Catfight

Vi har haft en riktigt catfight här hemma idag. Med två riktiga katter. Två riktiga kloförsedda katter. Och det sorgliga är att dessa två katter så sent som imorse säkert kunde ligga bredvid varandra och sova, och att de efter detta troligtvis inte kommer att kunna vara i samma rum igen. Jag blir tokig.

Vet inte riktigt vad som hände. Kom hem och fick höra av min bror att han haft dem ute i sele och att det kommit in en annan katt i trädgården. Vår lilla bruna katt tål inte riktigt andra katter (med undantag för vår stora gula), och när hon ser en kan det slå lite slint i huvudet.
Nu har det tydligen hänt, och våra båda katter som till idag varit världens bästa vänner, känner inte igen varandra och Sebbe fick tydligen gott om rivsår när han försökte slita isär dem från varanda.
Så nu nyss har jag, systrarna och mamma stått ute i över en timme och försökt få dem att bli sams igen, och jag tycker verkligen synd om våra grannar som fått stå ut med allt jamande och fräsande. Det gick inte så bra i alla fall. Även om vi lyckades minska avståndet mellan dem från typ sju meter till en. Ser man det så gick det rätt bra. Men närmre än en meter gick det inte, då började vi få rivsår vi med.

Mamma ringde deras uppfödare och pratade med henne, och hon sa att det händer att burmakatter kan bli lite knäppa och inte känna igen varandra när det kommer in en tredje katt, och att det ibland inte går över, men att det är bra att sammanföra dem så fort som möjligt. Hoppas vi inte väntade för länge.
Just nu bor Poppius i mitt rum och Frida där nere och vi ska försöka sammanföra dem medan vi sitter ner helt vanligt och tittar på TV. Hoppas det fixar sig, för annars blir jag ledsen.


Men det intressanta med detta var att vi på biologin idag lärde oss lite om beteendeekologi och att de flesta djur är snälla till naturen, men om någon börjar bli aggressiv så svarar de andra med samma mynt.
Våra katter är vanligtvis väldigt snälla, speciellt Poppius som verkligen aldrig blir arg och börjar bitas (vilket Frida kan göra ibland). Men nu när Frida blev knäpp och började slåss, så blev Poppius arg tillbaka. Och han lugnade ner sig ganska bra emellanåt där ute på gräsmattan, men så fort Frida började jama och fräsa gjorde han det med.
Lite småläskigt sammanträffande.

Och den här kattfejden är nog inte så intressant för utomstående att läsa om, men jag är lite ledsen just nu och hoppas fanimej på det bästa.
Fortsättning följer (troligtvis i nästa inlägg, vilket förresten är nummer 300, och det borde betyda någonting, så om man är lite skrockfull kan man ta det som ett tecken på att det kommer gå bra.)

Miaou,