Fejjangrupper

Ibland är det lite läskigt hur väl en del grupper på Facebook stämmer in på en. Såna där små saker som man knappt tänker på att man gör och som man inte trodde att nån annan gjorde.
Spökigt.




Jag är sjukt hungrig. Mådde lite illa imorse, så jag åt bara en banan till frukost, och så åt jag sallad till lunch. Pastasallad med kyckling i och för sig, men i alla fall. Mamma föreslog att vi skulle stanna till och köpa pizza på vägen hem. Det lät toppen! Wihou! Dags att slänga på sig lite nya kalorier efter en dag halvfastande och träning!

Gym gym gym

Hej.

Här sitter jag vid personaldatorn på gymmet på mammas jobb och känner mig allmänt proffsig. Mamma stänger gymmet idag, och jag har tränat och passar på att få skjuts hem från stan. Lite småsegt att åka buss hem med ett styck tung skolväska och ett styck tung träningsväska, dessutom efter att man har tränat och blivit helt slut i kroppen.

Hejdå

"Sexiest man alive"

Jaopp! <3


http://www.youtube.com/watch?v=R0Fz_egtEgc



Allvarligt talat, jag är sämst på att blogga nuförtiden. Jag vill gärna skylla på att jag inte har tid, men det har jag ju egentligen. Jag har massa tid. Och gör ingenting av den tiden. Jag är dum i huvudet. Vad skönt det känns att kunna konstatera det.
Jensen Ackles ftw, btw.
Efter nyår ska jag bli bättre på att blogga och läsa bloggar igen.
Inte för att nån bryr sig omifall jag bloggar eller inte, men det är ändå trevligt att ha nånstans att skriva av sig på.

Nu ska jag... hitta nåt roligt spn-avsnitt att se om. Och jag är inte pinsam, Maria. Bara lite <3


Shit vad jag känner mig flum nu. Jag kanske borde skriva nåt. Typ veckans utmaning av Kaptenen. Moahahha. Det blir roligt.

Men nu ska jag sluta spamma min totalt försummade blogg med massa flum.


Min katt har förresten legat och kurrat i mitt knä i typ en halvtimme. Det är varmt och mys.







Words are flowing out like endless rain into a papercut.

The Ususal Suspects

danashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulpsdanashulps

(- Supernatural ftw)

Insomnia ergo somnambulist part två

Jag somnade väl vid tolv igår skulle jag gissa och vaknade sedan vad som känns som en gång i timmen (och jag tror inte det är en jättestor överdrift) fram till åttatiden - så jag har inte sovit sådär väldigt mycket inatt.

Och nu är klockan tolv igen. Så det borde stå i förrgår istället för igår, men skitsamma.

I alla fall. Klockan är tolv, jag ska vakna halv sex. Om fem och en halv timme. Så varför sover jag inte? Jag känner mig inte ens det minsta trött. Istället sitter jag och ska skriva rent lite religion.

Jag är dum i huvudet.
Eller i alla fall lite korkad. Låt dig inte förledas av mina betyg, egentligen är jag inte det minsta smart och borde egentligen inte... strunt samma.
Jag är för flummig såhärdags på dygnet. Alltså är det dags att ta itu med religionen. Bästa tiden för det.


Good God Y'all!

It's a secret :D

Jag har inte skrivit nåt om Paris kom jag just på.
Jag har faktiskt inte skrivit något om något alls på ett bra tag.

Så vad händer i mitt liv just nu?
Jag har blivit besatt av en ny TV-serie. Supernatural. Den är superbra!

Igår var Linnéas familj underbart snäll och bjöd med mig på Operan (Guys and Dolls, som var hur bra som helst!) och middag. Och sen hjälpte Linnéa mig i min skräckfilmsterapi, vilket slutade med att jag kunde se The Grudge och ändå våga gå hem ensam i mörkret. Den var förresten inte läskig, vilket kan ha varit Linnéas förtjänst, haha.

Och just nu sitter jag här och känner mig ofattbart löjlig.

Nej nej nej

Ååååh vad jag känner mig patetisk.

Supernatural

Deputy: So, fake US Marshall, fake credit cards. You got anything that's real?
Dean Winchester: My boobs...

Honey, I'm home

Nu är vi hemma från Paris igen. Det var totalt ägigt och awesome och allmänt jättebra. Ska skriva ett jättelångt inlägg med massa bilder. Men jag är trött och snurrig och lite småfull av pappas presentvin, så det får bli imorn.

Nu vill jag bara bädda ner mig i soffan med mamma och pappa, käka Toblerone och se på Anastasia.

Som sagt...

Paris here we come :D

Millenium

Sådär, nu har jag äntligen fått tummen ur och läst Stieg Larsson-trilogin.
Jag tycker den är lätt överskattad.
Böckerna var bra, men de var rätt så tråkiga, faktiskt. Det händer inte så mycket, förutom i slutet där allt händer på en gång.
Men de var bra skrivna, och med ett fint slut.
Och Lisbeth Salander är nog en av mina favoritkaraktärer.

Nu ska jag se filmerna snart.

Jag resonerar som så att om jag får gjort allt annat idag så får jag lättare att koncentrera mig på Zenbuddhismen imorn.

I've been thinking

Jag har funderat, och jag har kommit fram till en sak. Jag tror att anledningen till att jag är så lat med att blogga nu för tiden är att jag är så ofattbart trött på min blogg. Den är bara ful och jobbig och tråkig.

Så nu tror jag jag ska göra mig en ny blogg. På blogg.se den här gången, tror jag. Och jag ska använda mig av massa grejs från http://designadinblogg.se/ och förhoppningsvis blir den lite roligare än den här.

För övrigt är 21 Jumpstreet faktiskt ganska bra.

Sladd i Blod

När jag läste Män Som Hatar Kvinnor var det som så att huvudpersonen råkade läsa en av mina alltime favoritdeckare: The Mermaids Singing. Detta gav mig ett litet ryck, och jag läste genast om denna underbara bok (den var för övrigt minst lika äcklig som jag kom ihåg den).

När den tog slut fick jag akut abstinens och ville läsa mer, så nästa dag åkte jag med mamma till Torget för att leta efter nästa bok, The Wire in the Blood. Den fanns inte, så jag tänkte att jag åker in till stan nån gång i veckan istället och letar på Akademibokhandeln.

Den fanns inte där. Jag frågade i informationen, och där sa de att ingen i deras kedja hade den. Hurra. Jag letade i minst sju bokaffärer den dagen, men inte en enda hade den. Jag sökte till och med i bibliotekets databas, och alla Göteborgs bibliotek verkade bara ha ett enda exemplar, och det på ett bibliotek rätt långt ifrån mig. (Därtill kan tilläggas att de får gå rätt långt innan jag ens överväger att låna en bok istället för att köpa den (om det inte är en urtrist bok som har med skolarbete att göra)).

Denna bok verkade alltså inte finnas någonstans.
Dags att ta fram det tunga artilleriet.
Internet.

Pappa hjälpte mig att beställa boken (jag har inget sånt fiffigt kort som gör att man kan handla över Internet), och sen var det bara att vänta.

Det skulle ta 2-5 vardagar. Det tog 7.

I fredags kom den, och idag tog sen slut. Jag fick lägga band på mig för att kunna vara social över helgen och inte bara sitta gömd på mitt rum med näsan i boken som en annan bokmal.

Jag tror nog jag tyckte den var lika bra som den första. Inte på långa vägar lika äcklig, men ändå bra.
DOCK slutade den med en cliffhanger. Inget fel med det, om det inte vore för att NÄSTA BOK INTE HELLER FINNS I EN ENDA AFFÄR!
Internet, here I come again!

Jag ska i alla fall köpa hela serien så fort jag kommit hem från Paris och inte längre behöver bekymra mig om att behöva spara pengar.

Sans toi

Idag har jag ridit på världens underbaraste lilla häst! Shit alltså, vad jag blev kär. Det gick verkligen hur bra som helst, och då red jag henne ändå med hackamore. Jag blev lite stolt. (Hackamore är förresten ett bettlöst träns.)
Men jag vart helt slut efteråt, för jag är lite förkyld, och det var så kallt att cykla till stallet att min näsa helt murades igen, så det blev jättejobbigt att andas. När jag hoppat av blev jag helt snurrig och det svartnade lite för ögonen en stund. Jätteläskigt.
Jag har i alla fall haft en toppenförmiddag, nu ska jag gå och förstöra den underbara känslan med lite (eller snarare mycket) fysikplugg.

Typ, orkar inte. Jag är förkyld.

NOVELL: Måne av Glas

Värmen avtog långsamt och det sista solljuset letade sig ut ur grottan där hon legat och sovit. Utrymmet var i minsta laget, det var knappt att hon kunde kravla sig in och ut. Huvudet skrapade mot taket, och fick små delar av berget att lossna och studsa mot hennes stenskinn och ner på marken med ett lätt klippetiklapp. För att över huvud taget kunna röra sig framåt var hon tvungen att krypa på alla fyra. En mjukare kropp skulle ha gått sönder på flera ställen, men inte hennes.
...Äntligen ute. Världen låg framför henne, en värld där hon kunde göra vad hon ville, ta vad hon ville. Men det enda hon ville ha just nu var föda, det var över en månad sedan sist, och hon kunde känna hur kroppen började förtvina.
...Hon knäppte fingrarna, vände handflatorna utåt och sträckte armarna framåt och uppåt, kände njutningsfyllt hur det knakade i axlar och armbågar och log förnöjt. Hon rullade på nacken och kände hur även den knakade. Ryggen, höfterna, knäna. Mjukhet inuti det hårda. Hon var redo.
...Men hur redo hon än var kunde hon aldrig stänga ute chocken som den första smärtan gav henne. Den var lika stark varje gång, och hon kunde aldrig någonsin bli tillräckligt beredd. Varje dag under tvåhundrafyrtiosju år var inte tillräckligt ofta för att vänja sig.
...Hon satte sig ner på huk, med händerna hårt pressade mot den skrovliga marken. Pannan tryckt mot knäna, ståendes lätt på tå, djupa lugna andetag. In. Ut. In. Ut.
...Skulderbladen drogs ihop och med ett vrål reste hon sig upp i sin fulla längd med armarna utsträckta så att hon stod som ett kors. Ironiskt egentligen.
...Smärtan var alltid som ny.
...Huden på ryggen sprack upp och ett par enorma kolsvarta vingar slog ut som blomblad slår ut från en knopp. Hon tyckte om den jämförelsen, den fick henne att känna sig som något fint och ömtåligt, det hon egentligen var minst av allt.
...Hon var nere på alla fyra igen, flämtade av ansträngning och försökte stänga ute allt förutom smärtan. Enda sättet att bli av med den var att koncentrera sig på den, att verkligen känna den, för sedan, när hon öppnade sig för omvärlden igen, var den då inte lika påtaglig. När hon kände att den började avta öppnade hon ögonen och studerade sina händer, som alltid. Tvåhundrafyrtiosju år, och händerna var fortfarande lika släta som hos en femtonårig flicka. Som hos den femtonåriga flicka hon varit. Huden var lika len som då, men blekare, så vit att den lyste i mörkret. Och blodådrorna var tydligare, de såg ut att ligga som tunna små rör utanpå huden. Det gick nästan att se hur blodet pumpades genom dem, allt snabbare nu när hon började resa sig upp.
...Hon var redo än en gång.
...Med ett ryck ställde hon sig upp, stod och svajade i några sekunder innan hon handlöst kastade sig ner från berget. Hon njöt av att känna hur den rusande luften våldsamt smekte hennes bara hud. Under de få sekunder hon föll fanns bara hon och natten, inget annat existerade. Marken kom farandes allt snabbare, men hon var inte rädd, inte ens för ett ögonblick.
...Hon lät sig själv falla nästan hela vägen, väntade med att fälla ut vingarna tills hon var en knapp meter från att krascha. Sedan susade hon fram över ödemarken ett par kilometer, tätt, tätt intill marken. Det fanns inga tecken på liv åt något håll. Inga rörelser, inga ljud bortsett från vinandet av vinden i hennes egna öron.
...Ögonlocken gled långsamt ner och täckte hennes ögon, ögon som hade den mest förunderliga färg; såg man dem långt ifrån såg de bara mörka ut, men kom man nära kunde man se hur de glittrade rött. Och kom man ännu närmre, kom hon ännu närmre, så kunde de ge ifrån sig ett så starkt rött sken att det brände hål i vilka vanliga ögon som helst, så att de aldrig någonsin såg något mer igen.
...Hon flög i mörker. Inte bara i nattens mörker, utan i totalt ogenomträngligt mörker. Hon behövde inte se, det fanns inget här ute att krocka med, men även om det hade gjort det så hade hon inte krockat. Hon krockade aldrig. Hon snarare kände än såg skogen framför sig, kände väggen av trädstammar. Ögonlocken flög upp, och likaså gjorde hon. Upp mot himlen, mot rymden, mot månen.
...Månen hängde där uppe, skinande och genomskinlig som ett glasklot fyllt med lysande silverrök. En måne av glas. Den värmde hennes kropp med en värme som egentligen var kyla. Nattens kyla. Nattens kyla värmde henne på ett sätt som dagens värme aldrig kunde svalka henne.
...Hon flög högt, högt upp. Tog sikte på månen och steg flera meter varje sekund, väl medveten om att hon aldrig skulle kunna nå den. När hon var tillräckligt högt upp för att kunna bli tagen för en fågel stannade hon och fortsatte rakt fram.
...Hon hade inget mål. Vad kunde det finnas för mål för en sådan som hon? Vad för mål förutom att existera? Att ta sig genom natten, döva sin hunger och förflytta sig från plats till plats? För henne fanns bara tillfälliga mål. Hon skulle aldrig kunna skapa sig ett liv, ett hem. Förr eller senare skulle någon få syn på henne och lista ut vad hon var. Då skulle det inte dröja länge innan det kom flera, och när det kom flera var de sällan, för att inte säga aldrig, vänligt sinnade.
...Det var inte sig själv hon oroade sig för. Vad hon visste fanns det ingen och inget i denna värld förutom hon själv som kunde åstadkomma minsta skråma på henne. Men hon kunde inte alltid kontrollera sig själv, även efter alla dessa år fanns det någonting inom henne som längtade efter att bli fritt. Någonting som hon inte ville släppa löst.

