Jag har nu jobbat i så mycket som tre dagar. Om det nu kan räknas som dagar. Morgnar.
Det är jobbigt, jobbigare än jag kom ihåg, men å andra sidan är det väldigt skönt när det är över och jag har hela dagen för mig själv.
Och ibland är det så vackert med soluppgången så jag bara vill gråta. Eller i alla fall ha med mig min kamera, men det går inte. För det första skulle jag inte orka släpa med mig den, för det andra skulle jag inte ha tid att ta några kort. Så det vore ganska bortslösat. När jag slutat jobba ska jag däremot börja släpa mig upp i soluppgången ett par dar och försöka få till lite fina bilder. Har hittat ett jättebra utkiksställe. Kanske.
Igår var jag med Bea på eftermiddagen. Vi badade och åkte sen ut med vår båt med pappa. Och med fika. Massor med fika.
Jag mår lite konstigt just nu, men jag tror det är för att jag sover lite för lite och oregelbundet och för att jag äter lite för konstigt. Jag kommer komma in i rytmen, och då kommer det kännas bättre. Och detta är någon sorts försvarsmekanism, men jag är för trött för att komma på vilken. Även om jag inte är så trött just nu egentligen.
Totalt meningslöst och virrigt och snurrigt inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar