Älvsbyn, påsken 2008

Tisdag 25:e mars: Idag bar det av. 150 mil (eller mer eller mindre) rätt uppåt i Sverige, till Amanda som jag "MSN:at" med i tre år, men aldrig träffat. Pratat i telefon med tre gånger.

...Det var ju våffeldagen idag, så jag gick upp klockan sex och klädde på mig, och sen gick jag ner och gräddade våfflor till frukost. Det snöade ute, men inte så farligt mycket.

...Vi satte oss i bilen och började köra mot Landvetter klockan kvart i åtta, vilket borde ha inneburit ankomst på flygplatsen kvart över. MEN, då blev det snöstorm, och tvärstopp i trafiken, så vi kom inte fram förrän kvart över nio.

...Planet skulle gå halv tio. Jag behöver väl knappast tala om att jag höll på att bryta ihop av stress och nervositet, även om jag var rätt duktig på att dölja det, tycker jag.
...Men jag kom med, som tur var. Mamma checkade in mig via ett telefonsamtal till SAS, så det enda jag behövde göra när jag kom fram var att gå genom säkerhetskontrollen och hitta min gate. Så jag kom ombord ordentligt, och bytet på Arlanda gick mycket bättre än det hade gjort i mina mardrömmar, även om jag var tvungen att skynda mig lite för att hinna med planet.
...Men då hände det roligaste på hela resan, utan tvekan.
...När jag kom ombord på nästa plan var jag stressad, sedan morgonen. Jag var pressad, eftersom jag fått skynda mig till planet. Jag var skitnervös, eftersom jag skulle upp till en familj jag aldrig träffat och det långt, långt hemifrån. Och dessutom var jag bara en timme eller lite mer från Amanda, vilket innebar ännu mer nervositet.
...Gissa vad som dimper ner bredvid mig om inte en liten unge (ett år eller så) som just spytt! Det var inte trevligt, hade kväljningar i säkert en kvart eller så.

...Kom fram ordentligt till Luleå flygstation, i alla fall. Mina tankar på planet var ungefär såhär:

Jag1: Nej, jag struntar i detta, jag kan lika gärna hoppa på första bästa plan hem när jag kommer fram.
Jag2: Fegis...

...Men jag bet ihop och klarade mig av planet och nerför trappan. Var lite smått orolig för att jag inte skulle hitta dem, men det första jag ser i rummet är en tjej som kommer mot mig, glatt leende (dock lite stelt) och vinkar med ena handen.
"Det måste vara hon, väl? Men tänk om det inte är det och jag bara går fram och kramar henne, jäävlar vad pinsamt i så fall. Vad ska jag göra? Mamma, varför är inte du med mig? Men det är hon va? Ja, jo, det är det."

Sen satt jag helt plötsligt i en silverfärgad bil på väg mot Älvsbyn. Ett litet stelt samtal fick vi till i början, men sen blev det tyst. Det var detta jag vart mest orolig för inför den här resan (bland annat), bilresan mellan Luleå och Älvsbyn.

...När vi kom fram lastade jag in mina saker i Amandas rum, och sen efter en stund blev vi serverade palt. Det hade jag också varit orolig för, även om det låter aslöjligt, att jag inte skulle gilla palt. Men det var jättegott! Verkligen! Måste hitta nåt bra recept på internet och försöka laga det härhemma.

...Sen tog vi en liten promenad ner på byn och köpte naturgodis och Brämhults-juice (jordgubb-lime) på Konsum. Jag såg en epatraktor utanför! (Har alltid undrat hur de ser ut.) På vägen hem gick vi över bäcken, och jag tog lite kort. Sen klättrade vi upp till vägen igen, precis vid järnvägsspåret, LIVSFARLIG LEDNING.
...När vi kom in igen satte vi oss och åt nötter och drack juice och såg på Monty Python - The Holy Grail. Den är så sjukt rolig! Fattar inte var de får allt ifrån.

.

.

Onsdag, 26 mars: Vi kom i säng rätt tidigt igårkväll, så vi steg upp vid nio imorse. Efter frukosten gick vi ut på en liten mysig skogspromenad (där fanns en rabarberplanta, mitt i snön!) och så hittade vi en lekplats, hör och häpna! Vi stannade till en stund och tog lite kort. Snön var nästan uppe vid gungorna.
Jag: Är det hög snö eller är gungorna låga?
Amanda: Va?
Jag: Är det låg snö eller är gungorna höga? Nej, nu blev det fel.

.

På eftermiddagen åkte vi till Storforsen, Sveriges största obundna vattenfall! (Eller nåt sånt.) Amandas mamma, Bettan, körde oss dit och gick med upp.

...Det var så oerhört häftigt! Även om det var is i mitten som gjorde att vattnet tydligen inte rann lika mycket som det brukar göra på sommaren. Jag blev helt stormförälskad i Storforsen! Det var så vackert med allt vatten och all is, och så det där brusande ljudet från vatten som forsar.

...Vi var ute i två timmar. Tog massvis med kort där! Längst upp stannade vi till och åt lite macka, och sen lämnade Amanda sitt avtryck i form av en snöängel. Och på väg ner åkte vi stjärtlapp på sittunderlagen Bettan tagit med. Det var roligt! Man ska ju "bejaka sitt barn-jag"!

