Idag på bussen hem satt jag och grinade som en överkänslig tolvåring. Varför? Jo, för att jag skrapade upp mitt ena knä när jag ramlade för att min andra knäskål hoppade ur led.
Fast det är inte så farligt som det låter, den hoppar tillbaka sen av sig självt. Men det gör tillräckligt ont för att man ska sitta med rinnande ögon nästan hela vägen hem.
I alla fall så undrade jag just när detta skulle hända igen. Det är min fjärde gång. Sist var väl i nian, tror jag.
Det måste i alla fall ha sett jävligt dumt ut. Där kommer jag gående över Gustav Adolfs Torg i sakta mak påväg mot busshållplatsen när jag helt plötsligt ramlar ihop och hamnar i nån sorts skev skräddarställning. Två små söta farbröder kom fram till mig och frågade vad som hände. Sen hoppade jag på bussen.
Det var nästan så att jag satt och skrattade åt mig själv där mellan de där löjliga tårarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hoppas det är bättre i knäet nu :)
Skicka en kommentar