Supernatural börjar sändas i svensk TV igen fredag den 11 juni, två avsnitt! Moahahahahha, jag är lite glad. Det var banne mig på tiden!
Undrar om detta innebär att det blir två avsnitt varje fredag eller om det bara är den fredagen. I vilket fall så är det underbart att Kanal5 äntligen tagit sitt förnuft till fånga och börjar sända denna underbara serie igen!
(För den som undrar så är jag fortfarande lika besatt av Supernatural. Och Kanal5 var elaka och tog ett juluppehåll någon gång i december och börjar sända igen, WIIIIHHHOOOOOOU!! Och om nån undrar så är det avsnitt 6 säsong 5 som kommer ut först. I Believe the Children Are Our Future.)
30.5.10
FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN!
Det är helt sjukt att det redan gått över en halv vecka sedan jag tog studenten. Det var en av de roligaste dagarna i mitt liv, men samtidigt en av de sorgligaste. Och tiden efter har bara gått, jag har ingen riktig koll på vilken dag det är eller vad som kommer efter den.
I alla fall:
I onsdags var det fotografering klockan 8.00, och efter lite om och men fick vi i alla fall med hela klassen på fotot.
Efter det hade vi lite champagnefrukost ute på bryggan, helt underbart trevligt!
Sen var vi inne i klassrummet en liten stund innan vi gick ner för att äta studentlunch. Lite elever och rektor höll tal, lite elever spelade lite, stipendier delades ut, Mats(!) och två lärare till spelade lite och sådär.
Sen var vi inne i klassrummet lite till med Finn och Bosse som fick presenter, höll sina egna tal och delade ut betyg och kramades.
Och sen, mina damer och herrar, sen var det dags.
Utspringet.
Ååååh, vad det var sjukt nervöst och hoppigt innan, och åååh vad det var ännu mer hoppigt uppe på flakscenen där vi stod och hoppade till musik i 4-5 minuter innan vi sprang ut för att leta upp våra familjer.
Sen var det flakåkning. Först stod lastbilen still på kajen i säkert en halvtimme, men vi hoppade och skrek och hade kul ändå, sen åkte vi runt i stan ett par varv längs avenyn och hoppade och skrek ännu mer och hade ännu mer kul.
Efter sisådär två timmar stannade vi vid Poseidon, och de som ville badade.
Sen var det mottagning och det kom många snälla fina människor hit hem och hjälpte oss att äta upp maten mamma och jag lagat, och gav mig många fina presenter.
Lite efter åtta skjutsade mamma mig hem till Nea, och vi mötte upp Emelie och Olivia och tog oss tillsammans till Dennis, där några från klassen förfestade lite (bland annat lekte Fredrik och jag moshpit med en dörr, men förvånansvärt nog fick jag inte ens ett blåmärke på ryggen där den hoppade in i mig), sen drog vi in till stan och Park Lane där det var studentfest.
Och den var askul!
Hela den dagen var så ofattbart awesome och rolig så tiden efter den har känts som ett grått mellanspel där jag bara går och väntar på att något nytt ska hända.
Mamma och jag var på Hannas studentmottagning i fredags där vi bland annat åt mycket god vegansk mat.
Igår hade jag och Linnéa Hayao Miyazaki-maraton (vi såg Min granne Totoro, Ponyo on the Cliff by the Sea, Spirited Away och Howl's Moving Castle) och åt chokladsmet till klockan halv tre på morgonen.
Idag har varit grå. Och det har varit ganska skönt.
I alla fall:
I onsdags var det fotografering klockan 8.00, och efter lite om och men fick vi i alla fall med hela klassen på fotot.
Efter det hade vi lite champagnefrukost ute på bryggan, helt underbart trevligt!
Sen var vi inne i klassrummet en liten stund innan vi gick ner för att äta studentlunch. Lite elever och rektor höll tal, lite elever spelade lite, stipendier delades ut, Mats(!) och två lärare till spelade lite och sådär.
Sen var vi inne i klassrummet lite till med Finn och Bosse som fick presenter, höll sina egna tal och delade ut betyg och kramades.
Och sen, mina damer och herrar, sen var det dags.
Utspringet.
Ååååh, vad det var sjukt nervöst och hoppigt innan, och åååh vad det var ännu mer hoppigt uppe på flakscenen där vi stod och hoppade till musik i 4-5 minuter innan vi sprang ut för att leta upp våra familjer.
Sen var det flakåkning. Först stod lastbilen still på kajen i säkert en halvtimme, men vi hoppade och skrek och hade kul ändå, sen åkte vi runt i stan ett par varv längs avenyn och hoppade och skrek ännu mer och hade ännu mer kul.
Efter sisådär två timmar stannade vi vid Poseidon, och de som ville badade.
Sen var det mottagning och det kom många snälla fina människor hit hem och hjälpte oss att äta upp maten mamma och jag lagat, och gav mig många fina presenter.
Lite efter åtta skjutsade mamma mig hem till Nea, och vi mötte upp Emelie och Olivia och tog oss tillsammans till Dennis, där några från klassen förfestade lite (bland annat lekte Fredrik och jag moshpit med en dörr, men förvånansvärt nog fick jag inte ens ett blåmärke på ryggen där den hoppade in i mig), sen drog vi in till stan och Park Lane där det var studentfest.
Och den var askul!
Hela den dagen var så ofattbart awesome och rolig så tiden efter den har känts som ett grått mellanspel där jag bara går och väntar på att något nytt ska hända.
Mamma och jag var på Hannas studentmottagning i fredags där vi bland annat åt mycket god vegansk mat.
Igår hade jag och Linnéa Hayao Miyazaki-maraton (vi såg Min granne Totoro, Ponyo on the Cliff by the Sea, Spirited Away och Howl's Moving Castle) och åt chokladsmet till klockan halv tre på morgonen.
Idag har varit grå. Och det har varit ganska skönt.
24.5.10
Klassresa - PRAG 2010
Fredag:
Ungefär klockan tre på eftermiddagen lämnade vi Sverige och såg framför oss tjugo timmars bussresa (inklusive ca 4 timmar på färja). Men det var helt okej. För det mesta såg vi på How I Met Your Mother eller lekte vägbingo. Det spelades musik på *hosthost* lite hög volym längst bak, så det blev inte så mycket sova innan färjan. Sammanlagt tror jag att jag sov två timmar. Det är inte bekvämt att sova på en buss. Nej, det är det inte.
Lördag:
Efter X antal felkörningar (död åt GPS:en) kom vi äntligen fram till PRAG och hostelet där vi och den andra klassen vi åkte med skulle bo. Men det visade sig att de tydligen gjort en felbokning, så vår klass fick inte plats. Istället fick vi hoppa på bussen igen och åka till ett nytt hostel (Advantage Hostel Prague, tror jag det hette). Vilket var helt okej. Eller mer än helt okej, faktiskt. Det var riktigt bra. Stället var rätt så fräscht, och det tog oss ungefär fem minuter att gå därifrån till ”Avenyn” (den stora gatan som börjar vid Nationalmuséet och som påminner massor om Avenyn här i stan.)
När vi kom dit stiftade vi lite ytlig bekantskap med ett par små söta fina pojkar som också var från Sverige. De var inte särskilt tysta av sig, om man säger så. Jag tror de hade hoppat sönder tre sängar och sparkat in en dörr innan vi kom dit. Dessutom låg det kalsonger över hela damernas badrum och i ena duschen stod två flaskor med en gul vätska i, som nog de flesta kan gissa sig till vad det var.
I alla fall så använde jag badrummet på våra klasspojkars våning tills de andra försvann dagen efter.
När vi hade fått checkat in ordentligt och lassat in våra väskor gick jag Nea och Olivia ut på stan för att hitta nåt att äta och få lite sightseeing. Vi åt på ett pyttelitet café, och sen gick vi mot Gamla stan.
Vi hade inga problem med att hitta till Gamla stan och torget med den kända klockan, men att hitta därifrån var lite värre.
"Nej men titta, vi gick ju precis förbi en likadan byggnad, har de två sådana här?"
"Men, vänta lite... Det där är ju samma byggnad som vi gått förbi tre gånger nu. Vi kanske ska prova en annan väg den här gången?"
"Öööh... hoppsan, nu var vi tillbaka vid den där byggnaden igen ändå..."
Till slut så gick vi helt enkelt tillbaka samma väg som vi kommit.
Väl hemma på vandrarhemmet strålade vi samman med resten av klassen och irrade sedan runt på stan ännu en gång på jakt efter någonstans att äta. Det slutade med att vi hamnade på en pizzeria där de var snälla nog att flytta runt lite bord så vi alla kunde sitta tillsammans.
Johan och jag delade på en vanlig enkel safe-pizza med ostochskinka, och sen en lite mer vågad, nämligen en med bacon och potatischips(!). Det var väldigt udda. Men faktiskt ganska gott. I början i alla fall.
Efter pizzan hittade hälften av gänget till en väldigt trevlig pub på andra sidan bron medan de andra gick till "femvåningsstället" (nattklubb).
Vi hade väldigt trevligt på puben, ölet var billigt och äckligt (enligt mig, enligt dem som av någon anledning faktiskt gillar öl var det gott), men det gick att dricka ändå eftersom vi lekte ölspel.
Nä vi kom tillbaka till hostelet satte jag, Linnéa och Olivia oss med knappt sju killar i ett av rummen och lekte maffia. Det var väldigt flummigt och roligt.
Vi kom i säng rätt riktigt, runt 3 sådär.
Söndag:
Denna dag, efter frukost, gav vi oss iväg 11 pers för att leta upp Letnaparken. Vi tog vägen via ”Avenyn”, där vi tog lite roliga bilder och gick en sväng om en liten marknad och tittade lite (jag ÄLSKAR marknader utomlands!). Sen gick vi genom Gamla stan och lite till och kom till slut fram till broarna. Efter bron var det trappor, trappor, trappor och sen en backe, och sen var vi uppe på toppen av parken och Metronomen (tydligen en känd sak). Därifrån letade vi oss genom en del av parken och strosade runt en stund tills vi kom fram till att vi nog ville ner i stan igen och äta.
Då var nästa problem att hitta ner igen.
Men det gick, efter lite omvägar ner i en väldigt fin ruin och lite snirkelsnorkelvägar.
Vi hittade lite mer folk nere i stan och satte oss och åt, svimfärdiga av hunger, på KFC på ”Avenyn”. Det var väldigt gott! Som McDonald’s, fast bara friterad kyckling.
Sen var det ju som så att det folket vi hittat i stan faktiskt också ville till parken, så vi stannade till på en Supermarket och köpte lite vin och tvättdukar (aka filtar) och kex och knallade tillbaka till parken där vi satte oss och lekte maffia igen. Det är en väldigt rolig lek.
Vi åt middag på lite spridda ställen sen. Ungefär hälften av klassen, inklusive mig, Linnéa och Olivia (som för övrigt var tre av de sex tjejer från klassen som följde med till Prag) gick till en pub och satte oss där och åt. Lax, mums!
Sen försvann en del tillbaka till hostelet med en pojke som var lite för glad så att säga (jag nämner inga namn så har jag inga namn nämnda) och en del tror jag försvann till en ny nattklubb. Vi andra som blev kvar och några andra som kom till oss (det snurrar lite, jag vet) lämnade puben vi satt på, då den skulle stänga, och hittade en annan trevlig sak vid namn THE PUB. De hade något så spännande som kranar vid borden där man kunde fylla på sina glas själv.
Här satt vi en stund, och gick sen tillbaka och hade lite fest på vårt hostel. Några (som sagt, inga namn nämns så har inga namn blivit nämnda) hade hittat vin på paket (som mjölk, fast med vin istället för mjölk) för ungefär 7 svenska kronor per paket! Det var… inget gott vin. Fast det gick att få ner. Hittills hade jag varit spik nykter hela resan, men denna kväll blev jag lite småglad. Inget farligt, men faktiskt så nära full jag någonsin varit, eftersom jag aldrig riktigt fattat poängen med att dricka så man blir full.
I natt lade vi oss vid 5tiden, ungefär.
Måndag:
Efter frukost denna dag samlades vi lite folk i receptionen, eller snarare i datorrummet bredvid receptionen då det fanns soffor där, och promenerade iväg till Gula Marknaden, på andra sidan Vltavafloden (Moldau). Ett par som inte hunnit äta frukost gled iväg från gruppen och in på en pizzeria, och det blev vi tre tjejer och 6-7 killar som gav oss på uppgiften att hitta snabbaste vägen till marknaden.
Det tar ju sin lilla tid att gå, och vi gick en helt annan väg än vanligt. Över en bro som egentligen var en stor väg och med bara en liten pluttrottoar, och genom en tunnel där det låg madrasser och kuddar och där det nog sov hemlösa.
Så vi fick se även de lite mindre charmiga delarna av den tjeckiska huvudstaden.
Till slut hittade vi i alla fall fram till marknaden, som var en stor grej innanför tegelväggar och allt. När man bara tittade in så såg man vanliga stånd med väskor, kläder osv. Men när man väl kom innanför väggarna och tittade närmare så såg man att många bord var översållade med knogjärn, batonger, tasers, KNIVAR i alla möjliga storlekar och former, pepparsprej, kastknivar med mera med mera.
Och alla dessa människor som kommer fram till en så fort man sneglar på något i deras stånd och ska pruta och sälja sina saker. Det hör till visst, men det är lite jobbigt att man inte ska kunna gå och titta som man vill.
I alla fall så behövde man inte pruta så mycket, det klarade de av bra själva.
Jag köpte en väska, nerprutad från 700 kurona till 250 kurona, helt okej, ca 110 svenska kronor.
Sen så hittade vi även dem vi tappat bort på pizzerian och tillsammans gick vi alla tillbaka till vår kära park och lekte ännu mer maffia och hade picknick och allmänt trevligt.
Jag tror det var på vägen tillbaka som Linnéa fick mig att berätta en saga som vart helt improviserad men som jag blev så nöjd med plotten att jag tänker göra en bok av den och ge Linnéa 30 procent av pengarna om jag får Nobelpris i litteratur på grund av den.
På kvällen, vår sista kväll i Prag, åt vi hela klassen på en pub ganska nära hostelet. Jag åt Spenatspaghetti. Lite som lasagne, nästan, med mycket mycket grädde. Men det var sjukt gott!
Det fanns en till THE PUB mellan puben och hostelet, så den tänkte vi gå till. Men först skulle vi tydligen ner till nån klubb och få en stämpel. Den klubben var stängd, men det var dock inte den brevid, Hot Peppers – your gate to hell (eller nåt liknande), så dit ner försvann några killar, som bara skulle kolla in läget bara för att kunna säga att de varit inne på en strippklubb i Prag. Nå, jag kan i alla fall säga att jag med flera stod och hängde utanför en strippklubb i Prag i säkert en kvart innan vi tröttnade och drog till THE PUBen vi sett förut. Där satt vi till kanske ett eller något, lekte ölspel och drog åt oss lite klasskompisar från olika håll och kanter och sen blev det fest på hostelet inatt igen. Den här gången var vi igång hela natten, faktiskt. Jag tror jag fick sovet ett par timmar mellan åtta och halv tio kanske. (Vi kommer till det snart.)
Om jag varit lite glad natten innan denna, så kan vi väl säga som så att jag var väldigt glad denna natt.
Jag ska inte gå in på mer detaljer än så.
En sak förtjänar dock att nämnas, bara för att:
Till en början var jag lite småberusad bara, och tänkte mig inte att det skulle gå så mycket längre än så, utan kände tvärtemot att, oj, jag håller på att nyktra till, vad skönt, jag ska nog inte dricka mer nu.
Men så kom en pojk med ett glas av sitt jäkla paketvin och räckte fram till mig. Jag tänkte ställa ner det och inte dricka, men så sa han nånting och tittade på mig med en sån sjukt utmanande min, så jag kunde inte bara med att ställa det ifrån mig, utan jag svepte hela glaset. Och det var så värt det bara för att se hans chockade min, för det var SÅ bara inte jag.
Det var definitivt på grund av det där glaset som jag mådde som jag mådde den natten och nästa morgon. (Förresten så ska jag återgå till att vara helnykterist.)
Och jag måste säga att vi må ha klagat på den där killarna som var där den där första natten, men vi kan inte ha varit tystare direkt. Jag blev faktiskt väldigt förvånad över att ingen klagade på oss på morgonen. Inte nog med att vi satt mitt i korridoren och pratade väldigt högt, vi hade dessutom musik på rätt hög volym. Men det var trevligt.
Tisdag:
Men om jag var glad på natten, så var jag och många med mig inte alls särskilt glada nästa dag. Sista utcheckning var klockan 10 på morgonen. Jag hade ställt alarm på kvart i nio för att vi skulle få gott om tid på oss att packa ihop alla våra saker och sådär, men jag kan inte ha hört det alarmet, för när jag vaknade och tittade på klockan så var den tjugo i tio.
På något underligt sätt hann vi ändå.
Sen satt vi i receptionen hela den dagen, utom några lyckliga satar som varit kloka nog att inte bli bakis.
Vi tog en sväng om Tjing-Tjongaffären vid lunchdags för att köpa nåt att äta, lite banan och chips, och vid två ungefär mådde i alla fall jag lite bättre, så jag och Linnéa (som tydligen inte mår illa dagen efter, bara tappar aptiten) följde med Hannes och Johan ner på ”Avenyn” för att titta lite i souveniraffärer.
Men vi hann inte titta så mycket, för bussen gick vid tre.
På bussen såg vi klart första säsongen av How I Met Your Mother och sen två filmer som jag knappt minns vilka det var, för jag såg inte så mycket av dem. Jag sov mest. Jag sov riktigt mycket den bussresan, faktiskt, och det var så skönt. Och sen när vi åkte färja mellan typ 3 och 7 så sov jag och många med mig det mesta på den också.
Generellt var resan hem REJÄLT mycket tystare än resan ner till Prag. De flesta försökte nog sova så mycket som möjligt.
Onsdag:
Vi kom tillbaka till skolan vid 11.30, nångång.
Det var en helt underbar resa! Och jag kommer sakna min klass så väldigt mycket när skolan tar slut.
Ungefär klockan tre på eftermiddagen lämnade vi Sverige och såg framför oss tjugo timmars bussresa (inklusive ca 4 timmar på färja). Men det var helt okej. För det mesta såg vi på How I Met Your Mother eller lekte vägbingo. Det spelades musik på *hosthost* lite hög volym längst bak, så det blev inte så mycket sova innan färjan. Sammanlagt tror jag att jag sov två timmar. Det är inte bekvämt att sova på en buss. Nej, det är det inte.
Lördag:
Efter X antal felkörningar (död åt GPS:en) kom vi äntligen fram till PRAG och hostelet där vi och den andra klassen vi åkte med skulle bo. Men det visade sig att de tydligen gjort en felbokning, så vår klass fick inte plats. Istället fick vi hoppa på bussen igen och åka till ett nytt hostel (Advantage Hostel Prague, tror jag det hette). Vilket var helt okej. Eller mer än helt okej, faktiskt. Det var riktigt bra. Stället var rätt så fräscht, och det tog oss ungefär fem minuter att gå därifrån till ”Avenyn” (den stora gatan som börjar vid Nationalmuséet och som påminner massor om Avenyn här i stan.)
När vi kom dit stiftade vi lite ytlig bekantskap med ett par små söta fina pojkar som också var från Sverige. De var inte särskilt tysta av sig, om man säger så. Jag tror de hade hoppat sönder tre sängar och sparkat in en dörr innan vi kom dit. Dessutom låg det kalsonger över hela damernas badrum och i ena duschen stod två flaskor med en gul vätska i, som nog de flesta kan gissa sig till vad det var.
I alla fall så använde jag badrummet på våra klasspojkars våning tills de andra försvann dagen efter.
När vi hade fått checkat in ordentligt och lassat in våra väskor gick jag Nea och Olivia ut på stan för att hitta nåt att äta och få lite sightseeing. Vi åt på ett pyttelitet café, och sen gick vi mot Gamla stan.
Vi hade inga problem med att hitta till Gamla stan och torget med den kända klockan, men att hitta därifrån var lite värre.
"Nej men titta, vi gick ju precis förbi en likadan byggnad, har de två sådana här?"
"Men, vänta lite... Det där är ju samma byggnad som vi gått förbi tre gånger nu. Vi kanske ska prova en annan väg den här gången?"
"Öööh... hoppsan, nu var vi tillbaka vid den där byggnaden igen ändå..."
Till slut så gick vi helt enkelt tillbaka samma väg som vi kommit.
Väl hemma på vandrarhemmet strålade vi samman med resten av klassen och irrade sedan runt på stan ännu en gång på jakt efter någonstans att äta. Det slutade med att vi hamnade på en pizzeria där de var snälla nog att flytta runt lite bord så vi alla kunde sitta tillsammans.
Johan och jag delade på en vanlig enkel safe-pizza med ostochskinka, och sen en lite mer vågad, nämligen en med bacon och potatischips(!). Det var väldigt udda. Men faktiskt ganska gott. I början i alla fall.
Efter pizzan hittade hälften av gänget till en väldigt trevlig pub på andra sidan bron medan de andra gick till "femvåningsstället" (nattklubb).
Vi hade väldigt trevligt på puben, ölet var billigt och äckligt (enligt mig, enligt dem som av någon anledning faktiskt gillar öl var det gott), men det gick att dricka ändå eftersom vi lekte ölspel.
Nä vi kom tillbaka till hostelet satte jag, Linnéa och Olivia oss med knappt sju killar i ett av rummen och lekte maffia. Det var väldigt flummigt och roligt.
Vi kom i säng rätt riktigt, runt 3 sådär.
Söndag:
Denna dag, efter frukost, gav vi oss iväg 11 pers för att leta upp Letnaparken. Vi tog vägen via ”Avenyn”, där vi tog lite roliga bilder och gick en sväng om en liten marknad och tittade lite (jag ÄLSKAR marknader utomlands!). Sen gick vi genom Gamla stan och lite till och kom till slut fram till broarna. Efter bron var det trappor, trappor, trappor och sen en backe, och sen var vi uppe på toppen av parken och Metronomen (tydligen en känd sak). Därifrån letade vi oss genom en del av parken och strosade runt en stund tills vi kom fram till att vi nog ville ner i stan igen och äta.
Då var nästa problem att hitta ner igen.
Men det gick, efter lite omvägar ner i en väldigt fin ruin och lite snirkelsnorkelvägar.
Vi hittade lite mer folk nere i stan och satte oss och åt, svimfärdiga av hunger, på KFC på ”Avenyn”. Det var väldigt gott! Som McDonald’s, fast bara friterad kyckling.
Sen var det ju som så att det folket vi hittat i stan faktiskt också ville till parken, så vi stannade till på en Supermarket och köpte lite vin och tvättdukar (aka filtar) och kex och knallade tillbaka till parken där vi satte oss och lekte maffia igen. Det är en väldigt rolig lek.
Vi åt middag på lite spridda ställen sen. Ungefär hälften av klassen, inklusive mig, Linnéa och Olivia (som för övrigt var tre av de sex tjejer från klassen som följde med till Prag) gick till en pub och satte oss där och åt. Lax, mums!
Sen försvann en del tillbaka till hostelet med en pojke som var lite för glad så att säga (jag nämner inga namn så har jag inga namn nämnda) och en del tror jag försvann till en ny nattklubb. Vi andra som blev kvar och några andra som kom till oss (det snurrar lite, jag vet) lämnade puben vi satt på, då den skulle stänga, och hittade en annan trevlig sak vid namn THE PUB. De hade något så spännande som kranar vid borden där man kunde fylla på sina glas själv.
Här satt vi en stund, och gick sen tillbaka och hade lite fest på vårt hostel. Några (som sagt, inga namn nämns så har inga namn blivit nämnda) hade hittat vin på paket (som mjölk, fast med vin istället för mjölk) för ungefär 7 svenska kronor per paket! Det var… inget gott vin. Fast det gick att få ner. Hittills hade jag varit spik nykter hela resan, men denna kväll blev jag lite småglad. Inget farligt, men faktiskt så nära full jag någonsin varit, eftersom jag aldrig riktigt fattat poängen med att dricka så man blir full.
I natt lade vi oss vid 5tiden, ungefär.
Måndag:
Efter frukost denna dag samlades vi lite folk i receptionen, eller snarare i datorrummet bredvid receptionen då det fanns soffor där, och promenerade iväg till Gula Marknaden, på andra sidan Vltavafloden (Moldau). Ett par som inte hunnit äta frukost gled iväg från gruppen och in på en pizzeria, och det blev vi tre tjejer och 6-7 killar som gav oss på uppgiften att hitta snabbaste vägen till marknaden.
Det tar ju sin lilla tid att gå, och vi gick en helt annan väg än vanligt. Över en bro som egentligen var en stor väg och med bara en liten pluttrottoar, och genom en tunnel där det låg madrasser och kuddar och där det nog sov hemlösa.
Så vi fick se även de lite mindre charmiga delarna av den tjeckiska huvudstaden.
Till slut hittade vi i alla fall fram till marknaden, som var en stor grej innanför tegelväggar och allt. När man bara tittade in så såg man vanliga stånd med väskor, kläder osv. Men när man väl kom innanför väggarna och tittade närmare så såg man att många bord var översållade med knogjärn, batonger, tasers, KNIVAR i alla möjliga storlekar och former, pepparsprej, kastknivar med mera med mera.
Och alla dessa människor som kommer fram till en så fort man sneglar på något i deras stånd och ska pruta och sälja sina saker. Det hör till visst, men det är lite jobbigt att man inte ska kunna gå och titta som man vill.
I alla fall så behövde man inte pruta så mycket, det klarade de av bra själva.
Jag köpte en väska, nerprutad från 700 kurona till 250 kurona, helt okej, ca 110 svenska kronor.
Sen så hittade vi även dem vi tappat bort på pizzerian och tillsammans gick vi alla tillbaka till vår kära park och lekte ännu mer maffia och hade picknick och allmänt trevligt.
Jag tror det var på vägen tillbaka som Linnéa fick mig att berätta en saga som vart helt improviserad men som jag blev så nöjd med plotten att jag tänker göra en bok av den och ge Linnéa 30 procent av pengarna om jag får Nobelpris i litteratur på grund av den.
På kvällen, vår sista kväll i Prag, åt vi hela klassen på en pub ganska nära hostelet. Jag åt Spenatspaghetti. Lite som lasagne, nästan, med mycket mycket grädde. Men det var sjukt gott!
Det fanns en till THE PUB mellan puben och hostelet, så den tänkte vi gå till. Men först skulle vi tydligen ner till nån klubb och få en stämpel. Den klubben var stängd, men det var dock inte den brevid, Hot Peppers – your gate to hell (eller nåt liknande), så dit ner försvann några killar, som bara skulle kolla in läget bara för att kunna säga att de varit inne på en strippklubb i Prag. Nå, jag kan i alla fall säga att jag med flera stod och hängde utanför en strippklubb i Prag i säkert en kvart innan vi tröttnade och drog till THE PUBen vi sett förut. Där satt vi till kanske ett eller något, lekte ölspel och drog åt oss lite klasskompisar från olika håll och kanter och sen blev det fest på hostelet inatt igen. Den här gången var vi igång hela natten, faktiskt. Jag tror jag fick sovet ett par timmar mellan åtta och halv tio kanske. (Vi kommer till det snart.)
Om jag varit lite glad natten innan denna, så kan vi väl säga som så att jag var väldigt glad denna natt.
Jag ska inte gå in på mer detaljer än så.
En sak förtjänar dock att nämnas, bara för att:
Till en början var jag lite småberusad bara, och tänkte mig inte att det skulle gå så mycket längre än så, utan kände tvärtemot att, oj, jag håller på att nyktra till, vad skönt, jag ska nog inte dricka mer nu.
Men så kom en pojk med ett glas av sitt jäkla paketvin och räckte fram till mig. Jag tänkte ställa ner det och inte dricka, men så sa han nånting och tittade på mig med en sån sjukt utmanande min, så jag kunde inte bara med att ställa det ifrån mig, utan jag svepte hela glaset. Och det var så värt det bara för att se hans chockade min, för det var SÅ bara inte jag.
Det var definitivt på grund av det där glaset som jag mådde som jag mådde den natten och nästa morgon. (Förresten så ska jag återgå till att vara helnykterist.)
Och jag måste säga att vi må ha klagat på den där killarna som var där den där första natten, men vi kan inte ha varit tystare direkt. Jag blev faktiskt väldigt förvånad över att ingen klagade på oss på morgonen. Inte nog med att vi satt mitt i korridoren och pratade väldigt högt, vi hade dessutom musik på rätt hög volym. Men det var trevligt.
Tisdag:
Men om jag var glad på natten, så var jag och många med mig inte alls särskilt glada nästa dag. Sista utcheckning var klockan 10 på morgonen. Jag hade ställt alarm på kvart i nio för att vi skulle få gott om tid på oss att packa ihop alla våra saker och sådär, men jag kan inte ha hört det alarmet, för när jag vaknade och tittade på klockan så var den tjugo i tio.
På något underligt sätt hann vi ändå.
Sen satt vi i receptionen hela den dagen, utom några lyckliga satar som varit kloka nog att inte bli bakis.
Vi tog en sväng om Tjing-Tjongaffären vid lunchdags för att köpa nåt att äta, lite banan och chips, och vid två ungefär mådde i alla fall jag lite bättre, så jag och Linnéa (som tydligen inte mår illa dagen efter, bara tappar aptiten) följde med Hannes och Johan ner på ”Avenyn” för att titta lite i souveniraffärer.
Men vi hann inte titta så mycket, för bussen gick vid tre.
På bussen såg vi klart första säsongen av How I Met Your Mother och sen två filmer som jag knappt minns vilka det var, för jag såg inte så mycket av dem. Jag sov mest. Jag sov riktigt mycket den bussresan, faktiskt, och det var så skönt. Och sen när vi åkte färja mellan typ 3 och 7 så sov jag och många med mig det mesta på den också.
Generellt var resan hem REJÄLT mycket tystare än resan ner till Prag. De flesta försökte nog sova så mycket som möjligt.
Onsdag:
Vi kom tillbaka till skolan vid 11.30, nångång.
Det var en helt underbar resa! Och jag kommer sakna min klass så väldigt mycket när skolan tar slut.
Söndag (fast måndag nu, egentligen)
Idag har jag klippt mig.
Kort.
Och bakat minipajer till på onsdag.
Många.
I fredags stod jag och vek piroger från nio till halv tolv på kvällen.
Och imorn ska jag baka ännu mer minipajer.
Och fyra chokladkakor.
Jag tycker om att laga mat.
Jag ska skriva en bok och bli rik och sedan öppna ett café.
Praginlägget kommer definitivt vara totalt oläsligt.
Men det kommer snart i alla fall.
Sen ska jag sova.
För imorn ska jag baka pajer!
Love me some pie!
Kort.
Och bakat minipajer till på onsdag.
Många.
I fredags stod jag och vek piroger från nio till halv tolv på kvällen.
Och imorn ska jag baka ännu mer minipajer.
Och fyra chokladkakor.
Jag tycker om att laga mat.
Jag ska skriva en bok och bli rik och sedan öppna ett café.
Praginlägget kommer definitivt vara totalt oläsligt.
Men det kommer snart i alla fall.
Sen ska jag sova.
För imorn ska jag baka pajer!
Love me some pie!
23.5.10
The Seasons don't fear The Reaper
nor do The Sun, The Wind or The Rain.
Mitt hår är kort igen. Ännu kortare den här gången, och jag gillare!
Mitt hår är kort igen. Ännu kortare den här gången, och jag gillare!
21.5.10
20.5.10
Testosteron
Pappa bygger om trappan upp till vår ytterdörr, och jag tänkte hjälpa till lite. När jag kom ut höll han på att sparka in platta stenar under trappan (som är av trä) för att den ska stå stabilare. Vi försökte ett tag att få stenarna på rätt ställe genom att pappa lyfte trappan lite med ett spett och jag sparkade in dem. Men efter ett tag tog det stopp.