Denna natt dröjde ovanligt länge innan hon fick syn på något som kunde duga som tillfälligt mål. Efter flera timmars flygande över en så gott som ändlös skog såg hon en glänta inne bland träden. Hon tog sig ner genom luften i en spiral, och när hon kom närmre såg hon en stor sjö i mitten av gläntan. Den var omringad av en mängd hus. Med smalnade ögon sökte hon efter det största huset och såg vad som troligtvis måste vara byns värdshus. Hon kunde höra ljudet av skratt och skrän ända hit upp. Det här skulle bli enkelt.
...Hon landade mjukt som en katt bland träden bakom värdshuset. Vingarna svepte hon som en mantel kring sin nakna kropp och dolde den skinande blekheten. Sedan gick hon ljudlöst runt och ställde sig vid dörren. De svarta vingarna och det svarta spikraka håret försäkrade att hon doldes helt i mörkret.
...Nu behövde hon bara vänta.
...Magen skrek tyst av hunger, hon var darrig efter den långa flygturen, men hon tvingade sig själv att stå så stilla som bara hon kunde.
...Dörren öppnades efter bara några minuter, men det var bara en liten kökspojke som sprang ut för att slänga skräp. Inte tillräckligt bra.
...Hon fortsatte att stå stilla tills den öppnades efter ytterligare ett par minuter. Den här gången var det ett större sällskap. Alldeles för bra.
...Ytterligare minuter gick. Hon hade nu stått blickstilla i en halvtimme, men det var en barnlek. Efter så många års träning var en halvtimme över snabbare än en blinkning. Som längst hade hon stått i två dygn utan att röra sig en millimeter.
...Dörren öppnades igen, och tredje gången gillt!
...Det var en man i tjugofemårsåldern. Han var säkert en halvmeter längre än hon, och han såg frisk och stark ut. Håret var ljust och kortklippt, hon kunde se en antydan till lockar. Han gick någorlunda rakt, men snubblade flera gånger på väg nerför den korta trappan, alltså var tillräckligt berusad för att inte kunna tänka riktigt klart, men tillräckligt ren för att det inte skulle förstöra hennes njutning. Ett perfekt läge.
...Hon skyndade sig fram till honom och knackade honom på axeln. Han ryckte till och snodde runt så fort att han nästan välte henne. Ett tag verkade han inte förstå vad som rört honom, men så vände han blicken neråt och fick syn på hennes ansikte, som hon nu visade upp för honom. Hans ögon vidgades, en reaktion hon var van vid. Hans ljust bruna ögon fastnade i hennes som nu glittrade rött. Hon började tala innan han hunnit hämta sig helt.
...”Sir, vill ni hjälpa mig?” Hennes röst var mjuk som en vårvind. Han bara fortsatte att stirra, hon hade honom fast, det visste hon.
...”Snälla, jag behöver er hjälp.” Hon lät en lät bedjande ton smyga sig in nu. Han vaknade som ur en trans.
...”Självklart, kära du”, fick han ur sig. ”Vad kan jag göra för dig?”
...”Jag kan inte förklara, du måste följa med mig.”
...”Vart då?”
...”Snälla, följ med.” Utan vidare förklaring vände hon om och sprang in i skogen igen, men långsamt så att han skulle hinna med. Han följde efter. Hon kunde höra hans fotsteg, nästan i samma takt som hennes egna. Hon hörde hans allt mer ansträngda andetag, själv andades hon inte.
...En bit in stannade hon och vände sig om. Han stod framför henne bara några sekunder senare, andningen kom i stötar. Han var trött, det var bra.
...Långsamt vecklade hon upp sina vingar, visade sig för honom som det monster hon var. Ett vackert monster, med en fulländad kropp, men likväl ett monster.
...Han stod kvar och stirrade än en gång.
...Hon var för snabb för honom, han hade inte haft en chans ens om han varit nykter. Innan han hunnit så mycket som ge ett ljud ifrån sig kastade hon sig över honom och bet av strupen. Blodet forsade, och hon slickade i sig varenda droppe.
...Just som han ryckte till en sista gång kände hon hur något förändrades. Solen var på väg upp. Det var dags att ge sig av.
...Hon sköt upp i luften och steg och steg tills hon återigen var så nära glasmånen som hon kunde komma. Aldrig hade hon flugit så snabbt som nu. Över skogen, över ödemarken, uppför berget. Hon fick enkelt syn på öppningen till sin gamla grotta. I vanliga fall brukade hon hitta en ny varje natt, men det fanns inte tid till det nu.
...Ännu en gång kröp hon ihop på marken. Vingarna gled långsamt tillbaka in genom öppningarna i huden, som genast slöts och läkte ihop med ett slafsande ljud. En underbar känsla av lättnad smög sig genom hela hennes kropp. Hon snarare gled än kröp in genom öppningen i berget.
...Allt som allt hade det varit en bra natt.

Hey there stranger

Har inte orkat blogga på länge. Haft fullt upp med det satans historiaarbetet som man går natur för att slippa.
Men det är klart nu.

Och jag och Nea har kommit ännu en bra bit på vårt projektarbete. Vi har nu byggt en prototyp på vår bestrålningskonstruktion och dessutom har vår handledare tipsat oss om att skicka in till Stockholms vattenfestival. Fast nu när jag tittade på Google, verkar det som om den lagts ner. Hm. Jaja.
Projektarbete är kul i alla fall. Har gått och vart orolig för det hela gymnasiet, men det är faktiskt bland det roligaste vi gjort hittills.

Och jag och pappsen kanske ska åka och köpa nytt objektiv på söndag!

Höst

Imorn ska jag försöka skriva lite blogg.

Oooops...

De två senaste inläggen känns väldigt nördiga...
<3

Förtvivlan i tvättstugan?

Har du någonsin gått ner till tvättstugan och plötsligt känt en oförklarlig känsla av nedstämdhet eller förtvivlan?
Har du trott att detta berott på det tråkiga i att behöva tvätta eller vara omgiven av smutsiga kläder?

Nej, där har du fel.
Jag har svaret.

Det är nämligen för att tvättstugan är full av... DEMENTORER!

Och här har du beviset:

http://i35.tinypic.com/30jo9kx.jpg

Hey Harry Potter

Jag är pinsamt nördig, men det här är bland det underbaraste jag sett på youtube på länge. Jag har lyssnat på den säkert tio gånger idag, och nu är jag på mycket bättre humör än för ett par inlägg sedan:



Hey Harry Potter
What's it's like to be an orphan
Who was raised under the stairs
But magically you started morphin
Me into
A dork whose read all about you
And Hogwarts too

Hey Harry Potter
It's not fair to use a spell
To make a grown man read a child's book
And purchase all your movies
Don't you know
I camped at Barnes and Noble store
Wearing a robe

Oh it's what you do to me
Even though I'm 33
I'm obsessed now can't you see
Named my child Hermione
Even though it's a he

Hey Harry Potter
Now my life is getting hard
Because my wife left me right
after I tattooed a lightning scar
Right on my head
And told her she looked like Hagrid
When she's naked

Hey Harry Potter
I've got o so many questions
If I ever were to meet you
Like do you have good suggestions
For myself
On how to dress me like an elf
Or could you help

Oh it's what you do to me
Put the sorting hat on me
Give me grotesque bertie beans
I'll devour them with glee

I've got your posters on my door
And sweat shirts that say Gryffindor
Lost all my friends cause they all think I'm gay
I took my wand and grabbed a broom
and snuck into the ladies room
The invisibility cloak didn't work that day
One lady slugged me with her purse
I said I was under the imperius curse
they did not believe me and the police came
And you're to blame

Hey Harry Potter
Now I'm missing you and jonesing
Seven years and now you're done with school
And Mrs. J.K. Rowling says you're threw
But I'll never be threw with you
I'll do whate're you tell me too
Stalk Daniel Radcliffe, yes it's true
Rupert Grint, too

Oh it's what you do to me
You, and Ron and Hermione
I'm pathetic can't you see
But I wouldn't change a thing
I'm down with Harry P.

Min braiga lördag

Nå, lördagen började kanske inte så bra.
Jag bestämde mig för att cykla till stallet, för att komma igång lite med träningen (man måste ju börja nånstans). Det var jobbigt, men ändå rätt skönt. Vi hade teori idag och pratade om hästens mun och tänder och lite olika betsling och sånt.
So far so good.
Sen skulle jag rida igen i systrarnas grupp då jag missade förra veckan när vi var i Lund, och av alla hästar så fick jag ROMEO.
Det började med att jag fick två bitmärken på ena låret då jag skulle spänna sadelgjorden. Det slutade med att jag gick till PMS-attack mot mamma, helt i onödan. Jag skyller lite på att det var just det, en PMS-attack.
Men tänk er att ni sitter på ett stort cementblock och sparkar på det för att försöka få det att galoppera. Där har ni min morgon i ett nötskal. Och att sen cykla en halvmil hem. Inte jätteroligt.

Desto roligare det vi gjorde sen; jag, mamma, Sara och Rebecka. Nämligen åka till Skopunkten och köpa massa skor!
Jag tycker om Skopunkten. De har billiga skor, och faktiskt en hel del jäkligt snygga skor. Jag köpte två par, och så fick jag Saras nya på köpet. Mamma och Rebecka köpte varsitt par och fick Saras andra par på köpet.
Och hör och häpna: Jag har köpt två par KLACKSKOR! Om jag orkar slänger jag in en bild eller två sen.

Efter detta tänkte jag åka med hem och sen ta bussen till Hisingen för att hinna se Linnéas konsert vid sju. Men nej, klockan fem fick jag ett sms som säger att de istället ska spela tjugo över sex!
Så de andra släppte av mig på torget och jag skyndade mig iväg till Teendream där jag hittade Linnéa och vi sen hittade Janie! Gosh, jag har inte sett den människan på jättelänge! Alldeles för länge!
Sen spelade Linnéa med sitt band, och jävlar vad de var bra! Heelt galet obalanserat! Jag hann som sagt inte hem om och hämta öronproppar, men det var så värt att få tillfällig tinnitus!

Efter detta tog jag bussen hem igen för att snabbt byta om lite och ta en Ibumetin innan hela familjen åkte till Jensens Böfhus.
Jag tycker om den restaurangen.
Åt nachos till förrätt, Jensens Ribs till huvudrätt och banana split till efterätt. Det är inga små portioner de har där inte. Men det var fruktansvärt gott!

Orsaken till detta firande ute på stan var i alla fall att bror min kommit hem från Uppsala i helgen. Fast han åker igen idag.
Han verkar trivas iaf, och jag blir själv rätt sugen på att börja på universitet.

Det var en awesome dag!

Uschochtvi

(And it's a tribute to Amanda's former webalias! :D)

Idag har jag en oerhört seg och tråkigt och jobbig dag. Jag är trött, har träningsverk, har en del skolarbete att göra och orkar inte med nånting.

Dessutom har jag mensverk. Och det är jobbigt. Ibland vill man nästan vara pojk.
Såå, för att bli på lite bättre humör så tänkte jag skriva lite om min igårdag, för det var en väldigt bra dag.

Dagens ord

Dagens ord: Minne/Minnet

Har inte tänkt på det förut, men det är faktiskt en himla vackert ord.

Omplantering

Syster hittade en avbruten ros i rabatten igår.
Hon planterade om den så att den skulle kunna fortsätta växa.

Jag skulle vilja skriva en dikt om det där.

(Skriver en anteckning nånstans därbak i minnet.)

Jag har inte riktigt orkat blogga eller läsa bloggar eller kommentera på sista tiden. Hoppas ni (en) som läser inte saknar mig för mycket. Om ni gör det så lär ni få fortsätta med det ett tag till tills jag hittar lite motivation.

Idag har jag och Linnéa försökt mörda bakterier med UV-ljus. På måndag får vi se hur det gick.

Spexfoto var awesome
Idol är roligt
Jag är trött
Ska försöka skriva
Vill sova
Men vill ändå inte
Orkar inte
FL
Studiebesök på vattenverk på fredag
Lund i helgen, ska få rida på Annikas pålle (!)

Barabaraba - ba!

Nej, Meshuggah funkar faktiskt inte jättebra när man är såhär trött.

Fan också, jag var inloggad

Det betyder att jag måste skriva något. Och jag orkar inte, jag vill sova.


Men jag kan inte sova, för jag måste plugga lite historia. Vi ska ha skriftligt förhör imorn, och jag har inte ens tittat på pappret. Istället skjuter jag upp det hela tiden. Hittar massa roliga saker att göra på datorn innan jag stänger ner.


Och jag har precis försökt göra om migsjälv till vampyr. Ska nämligen vara det på vårt spexfoto på tisdag. Smink har jag (utom nåt för att bli lite blekare, om jag orkar med det), och fejkblod har jag (kör med läppglans, haha), och kläder ska jag se om jag kan låna lite gothkläder av Linnéa imorn. Vet bara inte vad jag ska göra med håret. Vad gör man med blondt ganska kort hår när man klär ut sig till vampyr? Amandas idé om tupering låter bra.
Hoppas jag hinner sminka av mig lite innan mitt individuella kort. Annars kommer mormormorfar och farmorfarfar få en spännande julklapp i år.



Okej, nu ger jag upp. Nu hoppar jag vidare till historian och skriver kanske nåt mer nån gång i veckan om jag orkar. Jag har tröttnat lite på min blogg.

Och näe

Jag är inte på humör.

Näe

Jag orkar inte.

Diciplin

Imorn ska jag inte ens starta min dator. Kanske på torsdag. Troligtvis på torsdag. Vet inte om jag kan hålla mig borta från TB mycket längre än så.
Och jag skriver fanfiction. Och det är roligt. Jag måste börja komma igång med mitt skrivande igen.
Men inte mer ikväll, mitt huvud börjar göra ont till följd av överdriven datoranvändning och sömnbrist.

Sovmorgon imorn. Skönt.
The Mentalist = love love love.

Sjuttiotvå

Jag blir tokig på Megavideo. Att man bara får se sjuttiotvå minuter i sträck och sen måste vänta i femtiofyra minuter innan man kan se på sjuttiotvå nya. Det är jobbigt. Och mina sjuttiotvå minuter tog slut nu när det är ungefär femtiofyra minuter tills The Mentalist börjar, och det innebär att det är ungefär två gånger femtiofyra minuter tills jag kan se de sista tio minuterna på avsnittet.

Åååååh, på tal om The Mentalist så börjar The Mentalist igen idag! Awesome!

It is officially crazy weather

Jag vet inte vad det är med vädret, ena sekunden regnar den, andra är solen ute, ibland vräker det ner i nån minut innan det tar slut och solen kommer tillbaka, ibland håller regnet på längre.
Helt fucked up.

Och första skolveckan då, den har vart okej. Inte så farlig. Mitt schema är jättehärligt, och lektionerna har inte riktigt hunnit komma igång än (bortsett från fysiken), så det är rätt lugnt.

True Blood är rätt rolig, faktiskt.

Igår var jag med Fanny. Vi promenerade, blev överraskade av en plötslig störtskur, gick och köpte muffinsformar, bakade chokladmuffins, och sen på kvällen åt vi dem och såg på Sagan om Ringen. Vet inte riktigt vad vi gjortde för rätt, men i alla fall ett par av muffinsarna blev värsta perfekta cafémuffinsarna! Och de var goda, fast lite för okladdiga.
Och snart ska vi ha Mari Party-kväll, bara vi lyckas få med oss två till, haha. Det blir epic!

Haha, hilarious

Happy Birthday...

... Jack Black! The most awesome person in the world!
One of them, anyway.

Nej

Jag tänker inte skriva idag. Jag är för trött och irriterad. Imorn är min första skolvecka (nå, halva skolvecka) efter lovet slut. Då kanske jag orkar mer. Nu ska jag se om jag lyckades spela in True Blood igår. Bye,

http://pelikanhumor.bilddagboken.se/p/show.html?id=404581131&directlink=1#0
Jag kan säga så här att det är inte många böcker som jag känt för att elda upp. Vanligtvis dyrkar jag mina älskade böcker.

Into(vert)

Det är jättesvårt att skilja mellan introna till Intoxication och Mistress. (Disturbed, såklart, vem trodde annat?)

Den sista sommarlovsdagen

Ja, idag var min sista sommarlovsdag, eftersom jag förhoppningsvis inte ska gå om trean. Vet inte riktigt vad det kallas när man går på högskola/universitet, men nästa år kommer jag i alla fall vara arbetslös istället för att ha sommarlov.

Min sista sommarlovsdag spenderades i alla fall med min lilla vän Nea. Först vad jag fail och köpte sista Twilight-boken, sen så träffades vi utanför Akademibokhandeln. Vi tänkte komma igång lite smått med vårt projektarbete, eftersom vi hade lite gamla arbeten på samma tema utprintade. Vi slog oss ner på gräset i Bältesspännarparken och försökte läsa lite. Och lite läste vi faktiskt, men mest blev det prat.

Sen blev vi hungriga, så vi hittade ett litet café och åt paj. Lax- och spenatpaj är verkligen hur gott som helst!

Efter det knallade vi upp till Skansen Kronan. Det är en enorm trappa upp dit. Och inte nog med det, för efter den trappan kommer det en till, mindre. Och efter den kommer det ännu en. Och sen ännu en. Och sen är man uppe, efter en liten uppförsbacke.

Vi satt där och lekte lite med min kamera, och försökte lära oss busvissla. Det gick nästan på slutet. Sen kom vi på att det kanske inte är så smart att sitta utomhus och stoppa fingrarna i munnen så här i svininfluensatider.

Då sa vi hejdå och åkte hem.

Det var en bra avslutning på sommarlovet.

Förutom en sak:

Vem fan tycker att jo, det är ju jättebra att ha på varmluft i en fullpackad buss en varm augustidag?

And Sadness Will Sear - Trivium

Länge sen det kom upp någon musik här, jag vet att ni alla har saknat det, haha.

Grattis, bror!

Min lilla storebror har blivit stor och... kommit in på sjukgymnastutbildningen i Uppsala.
Han börjar på måndag, och flyttar därmed på söndag.
Detta kom som en smärre chock.
Men grattis till dig, min käre bror (som aldrig kommer läsa detta, men i alla fall)!

Älvsbyn 2009

Sådär, nu var det dags att skriva. Smådetaljer kan vara lite fel, eftersom jag varit så lat och inte orkat skriva förrän nu kanske jag kommer ihåg fel. Men det gör nog inget, det är inte direkt någon som kommer orka läsa hela i alla fall, haha. Men skriva är roligt.



Söndag
Strax innan fem på eftermiddagen hoppade jag på tåget, utrustad med böcker, godis och en mobil med massa bra musik och filmer. Tågresan gick bra, och jag lyckades sova lite, trots att jag åkte i sittvagn. Som tur var så hade jag ingen granne, så det var lugnt. Och resan kändes verkligen inte alls som sjutton timmar! Det kändes inte längre än att åka till Lund. Men jag fick inte sovit riktigt tillräckligt mycket, så jag var lite halv zombie på måndagen när jag kom fram.

Måndag
Amanda och hennes pappa hämtade upp mig på tågstationen. Vi for till konsum och köpte lite gott, och sen blev Amanda och jag avlämnade i deras stuga. Och det var så enormt vackert där så jag blir avundsjuk! Det var ute i skogen vid en enorm jättefin sjö, och själva stugan var hur mysig som helst! (Även om jag medger att utedasset var lite mindre charmigt, men det gick ändå.)
Vi for ut på sjön i deras båt, men när vi vart ute en stund började det åska, så vi vände tillbaka igen. Då vi kom in hade det slutat åska, men det började ösa ner mängder med regn. Vi såg på ett par avsnitt av How I Met Your Mother, och var inne i kanske en och en halv eller två timmar, men när vi skulle ut på sjön igen hade det kommit hur mycket vatten som helst i båten!
I alla fall så åkte vi lite till holmarna i sjön, tog lite kort och sen så badade vi från båten.
Men när vi precis hoppat i så ska det såklart börja åska igen! Så vi åkte tillbaka och åt souvas istället (= renskav och grönsaker i pitabröd, och så med dressing på det, väldigt gott!).
Dagens filmer blev Cry Baby (hör och häpna, en B-kvallafilm med Johnny Depp! Jag trodde inte det var möjligt. Men den var rolig) och på kvällen såg vi Twilight och åt marängswiss. Asmys!
Hela dagen var vädret lite smått opålitligt med regn och åska ena sekunden och varmt och soligt sekunden senare.
Men stugan var jättemysig, och jag kärade ner mig totalt i utsikten.


Tisdag
Även större delen av tisdagen var vi kvar i stugan. Vi tog en skogspromenad med våra kameror och myggen (fick minst fem myggbett på ena axeln), badade i sjön igen och såg på mer How I Met Your Mother. Japps, vi är missbrukare, och stolta sådana!
På eftermiddagen kom Amandas mamma, och hämtade oss och så for vi in till Älvsbyn.
Vi cyklade in till byn för att leta efter en fototidning till mig att ha på tåget hem, hittade ingen, och när vi skulle hem igen blev vi överraskade av ett enormt störtregn. På de minuter det tog oss att cykla hem igen blev vi så blöta att det tog mina jeans flera dagar att torka.


Onsdag
Amandas mamma var snäll och tog ledigt större delen av dagen för att åka med oss till Storforsen så att jag skulle få se den på sommarn också. Och det var grymt! Så otroligt mäktigt mycket vatten, och så oerhört vackert så jag skulle vilja stanna kvar där och bygga mig ett hus precis intill så jag kunnat ligga och lyssna på vattenbruset istället för att sova.
Men det hade nog varit rätt jobbigt i längden.

Vi åt lunch vid Storforsen, jag åt palt och det var mycket gott den här gången också!
På kvällen såg vi på Secret Window. Precis, ännu en Johnny Depp-film. Jag vet inte om jag tyckte om den. Men jo, den var bra.

Torsdag
Idag for vi på byn. Vi matade ankor och fotograferade dem. Vi gick till en Röda Korset-second hand där jag hittade sidenlakan, en kjol med drakar på och en skjortliknande sak för sammanlagt 51 kronor. Inte mig emot, haha. Och Amanda köpte en jättesnygg kjol i en affär som hette Mims, eller nåt liknande. Sen åt vi lunch på Centrum. Tacotallrik, yum. De gömde tydligen löken under maten om man inte ville ha nån, enligt en kompis till Amanda. Så akta er för det, moahah.
Innan vi for hem köpte vi naturgodis till kvällens filmer, som blev Döda Poeters Sällskap och Constantine. DPS är nog en av de bästa filmer som gjorts. Constantine är också jättebra, men inte riktigt samma genre...

Fredag
Sista dagen. Vi gick på den sista fotopromenaden för den här gången, först till samma lekplats som vi var på när jag var i Älvsbyn sist, och sen gick vi tillbaka genom skogen.
Sen fanns det inte så mycket vi kunde göra innan det var dags att gå till tågstationen, så vi åt nudlar och såg på ännu mer How I Met Your Mother, vi hann nästan klart med hela första säsongen.
Men sen var det dags att gå.
Tåget skulle gå ca 17.50, men det blev två timmar försenat, och kom inte iväg förrän vid åtta. Så vi satt på stationen i två timmar och pratade innan tåget kom.
Jag hade en granne till att börja med, den här gången. Men han försvann rätt fort, så jag fick plats att sova nu med.
Inte för att det gick så bra med sovandet.
Vid tretiden klev det på ett par extremt jobbiga tjejer som skrattade och pratade högt och sket fullständigt i att folk försökte sova. Tack för den. Fast de gick in i en annan vagn rätt fort.

Men det var en awesome vecka!
Nästa gång blir det Göteborg och Liseberg!

So long.

Hahahaha fail

Nä, det blev inget inlägg idag heller (läs: igår). Jag fastnade framför Death Note och har inte riktigt lyckats slita mig, och nu måste jag verkligen sova. Ska träffa Linnéa imorn och köpa fjäderpenna, moahah.
Men om jag lyckas skaffa mig lite självdiciplin till imornkväll så får vi se vad som händer. Och jag har klarat mig igenom halva DN. Den är så bra! Bästa animen jag sett! (I och för sig så är det den andra, eller tredje, beroende på hur man räknar, men ändå.)

Nu är jag trött.
Godnatt.

Ännu en dag efter

Kom hem fårn Älvsbyn imorse. Men hela dagen har gått åt till bilddagbok och facebook (hela datordagen, alltså, inte hela dagen, det hade varit sorgligt), och nu är jag bajstrött och vi har kräftskiva här, så jag kan inte vara så asocial som att skriva ett helt inlägg om det, för det kommer säkert ta flera timmar. Om jag orkar imorn så, kanske.

Och ja, jag är fail. Jag har skaffat facebook, och det är jättemycket fail. Nästan lika mycket fail som Twilight. Tacka vet jag fefo och blogger. Fast jag tycker inte om blogger. Så fort jag läst webbdesign ska jag göra mig en helt egen blogg. För sånt kan jag inte nu, oteknisk som jag är.
Och failig.
Och svintrött.

Good Baaat.



(Vad är det för likhet mellan en Hillary Duff-film och en granskog?
Svar: Har man sett en så har man sett dem alla.)

Hejdå!

Nu åker jag till Älvsbyn om ungefär 40 minuter!
So long!




(Och just nu blir det sjäälvklart ett to-be-continued-avsnitt i Death Note så att jag måste se nästa innan jag åker. Dammit.)

Imorn...

(Lägg märke till de tre senaste rubrikerna, jag leker Meyer. På tal om det; när man läser The Vampire Chronicles så kan man gissa var hon fått alla sina idéer från.)

Imorn bär det av till Älvsbyn och Amanda! Jag har packat och packat och packat, och nu tror jag att jag har allt. Nästan i alla fall.
Jag hatar att packa. Jag får alltid med mig för lite eller för mycket, oftast för mycket. Och försöker jag att inte få med mig så mycket så får jag för lite.
Om ett dygn har jag (förhoppningsvis) suttit på tåget i sju och en halv timme och har då nio och en halv timme kvar. Wouch. Lid med mig.
Nej, men det blir nog bra. Har laddat upp med böcker och godis och filmer på mobilen och musik och lite sisåntdär. I värsta fall får jag väl sitta och stirra ut över Sveriges undersköna natur i sjutton timmar. Förhoppningsvis lyckas jag sova lite. Och förhoppningsvis hamnar jag bredvid någon trevlig människa istället för en nyspydd unge (vilket hände sist jag åkte till Älvsbyn, fast med flyg var det då. Ännu värre...) eller annat jobbigt.
Har jag ännu mera tur så sitter det inte någon bredvid mig!
Nej, jag är inte alls folkskygg.
Bara lite.
Men jag har två år på mig.

Se upp, Kaptenen och resten av Älvsbyn, för här kommer jag, wihou!

Idag-

Idag har jag däremot vart på rätt dåligt humör. Vet inte vad som är fel. Och det hjälper inte att skriva, har försökt, men det kommer inget.

Det kan ha något att göra med att jag sov dåligt inatt. Och det kan ha något att göra med att jag klippte mig imorse. Jag vet inte varför, men jag blir på dåligt humör av att klippa mig. Jag känner mig alltid så ful efteråt, måste vänja mig ett par dar.

Men mest har jag bara haft en konstig känsla, som om man har på sig alldeles för små kläder som fastnat överallt och håller fast en. Eller som om golvet är fullt av tjockt, trögt skum som man inte kan ta sig igenom. Jag vet inte riktigt vad det är med mig.

Nu ska jag försöka skriva igen. Bara bli av med den här dumma känslan. Förut hade jag jätetmycket skrivlust, men så fort jag fick igång datorn och fick upp worddokumentet så ville det sig inte längre.

Det är nåt fel på mig idag.

Imorn mår jag bra igen.

Då ska jag packa, för i övermorgon åker jag till Älvsbyn! Och det kommer (som sagt) bli legen... wait for it... dary! Woaah, jag längtar!

Igårkväll

Igår hade jag en extremt händelselös dag. Det var varmt, och jag var för trött för att orka hitta på något att göra. Det slutade med att jag fastnade i en bok typ hela dan.

Men på kvällen träffade jag Fanny. Vi hade ju lite filmkväll för ett tag sen och såg Batman Begins. Egentligen hade vi tänkt se The Dark Knight direkt efteråt, men så blev klockan mycket, så vi bestämde oss för att, "det tar vi nästa gång!" Och i princip hela sommarn har vi letat efter en dag när båda vart hemma, och det hittade vi alltså igår!
Till att börja med tänkte vi bada. Det slutade med att vi hamnade i Linnéas och Eriks båt med Linnéa, Erik och Sebbe och åkte wakeboard!
Jag lyckades komma upp! På riktigt! Fast jag stod inte så länge, men jag stod! Fast bara en gång, sen ville det sig inte mer.

I alla fall. Efter det knallade Fanny och jag ner i våran källare, såg på The Dark Knight och åt Sourcream & Franska Örter.

Sammanfattningsvis hade jag alltså en rätt trist dag, men en awesome kväll!

Natt

Det lyser en väldigt stor och fin måne uppe på himlen i natt. Den är vacker. Jag vill kunna flyga. Flyga upp till månen, med stora svarta vingar. Känna luften bli till vind, skapad av fart. Och bara flyga. Flyga. Flyga iväg, upp mot himlen, mot det där stora, lysande klotet.
Även om jag inte kan nå fram, vill jag kunna försöka.
Ge mig vingar?







Jag blir lätt sentimentalt filosofisk såhär på kvällen.

Ahhw

Amandas kommentar på inlägget under <3<3<3
Barney is the all singing, all dancing crap of the world!

Mixpix

Träffade Mix idag för första gången på alldeles för länge! Sist vi sågs var i juni. Helgalet.
Vi knallade runt på Torget i ett par timmar, gick omkring i alla klädaffärer, letade på rean, lteade böcker (jag köpte två... Jag köper alldeles för mycket böcker för mitt eget bästa...), åt varsin Big Mac-many och sen en glass, stod och sniffade i Götheborgs Kaffe&Te-butiken, pratade, fick nostalgikickar i leksaksaffären (och jag hittade en miniatyrdrake jag sjukt gärna ville köpa) och lite annat smått och gott.
Sen när vi stod och väntade på våra respektive bussar sprang en liten Bea in i oss!
Filmkväll blir det för oss tre, förhoppningsvis, innan lovet är slut. Om bara lilla Mix överlever sitt projektarbete.

På tal om det (typ), så åker jag till Älvsbyn på söndag! Och det kommer bli totaly awesome!

Demons stay in Hell, huh?

Connecting to server...
You're now chatting with a random stranger. Say hi!
A word of advice: "asl" is boring. Please find something more interesting to talk about!
Stranger: hi!
You: hi!
Stranger: where r u from?
You: I'm from hell. you?
Stranger: heaven
You: cool. wanna fight?
Stranger: about?
You: oh, you know, the earth?
Stranger: sure
Stranger: u 1st
You: aw, too bad. I'm a real hugger. I hate violence. why are people always so prejudiced about us who are from hell?
Stranger: hehe...i was jus bein a nice heavenly being n giving u the start
You: true, true
Stranger: so y r u ppl from hell so bent on makin earth like where ur from?isnt the change nice?
You: well, yeah. but everyone wants to extend the borders of their own countries, right? why should we be different?
You: besides, the earth is far better of a litter warmer. too much ice as it is, but we're working on it
Stranger: yea, ur pretty effective...personally i prefer some mild climate
You: but that gets boring after a while, don't you think?
You: I mean, why settle for spring whan you can have summer?
Stranger: God does like an occasional thuderstorm...shows how awesome he is
Stranger: so tell me about hell
You: it's freakin hot
Stranger: n u wanna make earth like that:D
You: yep, I do. it's not fair that we should be the only ones with that problem
You: and too much screaming fo me, I can't sleep because of all the agonized cries from everywhere
Stranger: y dont u quit?
Stranger: there's place in heaven
You: hmmm. I don't think I would fit very well, but thanks for asking
Stranger: its nice in heaven
Stranger: all pavements of gold
Stranger: and gr8 music ALL the time
You: sounds expensive with gold pavements. we use tar
You: bit sticky, but it works
Stranger: doesnt the good music tempt u?
You: ahw, the music here isn't too bad. it's actually the only thing that makes living here worth it.
Stranger: but u jus said there's a lot of screaming
Stranger: u keep contradicting urself :)
Stranger: there's an answer for everything inheaven
You: well, I wouldn't really call screams music, I'm not that awful just because I'm a demon in hell
You: anyways, the music is louder than the screams, but just during the day. they shut it down at night so that people can sleep. most of them are too used to the screaming to care. not me, though, as I said before, it really bothers me.
Stranger: why do u hang out on earth?
You: no computers in hell. ironic, huh?
Stranger: y not?
You: the keep getting to hot and explode or melt
Stranger: hehe
You: really annoying, actually
Stranger: we dont need computers in heaven
Stranger: God knows everything
You: hm, I guess that would help. Satan's not quite as awesome as God, unfortunately...
You: you know, I think I changed my mind
You: is there still room for me in heaven?
Stranger: always
You: okay, on my way
You: see you soon my angelic friend
You have disconnected.

Förresten

Båstad var awesome
Sticky med Nea var awesome
Half-Blood Prince var awesome
Maria är awesome
Eclipse var inte så awesome

Och nu är jag trött.



Siiiiiiiir!

Tid

Jag blir lite ledsen över hur fort tiden försvinner. Inte för att den försvinner, utan för att jag inte lägger märke till när det gör det. Inte förrän senare, när det är för sent för att göra nånting åt det.

Upp till datum

Urk, jag har ingen tid att blogga nuförtiden, så här kommer en snabbgenomgång:

Kom hem från Grundsund igår. Grundsund var awesome:
• Jag vann över fyra killar inklusive min bror och Linnéas bror i poker och vann pengar på det.
• Sol och bad flera dagar, har till och med lyckats få bikinilinje.
• Nea var där en dag, mycket trevligt!
• Jag har lärt mig köra båt!
• Jag har nästan lärt mig åka wakeboard. Kom upp i ett par sekunder till slut.



Idag var jag en bra kompis och höll Linnéa sällskap när hon delade ut post. Det regnade som in i Lucifer, och det konstant hela den tid vi var ute. Sen slutade det såklart precis när man kommit in i värmen igen.
I alla fall så blev vi båda helt genomblöta trots våra regnställ, och det var väldigt väldigt trevligt att sen bara krypa upp i Linnéas soffa med en kopp varm choklad plus vispgrädde och se på Hidalgo, vilket för övrigt är en fantastiskt underbar film med en väldigt het Viggo Mortensen.


Imorn blir en trevlig dag:
• Vi åker till Båstad.
• På vägen kilar vi in en sväng om Ullared.
• Jag får lön! 2220 för en veckas arbete, det ni! Helt underbart!


Music Moment.

