Ca va bien, maintenant...

Det känns bra. Det mesta känns bra just nu. Just den här sekunden. Just den här dagen.
Även om vi har fysikprov, IDHprov och Coopertest imorgon.
Även om vi har slutprov i Matte D nästa vecka och Kemi B veckan därpå.
Jag vet inte riktigt varför.
Men det känns bara bra.
Kan bero på att jag just haft mitt livs sista franskaprov, och att det gick helt okej. Kanske för att det är så groteskt lite kvar tills vi har sommarlov. Kanske för att jag om exakt tre veckor blir arton.
Nej, jag tror det är för att jag helt enkelt har slutat bry mig om hur det går. Jag orkar inte bry mig om de där jobbiga ämnena.
Min tjuga är spräckt tack vare Matte D (och troligtvis Kemi B och kanske Franska 4), så nu behöver jag inte längre känna någon press på att behöva uppehålla den. Det har jag hela tiden sagt att jag inte gör, att jag absolut inte vill ha 20,0 (eller 22,5 blir det väl nuförtiden). Men jag tror det är någon sorts försvarsmekanism. Reaktionsbildning, kanske. Eller sublimering. Nej, inte sublimering. Det säger jag vara när jag inte riktigt vet vad det är och vill låta smart.

Snart är det över, i alla fall. Helt underbart.