Social längtan

Imorn är det jullov, ergo sovmorgnar och inga läxor eller prov att plugga till.

Jag längtar faktiskt mer till jullovet än till julafton. Och det jag längtar efter mest på lovet är ledigheten, även om jag längtar sjukt mycket till allt roligt planerat som jag redan skrivit massa om.



Idag på bussen på väg hem satte det sig en söt liten tant i grön regnjacka bredvid mig där jag satt på det smala enochenhalvmanssätet längst fram i bussen. Jag erbjöd mig att stå så att hon skulle kunna få bättre plats, men nej, det gick bra. Hon klagade lite skämtsamt på det höga trappsteget upp till sätet, och jag höll med lite artigt. Sen blev det tyst en stund.
"Är skolan slut?" frågar hon sedan helt plötsligt.
"Jo, imorn", svarar jag.
"Jaha, vad skönt det ska bli, va?"
"Ja, verkligen!"
"Synd bara att det är så tråkigt väder."
"Mmm, jo, det hade gärna kunnat vara lite mer snö."
"Jaa.."
Alltså, själva det här samtalet var ju inte särskilt speciellt och hade nog inte ens någon riktig poäng, men grejen var att jag kom att tänka på att det verkligen bara är pensionärer eller i alla fall "äldre människor" som pratar med de helt okända som de råkar hamna bredvid på bussen. Ingen främling i min ålder eller i åldern mellan har någonsin pratat med mig på bussen i alla fall, utom att fråga om tiden och sådär.
Undrar varför det är så svårt.