Crevé

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men även efter en hel dator-/TV-kväll så är jag helt slut!

Det har varit en jobbig vecka. Stort kemiprov, stort svenskaläxförhör idag, mycket stress och oro inombords. Det tar på krafterna.
Läxförhöret var alldeles för stort och på alldeles för kort tid. Vår snälla lilla lärare tyckte att vi på en timme skulle hinna svara på fyra frågor där man på varje fråga för att ens ha chans på MVG ska
1. kunna hitta svaret på frågan i boken Hur man botar en fanatiker av Amos Oz, tolka det som står och sedan skriva ner det med egna ord
2. kunna få in det argumentet/svaret i en situation som skulle kunna vara din vardag
3. utveckla ditt svar så att det gäller för världen/samhället i stort.
Visst, ingen större konst om det är en eller två frågor att svara på eller om det är lite längre tid, men fyra såna frågor på en timme, det är för lite. Man blir helt sjukt stressad.

Kemiprovet tror jag att jag redan har skrivit om, men mitt huvud är just nu så uppochnervänt att jag inte riktigt vet vad som hänt på riktigt och vad som inte har det och av det som hände vet jag inte när det hände eller hur eller vad eller någonting. Det gick i alla fall bra, det provet, tror jag, men jag vet inte alls egentligen.

Lite jobbig idrottslektion idag, men rolig! Anton och Navid höll fotbollslektion, de hade lite otur med brandlarm i början, men det blev bra sen.

Efter gympan vart jag lite trött, solen hade hunnit gå ner utan att jag ens hann försöka få till nån bild från bron, jag hade två väskor att släpa på (skolväska och träningsväska), och jag var helt snurrig efter hela den här veckan. Just därför blev man ju så glad när det för det första var kö på väg över bron med bussen till torget, för det andra kom fram precis i tid för bussen hem från torget och såg hur den helt tom körde iväg och lämnade alla passagerare vid hållplatsen. Det duggregnade. Nästa buss kom och lättad klev man på bara för att få höra hur det låter ur högtalarna: "Den här är inte buss *beeeep* till *beeeep* utan den kommer att gå TOM till *bip*" Alltså hade man inget annat att göra än att kliva ur igen och hoppas på mer tur med nästa buss. Som kom efter kanske en kvart (då jag stått och väntat i sammanlagt en halvtimme) och även då hörde man: "Den här bussen kommer att gå TOM till *bip*"
Hurra.
Min lyckodag.
Tre tomma bussar i rad som vägrade släppa på passagerare, har aldrig hänt mig förut att ens en gjort det, och jag åker buss så gott som varje dag!
Till slut tröttnade jag i alla fall på att vänta och bestämde mig för att gå hem i duggregnet och mörkret. Inte för att jag har något emot det egentligen. Tycker faktiskt att det i vanliga fall är ganska mysigt med mörkerpromenader i regn. Inte just idag bara, och inte riktigt så långt efter en jobbig dag och en jobbig vecka.
Efter den lilla promenaden på trekvart var jag trött, det kan jag lova.

En positiv sak från idag var i alla fall att vi fick tillbaka biologiprovet och att det gick, höhö, bra.
Och jag gjorde IQ-test på internet nyss, fick 122, moahah. Och nu är jag trött.

Gudars vad det är skönt att skriva av sig! Även om resultatet blir *hosthost* oläsligt.

http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html För den som vill testa sin IQ, höh.