Nu närmar sig... allt

Klassresa till Prag och studenten och vuxenlivet och verkligheten allt bara närmar sig med stormsteg och det är lite läskigt och jag har just kommit på att jag inte vill sluta på min skola än och jag vill inte skiljas från min klass än och jag vill inte att allt ska gå så läskigt fort som det gör för när vi väl har skiljts åt kommer vi nog aldrig mer att träffas allihopa och det är så synd för jag vill inte att allt bara ska försvinna sådär även om jag antar att det är så livet är och att det bara är att vänja sig vid det för vi får ju ändå den här resan till Prag om ett par timmar och det känns som om jag har glömt massa saker även om jag för mitt liv inte kan komma på vad så det är nog bara lite paranoja från min sida vilket ju inte är så ovanligt inför en resa och då speciellt när man inte har någon förälder med sig som kan hålla koll på allt som man själv glömt bort eftersom de brukar vara väldigt bra på det.