...Men sen gick vi ner igen och åkte tillbaka till Älvsbyn. På väg till bilen stannade vi till vid kyrkan nedanför forsen. Den såg ut som en lappkåta ihopbyggd med ett hus. Inredningen var enkel och lite samiskt inspirerad. Istället för altartavla var där två fönster mot Storforsen. Hur fint som helst! Där ska jag gifta mig!

...När vi kom tillbaka igen satte vi oss i Amandas rum och såg på Armageddon. Den är mysig, men lite sorglig.

.

.

Torsdag, 27 mars: Vid elva imorse kom Amandas fräcka mormor och hämtade oss och körde oss till Kanis (skidbacken i Älvsbyn). Jag hade fått låna skidor och pjäxor av Amandas mamma.

...Backarna var jättemysiga. Nästan folktomma, så snön var så gott som orörd. Men det blev bara tre fyra åk, för det var så kallt och blåste så mycket. Så efter ett par åk stannade vi där nere och åt chokladmuffins på fiket. De hade skurit av toppen och lagt på grädde och hallon, som en semla! Fast grymt mycket godare! Vi räddade även en mal ut smältvattnet från "mina" pjäxor.

...Sen kom mormorn och hämtade oss igen och efter en dusch var gick vi till Smultert (tror jag det hette, och jag tror att det betyder "gott" eller "läckert" eller nåt sånt) för att äta lunch. Vi åt baguetter, jag tog en köttbullebaguette. Den var mycket god!

...När vi ätit upp tog vi en sväng om Amandas gulliga farmor. Vi pratade lite om Göteborg och deras gamla katter som de haft när Amandas pappa, Hasse, vart liten (Pelle hette de tydligen alla fyra (eller om det var fem eller tre eller nåt sånt)). Och om en lampa som hon köpt på auktion och snyggat till. Den vart riktigt fräck!

...Sen gick vi till Konsum igen och köpte (efter lite slantsinglande) naturgodis och juice, igen, ombichbi. Vi provade även solglasögon och tittade på 2-för-99-filmerna. Amanda köpte Robin Hood - Men in Tights (Mel Brooks film) och Romeo + Julia.

...Så det blev ännu en filmkväll, hurra! Jag älskar film!

...Men in Tights är ju så underbart rolig! Och Romeo + Julia är udda, men väldigt bra.

.

.

Fredag, 28 mars: Idag gick vi ner på byn för sista gången för den här gången. Vi gick in på Konsum igen (vi blev stamkunder där den här veckan) och köpte prylar till den utlovade milkshaken. Glass, youghurt, bär, blockchoklad, kiwi. Sen gick vi in på Handelshuset så att jag fick köpt lite souvenirer. Men det var så dyrt, så jag köpte bara till mig själv, hahah. Köpte en tröja med texten "Älvsbyn - Norrbottens pärla" på ryggen, och en vinröd snusnäsduk som jag blivit helt förälskad i.

...På vägen tillbaka igen stannade vi till hos mormorn och morfarn och fick lite fika, och sen gick vi och gjorde milkshake. Dem drack/åt vi sen medan vi såg på Conan o'Brian (skojskoj) och Beyond (världens sämsta program). Sen blev det Christine och Vänner också innan det bar av till Luleå flygstation.

...Det var Amandas mamma som skjutsade den här vägen, för pappan åkte iväg i onsdags. De följde med genom incheckningen och säkerhetskontrollen och hela vägen till gaten. Luleå flygstation är bra mycket lättare att hitta på än Landvetter... Men där uppe vid gaten så provade vi parfym och tittade på massa dyrt godis. Nån prafym med grön flaska luktade jättegott! Och så den där Armani-parfymen Diamond-nånting. Fast det är ju så dyrt...

...Men sen var det dags att gå på planet. Det blev en vemodig kram och ett smått påklistrat glatt leende och en vinkning medan jag var genomdepp på insidan. Sen kom ett ögonblicks dramatik då Amanda ropade: Nej, Sofia, vänta! Jag glömde ju ge dig brevet! Så jag sprang tillbaka och fick det och sen med en sista vinkning steg jag på flygplan SK2003 till Stockholm, Arlanda. Läste brevet under flygresan, vilket fick mig att bli ännu mer depp.

...På Arlanda sprang jag in i pappa Hasse. Sen hade jag nästan en timme att vänta på SK169 till Göteborg, Landvetter. Köpte en ask med Geisha-choklad till familjen, eftersom de inte fick några andra souvenirer.

...Det var skönt att komma hem, men det var en underbar "vecka" uppe hos Kaptenen! Den var alldeles för kort, men som mamma sa, den hade ju kunnat bli jättelång också.

Veckans höjdpunkter:
Att jag och Amanda kom så bra överrens även IRL.
Att Norrland och Älvsbyn var så himla fint!
Att jag ÄNTLIGEN har träffat Kaptenen!
Att jag har sett ett riktigt vattenfall.
Att jag har "vuxit som människa" genom att flyga ensam och dessutom byta plan.
Massa härliga promenader!
Att jag har ätit palt!

Veckans antiklimax:
Att jag inte såg en enda ren...
En STOR blåsa på min högra häl.