Del tre 090225

Bara för att det förra inlägget blev så kort, höhö, så slänger jag in den tredje delen på min lilla novell här.

Del 1, 081211
Del 2, 090216

Nu har jag bara en färdigskriven del kvar, sen blir det till att skriva nytt, om nu folk vill vara lite snälla och kommentera och ge mig lite idéer om vad som ska hända efter nästa del.

Här kommer del 3:

Mannen framför honom är som vanligt gömd i en lång slängkappa, med en huva som går ner över ansiktet. Hur han kan se något i mörkret och regnet är en gåta för Alex. Kanhända behöver han inte se.
...Mannen sträcker fram en handskbeklädd hand med den öppna handflatan uppvänd. De välskötta läderhandskarna glänser i skenet från gatlampan. Ett par minuter går utan att någon rör sig. Handen hänger där, onaturligt stilla i luften, utan minsta darrning. Men till slut sänks den, sakta.
...”Inte idag heller?” För första gången har en ton av hotfullhet och ilska smugit sig in i den vidriga lenheten. ”Jag har gett dig chans på chans, men nu är mitt tålamod på upphällningen. Jag har varit generös mot dig, för jag har inte velat vålla dig smärta i onödan. Men har du inte vad jag vill ha idag heller är nog min generositet slut, likväl som min mildhet. Har du en aning om vad jag skulle kunna göra mot dig?”
...Alex väntar inte på att få reda på svaret på den gåtan, han tvekar inte ens en sekund. Han har börjat springa redan innan meningen är avslutad. Börjar springa bort från rösten, bort från stanken.
...Knappt ett ögonblick senare börjar mannen springa efter honom. Men han kan inte springa lika fort, ena benet haltar. Alex försprång blir allt större, större för varje språng han tar. Han har tänkt ut flyktvägen i förväg, har planerat den in i minsta detalj. Planen kommer att fungera, så länge inget oförutsett händer.

To be continued...