Imorgon är det den nionde.

Imorgon får vi sommarlov. Jag kan knappt fatta det. Jag kan inte fatta det. Det vill inte sjunka in i mitt huvud att vi imorgon faktiskt får sommarlov. Efter imorgon är allt över. För en lång tid. Väldigt lång tid, faktiskt. Massor med veckor.

Och jag måste vara den enda människan i världen som ofrivilligt råkar skära sig i benet när hon/han rakar sig under armarna.
Dammit.
Jag och vassa saker går inte ihop.
Eller jo, vi går ihop alltför bra för vårt eget bästa.
Anemi.