Det regnar

Jag är på akut jättedåligt humör och blir sur för minsta småsak, och jag vet inte riktigt varför. Sen inser jag hur löjlig jag är som blir sån, och så blir jag glad igen tills nåt annat händer som gör mig sur igen. Mitt humör är nästan lika ambivalent som regnet (ena sekunden är det uppehåll, andra duggar det, och sen öser det ner i en minut för att sedan återgå till att vara uppehåll innan det skippar duggandet och går direkt till ösregn). Jag gillar regn.
Kanske är det en sån där femgrej.

Eller så är det för att jag vill att Maria ska vara här och leka med mig.

Boeken jag läser nu är på 900 sidor, och det längsta kapitlet är på 302. Det är ingen luft någonstans i den (föutom en tom sida mellan varje kapitel, alla 6 av dem), det är inte ens radbyte efter replikerna, de står på samma rad. Detta kombinerat med massa tyska namn och officersgradstitlar och organisationer är inte så lättsmält. Men den verkar bra ändå.