Meningen med lovet

Det är sent och jag är trött vilket bäddar jätteväl för en sådandär lång mening utan punkter som egentligen inte är en mening utan något som borde vara flera meningar om mitt sommarjobb som kommer att vara över efter imorgon då jag har jobbat i tre veckor och två dagar av mitt lov alla dagar utom söndagar vilket egentligen är alldeles för mycket för min stackars lilla hjärna som behöver sin sömn men nu inte kunnat få tillräckligt och därför kommer det bli underbart att kunna lägga sig tidigt imorn och bara sova och sova vilket jag förresten kommer att göra i Grundsund eftersom jag och mamma åker dit imornbitti efter att jag sovit lite och lämnat tillbaka tidningskärran för sista gången förhoppningsvis eftersom jag aldrig någonsin igen tänker jobba som tidningsbud om dessa veckor lyckats banka in något vett i min stackars skalle så att jag nästa sommar kommer ihåg att detta jobb verkligen inte är något för mig även om det faktiskt inte är så farligt när det är fint väder och utan regn trots att det faktiskt är den sämsta arbetstid man kan tänka sig då det hade gått bra att arbeta mellan tolv och tre eller mellan sex och nio istället för den tid man faktiskt arbetar vilket är mellan tre och sex på ett ungefär för det går inte att sova klart innan och man kan inte sova tillräckligt mycket efter för då sover man bort hela dagen och man måste däför sova lite innan och lite efter för att ens ha en chans att kunna få tillräckligt mycket sömn utan att sova bort en hel kväll eller en hel förmiddag och det funkar inte för alla människor och definitivt inte för mig har jag märkt men nu är det som sagt slut om en dag och då ska jag sova sova och sova i Grundsund och det här måste verkligen vara den längsta mening jag någonsin skrivit.

P.S. Lägg märke till den oerhört fyndiga rubriken.

Up to date

Jag har varit jättelat med att skriva på sista tiden. Maria har vart här, och jag har vart trött. Aldrig mera tidningsbud. Men nu har jag bara en morgon kvar, och det är så underbart!

Om lite mer än en timme ska jag åka och se när Maria spelar Gothia, och sen ska jag och Linnéa på bio, wihou!
Sen ska jag hem och diska, städa, dammsuga, tvätta... inte lika wihou...




Frustrationen ligger lite i vänteläge just nu.

Sjöjungfrun sjunger igen!

Någon kanske minns att Linnéa lånade en väldigt bra bok vid namn The Mermaids Singing av mig i typ julas och att den sedan försvann spårlöst?
Jag har inte tänkt på den boken på flera månader, och sen igår morse när jag var ute och delade tidningar så fick jag nån flashback. Tror det var nån katt jag såg. Fick mig att tänka på försökshunden. I alla fall så tänkte jag, Hm, det vore roligt att läsa den boken igen.
Senare på morgonen fick jag ett sms av Linnéa där det stod:
"Sofia, jag har hittat mermaids singing"
Gissa om jag blev glad!

Så idag när Nea åkt till jobbet och Linnéa kommit hem från jobbet kilade jag över och hämtade den. Det slutade med att vi hamnade framför en film. Spirit: Hästen Från Vildmarken.
Sjukt underbar film! Och ja, en tecknad hästfilm, och ja, vi är arton båda två, men det spelar ingen roll, för den är så bra!
Helt fantastisk musik, och en av de få som faktiskt är bättre på svenska än på engelska, både film och musik.
Och jag tänker lägga upp den bästa låten, försök ignorera att det är en hästfilm och bara lyssna



Nu sitter jag här och väntar på att Bea ska komma.
Underhåller mig med... att blogga.

Åh, och tågbiljetterna till Älvsbyn har kommit! <3

P.S.

Min snälla lilla Nea var snäll och kom och sov över hos mig inatt. Vi lagade våran mycket goda lax,
Stekta laxfiléer med salt, peppar och citron. In i ugnen och stek lök och champinjoner i samma stekpanna. Häll i matlagningsgrädde och häll över laxen och in i ugnen lite till.
Till detta hel bulgur och stuvad spenat.
Och oavsett vad vår kära lilla Bea säger så var det faktiskt väldigt gott.
Sen såg vi på Matrix och P.S. I love you, till vilken vi åt mycket god mikrokladdkaka. Måste säga att P.S. I love you är en lätt överskattad film, även om den var bra. Dock känner jag för att läsa boken.

Nu har Nea i alla fall påbörjat sin Matrix-utbildning, och härnäst väntar en Kung Arthur-utbildning. Jag är fortfarande i lite halvt chocktillstånd. Och bara för detta ska jag läsa Den Kung som är och som ska komma härnäst.

Mixandmatch

Jag vet inte varför jag inte bara gör något åt det. Det gör mig ju så frustrerad hela tiden. Fast egentligen vet jag, även om det är löjligt. Eller just för att det är så löjligt.



Jag är hungrig. Vaknade för en timme sen, har inte ätit frukost än. Och jag måste dammsuga och städa lite innan Nea kommer. Kommer inte hinna göra det efter, och det måste bli gjort.
Jag är en tönt.

Men Linnéa har hittat The Mermaids Singing! Det gör mig glad.

Syster Duktig

Idag sov jag till halv två ungefär. Det var skönt. Nästan åtta timmar.

Sen har jag vart så himla duktig idag så jag börjar inse att det kommer gå jättebra för mig när jag ska flytta hemifrån! Jag har matat fiskar och katter (inte katter med fiskar. Och inte fiskar med katter heller för den delen), städat kattlåda, vart ute på cykelrunda och fotograferat lite (har ingenting med hemifrånflyttandet att göra iofs) och så har jag tvättat! Japps, jag har lärt mig tvätta! Ska bara flytta över tvätten till torktumlaren och försöka dammsuga huset lite så är jag snart den ideala hemmafrun!

Och det regnar! Eller aa, vet inte om det gör det längre, men det gjorde det nyss i alla fall.

Ikväll väntar Snuten i Hollywood III och en milkshake!

Grundsundshamnssolnedgång
Måndagsbilder

Snabbvisit i Grundsund

På lördagsmorgonen så hade jag faktiskt tänkt sova lite innan jag knallade ut på min tidningsrunda. Och det gjorde jag också. Sov lite alltså. Ungefär fem minuter. Och efteråt hann jag sova i en knapp timme innan broren och jag fick stiga upp för att hinna till bussen till Grundsund.
Bussen var förresten så full så vi fick splitta upp oss (en del fick faktiskt stå upp hela vägen in till Uddevalla). Jag satt och nickade till varannan halvminut, måste ha sett helsjukt ut. Som på en film när nån håller på att somna men försöker hålla sig vaken.
När vi väl kom fram orkade jag inte ens följa med ut på holmarna, utan jag passade på att sova i två tre timmar där istället.

Och på kvällen var det brännboll! Vi är ett par familjer där som har det som årlig tradition, och det är roligt! I vanliga fall brukar vi köra papporna och döttrarna mot mammorna och sönerna, men det var lite ojämnt i år, så vi fick ändra om lite. Istället körde vi vuxna mot ungdomar och så delade vi upp barnen mellan oss.
Och vi vann med ett poäng!

Stockholmarna missade dock brännbollen, de kom ca en halvtimme efter att vi slutat. Men Maria och jag började på vårat The Mentalist-maraton på kvällen. Vi hann med tre avsnitt innan jag halvdog av trötthet.

Det var förresten en sjukt fin solnedgång i lördags.


I söndags fortsatte vi på vårt maraton och hann med fyra avsnitt innan jag tog bussen hem igen. Och på söndagskvällen hade jag ett eget litet maraton, Snuten i Hollywood. Det är nostalgi. Fast jag hann bara med de två första innan jag skulle ut och jobba igen. Får se den sista idag!

Biljettbokat!

Nu har jag bokat tågbiljetter till Älvsbyn vecka 33! Måndag till fredag!
Och det ska bli helt underbart roligt och bra! :D <3

Och jag är inte galen längre!

Fjärde juli

Nu är det den fjärde juli, så jag kan väl lika gärna skriva något. På tal om fjärde juli så har jag nu varit arton i exakt en månad.
Det är ett ganska lummigt begrepp, är det inte? En månad? En månad kan ju vara allt mellan 28 och 31 dagar. Okej, inte så stor skillnad, men om någon säger till dig: "Wow, nu har det gått exakt en månad", då går det ju egentligen inte att veta hur lång tid det har gått?
Totalt ointressant debattämne.
Jag är lite övertrött,
och frustrerad. Men jag vågar inte göra något åt det.
Men tänk om...

Anna!

Och jo, jag tror jag orkar skriva något ordentligt idag i alla fall.

