Ibland har jag inte riktigt lika mycket tur när jag tänker

Som bekant så är jag lite ooriginell och försöker skriva en bok. Det går ganska bra nu, jag har kommit igång och skrivit en hel del med tanke på att jag faktiskt inte har sådär jättemycket tid över till det.
I alla fall så har jag funderat på den här boken ganska länge, hittat på massa korta delar och kommentarer som ska in lite här och där i handlingen och skrivit upp det i en anteckningsbok.

Höhö, och nu tittade jag igenom den lite för att se vad jag skrev för länge sen.
En anteckning var:
OBS! Kossan!
Och jag har ingen jävla aning om vad det betyder. Jag brukar ha lite tur när jag tänker, men inte den här gången.

Ibland vet jag inte riktigt hur min hjärna funkar.
Och det var ingen självkomplimang.
Är det ett ord?

Det är i alla fall väldigt roligt att skriva. Det är ett enkelt sätt att skapa något. Vore trevligt om mina gamla författarfingrar ville komma tillbaka och få till de där små sakerna som jag kunde få till lite då och då förr i världen. Typ min lilla skräckhistoria som jag skrev i nian (engelskauppgift, mycket roligare än de vi har nu, tal och skit), det var bland det bästa jag skrivit, tror jag, och en av de få saker som jag fortfarande är riktigt nöjd med.
Jag funderar starkt på att börja skriva skräcknoveller. Det får igång fantasin så sjukt mycket.

Mitt dåliga humör är borta i alla fall. Alltid något. Att skriva är min form av terapi. Få bort tankarna från allt annat och fokusera på de där orden som överförs från huvudet till datorskärmen.
Det är något med det.



Och jo, jag har ett liv. Nästintill obefintligt, men inte riktigt.