En sten i skon har man ju hört talas om...

Imorse var jag duktig och pluggade lite kemi. Gjorde uppgifterna till kapitel 2, 3 och halva 4.
Sen var jag och red. Red Amadeus idag igen, det gick lite halvbra tycker jag, men helt okej endå. I alla fall. När vi ridit klart våra 45 minuter och skrittade av hästarna kände jag att det sved på båda mina lillfingrar(/småfingrar, vad säger man?). Då märkte jag också att jag tydligen hade massa små stenar i mina ridhandskar. Hur skillat är det på en skala? Att inte märka det förrän efter 45 minuter intensiv ridning?
Men det kändes inte så illa, så jag tänkte att jag klarar mig säkert fem minuter till. Sen när jag tog av mig vantarna var det inte så mys. Det var ju inte stort, och inte djupt, men inte särskilt snyggt. Och det sved. Inte längre.
Det var inte så farligt egentligen. Tyckte bara det var lite roligt att jag inte la märke till det under hela lektionen.

Och nu har jag vart duktig och pluggat ännu lite mer kemi. Plus att jag flyttade bilder igår.
Nu ska jag plugga mer kemi.
Och sen lite kemi till.
Och om jag orkar sen, lite mer kemi.