Grillkväll och opera

I fredagskväll träffades jag och Mican i affärn och handlade lite mat och godis och grejs, sen gick vi hem om mig och hämtade marshmallows,engångsgrillen och en påse Tralala-chips (uräckliga) och vidare hem till Bea. Fast detta efter att jag i två timmar försökt få tag på Mican på telefon, vilket visade sig vara omöjligt tack vare problemTeliamasten.

I alla fall.

Från Bea drog vi vidare ner till stranden, efter att ha laddat upp med dricka, vilket vi glömde köpa. Där visade det sig blåsa rätt rejält, så efter en nostalgisk liten promenad över berget tog vi oss till hamnen. Där fick vi igång grillen och grillade grillspett, marshmallows, kiwi, godis, ljung med mera. Åt typ hur mycket som helst, min mage kändes tre gånger så stor efteråt.

Sen kom Micans två trevliga kompisar. En av dem pratar inte svenska, så det blev engelska från den stunden. Fast jag sa inte så mkt.

Efter grillningen gick vi hem till en av de två nykomna, hon bor precis vid Bea. Vi såg på film, Cruel Intentions. Fast jag såg inte hela, var tvungen att gå hem vid halv tolv, för vi skulle ha extra fotolektion dagen efter.

Och det hade vi. Det gick bra, fick fram två bilder, och en tredje som jag vet ganska exakt hur jag ska göra nästa torsdag, så den bör gå ganska fort.

Kändes inte så värt att ha lektion på en lördag, men den behövdes. Nu är det bara två bilder kvar, eller tre egentligen.

Efter lektionen åkte jag och Nea till Nordstan och köpte baguette och halvlitersdricka som vi satte oss och åt i Brunnsparken. Sen åkte jag hem.

På eftermiddagen, vid fem, åkte hela familjen in till stan. Till operan.

Där såg vi på Sweeney Todd, the Demon Barber of Fleet Street. Den var riktigt bra! Första akten var lite småseg ibland, men andra var mycket bra! Jättebra musik, speciellt temasången, om det är så man kallar den. Vill ha skivan, om den finns.

Och det var fräck engelsk dialekt. Hade ingen aning om att den var på engelska, men det var bara bra. Det hade blivit lite väl plastigt med en översatt. Fast det var lite svårt att höra ibland, så det var bra med en liten fuskskärm där de subtitlade. Vi satt högst upp, på tredje balkongen.

Jag fattar inte hur de kan, de där skådespelarna. Dels hur de agerar, och hur de sjunger på scen, fast det vänjer man sig väl vid. Men när de är på scen, och fokus flyttas till en annan del av scenen, då måste de andra vara blickstilla i kanske ett par minuter. Det är ju hur svårt som helst!

Det skulle vara ganska kul att vara skådespelare. Teater hade vart roligare än film, tror jag. Mer levande på nåt sätt. Fast film skulle vara skoj det med. Fast så offentligt på nåt sätt.