Det är helt sjukt att det redan gått över en halv vecka sedan jag tog studenten. Det var en av de roligaste dagarna i mitt liv, men samtidigt en av de sorgligaste. Och tiden efter har bara gått, jag har ingen riktig koll på vilken dag det är eller vad som kommer efter den.
I alla fall:
I onsdags var det fotografering klockan 8.00, och efter lite om och men fick vi i alla fall med hela klassen på fotot.
Efter det hade vi lite champagnefrukost ute på bryggan, helt underbart trevligt!
Sen var vi inne i klassrummet en liten stund innan vi gick ner för att äta studentlunch. Lite elever och rektor höll tal, lite elever spelade lite, stipendier delades ut, Mats(!) och två lärare till spelade lite och sådär.
Sen var vi inne i klassrummet lite till med Finn och Bosse som fick presenter, höll sina egna tal och delade ut betyg och kramades.
Och sen, mina damer och herrar, sen var det dags.
Utspringet.
Ååååh, vad det var sjukt nervöst och hoppigt innan, och åååh vad det var ännu mer hoppigt uppe på flakscenen där vi stod och hoppade till musik i 4-5 minuter innan vi sprang ut för att leta upp våra familjer.
Sen var det flakåkning. Först stod lastbilen still på kajen i säkert en halvtimme, men vi hoppade och skrek och hade kul ändå, sen åkte vi runt i stan ett par varv längs avenyn och hoppade och skrek ännu mer och hade ännu mer kul.
Efter sisådär två timmar stannade vi vid Poseidon, och de som ville badade.
Sen var det mottagning och det kom många snälla fina människor hit hem och hjälpte oss att äta upp maten mamma och jag lagat, och gav mig många fina presenter.
Lite efter åtta skjutsade mamma mig hem till Nea, och vi mötte upp Emelie och Olivia och tog oss tillsammans till Dennis, där några från klassen förfestade lite (bland annat lekte Fredrik och jag moshpit med en dörr, men förvånansvärt nog fick jag inte ens ett blåmärke på ryggen där den hoppade in i mig), sen drog vi in till stan och Park Lane där det var studentfest.
Och den var askul!
Hela den dagen var så ofattbart awesome och rolig så tiden efter den har känts som ett grått mellanspel där jag bara går och väntar på att något nytt ska hända.
Mamma och jag var på Hannas studentmottagning i fredags där vi bland annat åt mycket god vegansk mat.
Igår hade jag och Linnéa Hayao Miyazaki-maraton (vi såg Min granne Totoro, Ponyo on the Cliff by the Sea, Spirited Away och Howl's Moving Castle) och åt chokladsmet till klockan halv tre på morgonen.
Idag har varit grå. Och det har varit ganska skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar