick vi till Smultert (tror jag det hette, och jag tror att det betyder "gott" eller "läckert" eller nåt sånt) för att äta lunch. Vi åt baguetter, jag tog en köttbullebaguette. Den var mycket god!

...När vi ätit upp tog vi en sväng om Amandas gulliga farmor. Vi pratade lite om Göteborg och deras gamla katter som de haft när Amandas pappa, Hasse, vart liten (Pelle hette de tydligen alla fyra (eller om det var fem eller tre eller nåt sånt)). Och om en lampa som hon köpt på auktion och snyggat till. Den vart riktigt fräck!

...Sen gick vi till Konsum igen och köpte (efter lite slantsinglande) naturgodis och juice, igen, ombichbi. Vi provade även solglasögon och tittade på 2-för-99-filmerna. Amanda köpte Robin Hood - Men in Tights (Mel Brooks film) och Romeo + Julia.

...Så det blev ännu en filmkväll, hurra! Jag älskar film!

...Men in Tights är ju så underbart rolig! Och Romeo + Julia är udda, men väldigt bra.

.

.

Fredag, 28 mars: Idag gick vi ner på byn för sista gången för den här gången. Vi gick in på Konsum igen (vi blev stamkunder där den här veckan) och köpte prylar till den utlovade milkshaken. Glass, youghurt, bär, blockchoklad, kiwi. Sen gick vi in på Handelshuset så att jag fick köpt lite souvenirer. Men det var så dyrt, så jag köpte bara till mig själv, hahah. Köpte en tröja med texten "Älvsbyn - Norrbottens pärla" på ryggen, och en vinröd snusnäsduk som jag blivit helt förälskad i.

...På vägen tillbaka igen stannade vi till hos mormorn och morfarn och fick lite fika, och sen gick vi och gjorde milkshake. Dem drack/åt vi sen medan vi såg på Conan o'Brian (skojskoj) och Beyond (världens sämsta program). Sen blev det Christine och Vänner också innan det bar av till Luleå flygstation.

...Det var Amandas mamma som skjutsade den här vägen, för pappan åkte iväg i onsdags. De följde med genom incheckningen och säkerhetskontrollen och hela vägen till gaten. Luleå flygstation är bra mycket lättare att hitta på än Landvetter... Men där uppe vid gaten så provade vi parfym och tittade på massa dyrt godis. Nån prafym med grön flaska luktade jättegott! Och så den där Armani-parfymen Diamond-nånting. Fast det är ju så dyrt...

...Men sen var det dags att gå på planet. Det blev en vemodig kram och ett smått påklistrat glatt leende och en vinkning medan jag var genomdepp på insidan. Sen kom ett ögonblicks dramatik då Amanda ropade: Nej, Sofia, vänta! Jag glömde ju ge dig brevet! Så jag sprang tillbaka och fick det och sen med en sista vinkning steg jag på flygplan SK2003 till Stockholm, Arlanda. Läste brevet under flygresan, vilket fick mig att bli ännu mer depp.

...På Arlanda sprang jag in i pappa Hasse. Sen hade jag nästan en timme att vänta på SK169 till Göteborg, Landvetter. Köpte en ask med Geisha-choklad till familjen, eftersom de inte fick några andra souvenirer.

...Det var skönt att komma hem, men det var en underbar "vecka" uppe hos Kaptenen! Den var alldeles för kort, men som mamma sa, den hade ju kunnat bli jättelång också.

Veckans höjdpunkter:
Att jag och Amanda kom så bra överrens även IRL.
Att Norrland och Älvsbyn var så himla fint!
Att jag ÄNTLIGEN har träffat Kaptenen!
Att jag har sett ett riktigt vattenfall.
Att jag har "vuxit som människa" genom att flyga ensam och dessutom byta plan.
Massa härliga promenader!
Att jag har ätit palt!

Veckans antiklimax:
Att jag inte såg en enda ren...
En STOR blåsa på min högra häl.

En vecka senare...

Nu är det exekt en vecka (plus några timmar) sen jag kom upp till Älvsbyn och Amanda. Har inte orkat skriva något, och inte riktigt haft tid. Det kommer nog imorn eller på torsdag, har mått lite halvkasst hela helgen. Och idag är jag sjuk och hemma från skolan. Men jag mår bättre nu än förut i alla fall,

Men det var så himla roligt i Älvsbyn! Har knappt varit med om en kortare vecka i hela mitt liv. Nästa gång blir det Amandas tur att komma hit till Göteborg!

Glad första april!
(Uno Lirpa)