Pappa: Nähä, det här går ju inte. Men funkar det inte med våld…
(går in i hallen med spättet och hämtar istället en stor slägga)
… så brukar det funka bättre med ännu mera våld.
Och ja. Det funkade!
Nu ska jag ut och måla staket.
Pappa: Nähä, det här går ju inte. Men funkar det inte med våld…
(går in i hallen med spättet och hämtar istället en stor slägga)
… så brukar det funka bättre med ännu mera våld.
Och ja. Det funkade!
Nu ska jag ut och måla staket.
Ångest
Jag ska skriva ett långt långt inlägg om Prag sen. Så långt så ingen kommer orka läsa det, men jag tänker ändå skriva för att inte glömma bort denna underbara resa.
Men först måste jag ösa ur mig en liten droppe.
Jag börjar få ångest.
För samtidigt som jag absolut vill ta studenten och äntligen sätta punkt för den delen av mitt liv som spenderats i en skolbänk så vill jag verkligen inte sluta skolan och skiljas från min klass. Det känns så fel att inse det nu, mindre än en vecka innan studenten, men jag tycker verkligen om min fina klass och jag vill inte att alla bara ska skiljas och flyga dit tusen vindar åt olika håll bär oss.
Och jag vet att ingen i min klass läser min blogg, men i alla fall:
TACK för de här tre åren!
Men först måste jag ösa ur mig en liten droppe.
Jag börjar få ångest.
För samtidigt som jag absolut vill ta studenten och äntligen sätta punkt för den delen av mitt liv som spenderats i en skolbänk så vill jag verkligen inte sluta skolan och skiljas från min klass. Det känns så fel att inse det nu, mindre än en vecka innan studenten, men jag tycker verkligen om min fina klass och jag vill inte att alla bara ska skiljas och flyga dit tusen vindar åt olika håll bär oss.
Och jag vet att ingen i min klass läser min blogg, men i alla fall:
TACK för de här tre åren!
14.5.10
Just ja
Och balen i onsdags var helt underbart trevlig. Jag är glad att folk övertalade mig att gå, även om jag inte hade blivit jätteledsen om jag valt att sitta hemma framför en film istället.
Men det var roligt, och alla var så fina!
Som sagt, nu blir det Prag om ett par timmar, så jag hinner inte skriva så mycket, även om jag varit väldigt lat med att uppdatera det senaste... året, typ.
Allt går så jääääävla fort.
Vi tänkte gå ett par från klassen plus Bea och se på Robin Hood igår, men det fanns inte tillräckligt med platser, så Bea och jag hade lite filmkväll hemma hos mig istället.
Sahara - en väldigt rolig film.
The Departed - OMG OMG OMG vilket underbart galet helt sjukt jäkla bra film!
Men det var roligt, och alla var så fina!
Som sagt, nu blir det Prag om ett par timmar, så jag hinner inte skriva så mycket, även om jag varit väldigt lat med att uppdatera det senaste... året, typ.
Allt går så jääääävla fort.
Vi tänkte gå ett par från klassen plus Bea och se på Robin Hood igår, men det fanns inte tillräckligt med platser, så Bea och jag hade lite filmkväll hemma hos mig istället.
Sahara - en väldigt rolig film.
The Departed - OMG OMG OMG vilket underbart galet helt sjukt jäkla bra film!
Nu närmar sig... allt
Klassresa till Prag och studenten och vuxenlivet och verkligheten allt bara närmar sig med stormsteg och det är lite läskigt och jag har just kommit på att jag inte vill sluta på min skola än och jag vill inte skiljas från min klass än och jag vill inte att allt ska gå så läskigt fort som det gör för när vi väl har skiljts åt kommer vi nog aldrig mer att träffas allihopa och det är så synd för jag vill inte att allt bara ska försvinna sådär även om jag antar att det är så livet är och att det bara är att vänja sig vid det för vi får ju ändå den här resan till Prag om ett par timmar och det känns som om jag har glömt massa saker även om jag för mitt liv inte kan komma på vad så det är nog bara lite paranoja från min sida vilket ju inte är så ovanligt inför en resa och då speciellt när man inte har någon förälder med sig som kan hålla koll på allt som man själv glömt bort eftersom de brukar vara väldigt bra på det.
2.5.10
Helgen
Jag har faktiskt haft en väldigt produktiv helg.
I fredags var jag inne i stan och hämtade min balklänning på morgonen. Den är så fiin! Den hänger i mitt rum nu, inplastad och fin och höjer snygghetsgraden på mitt rum flera snäpp.
På eftermiddagen såg jag Linnéas band i Slottsskogen. De spelar typ melankolisk melodisk metal (och Linnéa sjunger operamatalish) och de är verkligen galet bra! Skriver egna låtar och allt (som för övrigt även de är mycket mycket bra).
Sen på kvällen skrev jag klart en engelskauppgift (hemtentaliknande) och hann skicka in den med ungefär två minuters marginal.
Igår (lördag) var det ingen ridning, och jag och Bea hade bestämt oss för att ha lite filmkväll, och eftersom det inte var någon ridning igår hade jag en hel dag utan något att göra, så jag satte mig och skrev engelskbokredovisningen om The Brief History of the Dead. Så den är också klar nu, och jag ska nog försöka få gjort den i veckan så jag blir av med det.
Idag skulle jag skriva historia, opponentuppgift. Det gick vääldigt segt och jag lyckades inte så bra på att börja med den. Men så ringde Linnéa och så gick vi på promenad och jag fotade lite vårblommor och sen så hamnade vi på Linnéas altan, jag med min opponentuppgift och mammas laptop och Linnéa med tre par håliga jeans och ett syskrin.
Jag skulle inte ha fått gjort den historiauppgiften lika fort om jag vart hemma själv med min dator med Internet, det kan jag lugnt säga.
Sen när det blev kallt ute hamnade vi inne i soffan med en högtalare ur vilken Disturbed dånade fram. De är så galet underbart bra så jag blir lite snurrig.
Sen såg vi på Roast på Berns från i måndags. "Henrik Schyffert är så långt inne i garderoben att han är halvvägs till Narnia". Johan Glans is the fucking shit!
Efter maten åkte mamma och jag upp till den stora parkeringen och nu har jag friggin ÖVNINGSKÖRT för första gången i mitt snart 19 år långa liv. Jag är efter, jag vet. Men jag har vart helt livräd för just den här första "lektionen". Men det gick bra. Det gick riktigt bra, faktiskt. Inte alls så svårt eller läskigt som jag trodde, bara roligt, haha.
På tisdag är mamma ledig, så då ska vi köra igen, hurra!
Jag satsar på att ta körkort innan jag är 20.
I fredags var jag inne i stan och hämtade min balklänning på morgonen. Den är så fiin! Den hänger i mitt rum nu, inplastad och fin och höjer snygghetsgraden på mitt rum flera snäpp.
På eftermiddagen såg jag Linnéas band i Slottsskogen. De spelar typ melankolisk melodisk metal (och Linnéa sjunger operamatalish) och de är verkligen galet bra! Skriver egna låtar och allt (som för övrigt även de är mycket mycket bra).
Sen på kvällen skrev jag klart en engelskauppgift (hemtentaliknande) och hann skicka in den med ungefär två minuters marginal.
Igår (lördag) var det ingen ridning, och jag och Bea hade bestämt oss för att ha lite filmkväll, och eftersom det inte var någon ridning igår hade jag en hel dag utan något att göra, så jag satte mig och skrev engelskbokredovisningen om The Brief History of the Dead. Så den är också klar nu, och jag ska nog försöka få gjort den i veckan så jag blir av med det.
Idag skulle jag skriva historia, opponentuppgift. Det gick vääldigt segt och jag lyckades inte så bra på att börja med den. Men så ringde Linnéa och så gick vi på promenad och jag fotade lite vårblommor och sen så hamnade vi på Linnéas altan, jag med min opponentuppgift och mammas laptop och Linnéa med tre par håliga jeans och ett syskrin.
Jag skulle inte ha fått gjort den historiauppgiften lika fort om jag vart hemma själv med min dator med Internet, det kan jag lugnt säga.
Sen när det blev kallt ute hamnade vi inne i soffan med en högtalare ur vilken Disturbed dånade fram. De är så galet underbart bra så jag blir lite snurrig.
Sen såg vi på Roast på Berns från i måndags. "Henrik Schyffert är så långt inne i garderoben att han är halvvägs till Narnia". Johan Glans is the fucking shit!
Efter maten åkte mamma och jag upp till den stora parkeringen och nu har jag friggin ÖVNINGSKÖRT för första gången i mitt snart 19 år långa liv. Jag är efter, jag vet. Men jag har vart helt livräd för just den här första "lektionen". Men det gick bra. Det gick riktigt bra, faktiskt. Inte alls så svårt eller läskigt som jag trodde, bara roligt, haha.
På tisdag är mamma ledig, så då ska vi köra igen, hurra!
Jag satsar på att ta körkort innan jag är 20.
Multiminimaratons
Igår hade Bea och jag tänkt ha lite filmkväll, med det blev inte så. Istället hade vi massa minimaraton med olika TV-serier.
3 avsnitt av 21 Jumpstreet (de tre första i första säsongen. Alltså, den här serien är inte särskilt bra. Men den är faktiskt askul, och Johnny Depp är ju het som få (Jensen Ackles inte inräknad, för han är i en klass för sig))
1 avsnitt av Supernatural (Scarecrow, "HOPE YOU APPLE PIE IS FREAKIN' WORTH IT!")
2 avsnitt How I Met Your Mother (Okay Awesome och The Pineapple Incident, jag dör av skratt varje gång jag ser dem. "I'm wetting my pants!")
Och jag kände mig extremt nördig när de i 21 Jumpstreet nån gång säger nåt om en 67 Impala och jag utbrister: "Ammagad, Metallicar!"
Bea: "Shit vilken nörd du är..."
1.5.10
I'm like a firecracker
Förlåt, men den här mannen är så OTROLIGT het.
Jag fullkomligt ÄLSKAR hans min runt 0:41.
är det någon där?
Jag läser ganska mycket hemska och mörka böcker, så jag tänkte mig att nej, nu ska jag ta en liten paus från Stephen King och Val McDermid och läsa en glad och trevlig bok. Så hittade jag en oläst Marian Keyes-bok i min bokhylla. är det någon där? Det blir trevligt, tänkte jag, de Marian Keyes-böcker jag läst innan har varit så himla roliga.
Men nej, detta är ingen rolig bok.
Detta är en väldigt svårmodig bok.
Men det är även en väldigt bra bok!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
