Tiden

Herregud, nu var det länge sen jag skrev. Jag börjar bli lat igen. Men jag får väl ta och skylla på skolan. Den är verkligen riktigt seg! Andra veckan känns nästan lika seg som första, men inte riktigt. Man har väl börjat komma in lite i det.

Nästa vecka blir i alla fall härlig. Vanlig skola måndagtisdag och biologiexkursion onsdagtorsdagfredag på Hamburgö.


Men allt känns så konstigt just nu. Vet inte hur eller varför, om det är rätt eller fel eller både och eller ingetdera. Det känns bara... jag vet inte ens vad det känns.
Jag tror att jag behöver sova. Det är ofta en bra medicin när man känner sig konstigt. Och det blir nog bra med ki-yoga imorn med Nea och kanske Bea också, och kanske nån mer om nån vill.

Klockan blir för mycket,
går sedan från för mycket till för lite.
Tiden är så begränsad,
men ändå finns det så mycket av den.
Varje dag, problem med att få tiden att räcka till,
många dagar, problem med att få tiden att gå.

Fan alltså, det finns inget som heter tid. Det är ett flummigt begrepp. Den enda tid som finns är den man kan se på klockan, och den är uppfunnen. Riktig tid (den som inte finns) är det ingen som har uppfunnit. Den har funnits där alltid (även om den egentligen inte finns alls).

Äääh, jag orkar inte vara djup.

JAG ÄR ALLDELES FÖR TRÖTT FÖR ATT VARA VAKEN!