Igår träffade jag kusin Anna inne i stan! Vi knallade runt i alla möjliga affärer och gick runt och tittade utan att egentligen hitta någonting. Det värsta med att shoppa: Antingen hittar man inget man vill ha, eller så hittar man så mycket så man inte kan bestämma sig för vad man ska köpa och det slutar med att man inte köper någonting. (Ungefär som den där fiskmåsen som när den inte vet om de ska slåss eller flyga iväg börjar picka efter mat på marken.)
Men vi strosade omkring och pratade och hittade massa fula, en del potentiellt snygga, och en del fina kläder. Min skörd bestod av två vanliga enkla realinnen från H&M för 29,50:- var! (Och lite grejs för att bli av med repor på min mobilskärm.)
Till sist slog vi oss ner på en McDonald's (classy, eh?) och hann in en sväng om Lagerhaus innan Annas buss gick.
Det var en väldigt trevlig dag, som mest spenderades inne i ett svalt Nordstan till följd av den groteska värmen utomhus.

På kvällen kom Linnéa med pojkvän över och höll mig sällskap framför Legally Blonde och Sagan om Konungens Återkomst.

Igår var alltså en till sån där bra dag.

Galen

Jag är bara så fruktansvärt underbart frustrerad så jag tror jag blir galen. Det ska inte vara så. Man ska inte bli galen av något sådant. Då har det bara gått för långt.
Men jag blir galen.
Och sen blir jag galen av att jag blir galen.
Summa summarum: Jag är galen.
Nu ska jag leta tågbiljetter till Älvsbyn.

Jag älskar fläktar.

Måne av Glas
(En Pelikans Kreationer)

Jag tror att jag ska försöka sova lite, faktiskt.

Varmt

Jag orkar inte skriva så mycket. Det är för varmt. Jag dör.
Igår var en bra dag. Men jag orkar inte skriva.
Idag var också bra. Bea och jag har badat och mölat jordgubbar.

Jag är så varm och trött så jag sitter helt skevt för att kunna luta huvudet mot väggen eftersom jag är för trött för att hålla det upprätt med muskelkraft.

Nu ska jag äta. Sen ska Bea komma tillbaka, förhoppningsvis.

xo
(ser det verkligen ut som kissandhug eller vad det nu är det betyder? Jag tycker mer det ser ut om en väldigt arg/ledsen smiley. Typ x) konbinerat med :o till :) och xo.)


x):o x):o

Spricker

Jag är bara så fruktansvärt glad och lycklig just nu så jag nästan spricker! Mina fingrar darrar på tangentbordet så att jag knappt kan skriva. Det känns som om någon försöker blåsa upp en ballong inuti min bröstkorg.
Jag tänker inte gå in på anledningar. Inte än. Jag vill vara säker först.
Om man nu kan bli säker.

Sa ju att det skulle bli ett långt inlägg, det tog nästan en och en halv timme att skriva. Wow.
Nu ska jag sova.


Pelikankreationer

Metaltown 2009

Jag, Linnéa och hennes pojkvän Robban tog bussen in till Brunnsparken där vi mötte ett par av Linnéas kompisar. Sen var det vagnen in till Frihamnen som gällde.
Kön såg helt enorm ut från spårvagnen, men vi kom in och fick bytt våra biljetter mot band på mindre än en halvtimme!
Det var enormt varmt, och metal är lika med svarta kläder (bland annat). Svarta kläder plus stark sol är lika med olidlig värme.

Vi hann se det mesta av Dead by April, men det var ett lätt antiklimax, tycker jag. För det första var det massa falsksång (vilket till och med jag hörde, och jag har inte direkt världens bästa gehör!), för det andra spelade de inte Losing You, som i och för sig är rätt uttjatad, men ändå en av deras bästa.

Sen stod vi i kö för att ta ut pengar hur länge som helst. Nästa band vi såg var Trivium (och så såg vi början på Pain och slutet på Napalm Death), och de var bra, riktigt bra! Trivium, alltså. Hade aldrig hört dem förut, men jag gillade dem. De hade bra kontakt med publiken, och nu började det komma igång lite moshpit och grejer (det kanske det var innan också, men inte vad jag såg). Vi stod rätt långt fram och jag gömde mig från moshpiten bakom Linus (som vi mötte i Brunnsparken). Väldigt säkert ställe att stå på, för han är nog minst en meter längre än jag.

Efter Trivium var det Meshuggah. Ännu ett band som jag inte hört förut. Jag tyckte inte alls de var dåliga, men uhm, jag tror inte de är ett band som man ska börja lyssna på live. Lite svårt att njuta av musiken om man inte vet hur den låter. Sångaren var riktigt frän, dock. Och jag håller på att lyssna på dem på Spotify nu, och det är riktigt grymt! Neurotica är en väldigt bra låt.

Children of Bodom såg jag och Linnéa lite på avstånd. För det första gick det inte att ta sig hela vägen fram, och står man inte där fram kan man lika gärna sitta där bak och se på skärmen, för man ser ändå inget på scenen. Detta är också ett väldigt bra band. De började med Needled 24/7 och lite senare kom Bed of Razors, och det var gaah, bra!

Vi skippade Volbeat och sprang över bron till Nordstan och åt på McDonald's; jag, Linnéa, Robban och tre av Robbans kompisar. Uppe på bron såg vi ner på festivalområdet, och herrejävlar vilket folkhav! (Se bilden nedan.) Det blev en rejäl powerwalk och en lite halvt självmordsriskerande språngmarsh över vägen, sen slängde vi snabbt i oss våra kaloribomber innan vi skyndade tillbaka för att hinna få bra platser till nästa band.

Och nästa band var Disturbed. Både Linnéa och jag höll på att spricka där vi stod i mitten av mitten där framme. Detta var den största anledningen till att jag gick på Metaltown. Och jag blev inte besviken. Inte det minsta. Det var fanimig bland det bästa jag sett! Jag svävar fortfarande på moln. Liberate, Meaning of Life, Inside the Fire, Prayer, Land of Confusion, Stricken, Stupify, Ten Thousand Fists, Down With the Sickness, The Game och sen minns jag inte vilka fler. Jag moshpitade för första gången! Linnéa och jag var (för att använda Linnéas ord) helt euforiska flera timmar efteråt! Aaaaaaah, de var så sjukt galet totaly awesome som man kan bli!
Till sist var det Slipknot. Jag lyssnar inte på dem i vanliga fall, men de hade ett otroligt bra scenframträdande. Helt outstanding (och jag använder engelska uttryck för att jag känner för det)! En gång satt trummisen vinkelrätt mott väggen och spelade, helgalet! Och nu har jag sett Slipknot live. De är ett sånt band som man egentligen ska se!

Men sen så var det ju så här att jag, Linnéa och lite annat folk tog oss över till Slipknot tillsammans. När alla andra band spelade var det fullpackat, visst, men ingenting, INGENTING, jämfört med hur det var i Slipknotpubliken. Jag gick med armarna nere längs sidorna, och när vi stannade var det så trångt att jag inte kunde lyfta dem. Då talade Linnéa om att hon tänkte mosha i den här publiken, och bad mig ta hennes handväska. Visst, tänkte jag (som även jag hade en väska), jag ställer mig bara i kanten av moshpiten och väntar tills hon är klar. Men fan heller, vi stod I MITTEN av moshen. Och min sko hade gått sönder totalt i sista Disturbedmoshen, så jag tänkte inte ge mig in i en till frivilligt. Istället tog jag mig längre och längre bak, långsamt, långsamt i en enormt tättpackad publik.

Den känslan av klaustrofobi man får där är inte lätt att beskriva om man inte stått nästan längst fram i en publik på tjugotusen pers och försökt ta sig därifrån. Det tog tid. Och jag hamnade ofrivilligt i minst tre moshpitar på vägen. Det var en enorm befrielse att komma ut i gången och bort till tälten vid entrén.

Och där stod jag sen, med min väska och Linnéas, och ingen aning om var någon var och utan någon som hade en aning om var jag var. Haha. Lånade Linnéas mobil och skickade lite sms till folk om var jag stod. Sen kom Linus och höll mig sällskap. Jag blev glad. Vi gick till öltältet, fast jag tog faktiskt en zingo, haha. Tycker inte om öl. Till nästa Metaltown ska jag ha lärt mig dricka öl. I alla fall så stod vi där och såg klart på Slipknot och mötte sen lite andra folk borta vid uttagsautomaten. Resten mötte vi vid spårvagnshållplatsen, och sen så gick vi över bron igen till Nordstan, där mamma väntade för att ge mig, Linnéa och Robban skjuts hem.

Det tog tid, för det var inga små folkmassor som skulle över. Det var en enorm folkmassa!

Och det var helt galet underbar dag! Från ett till tolv, och man var inte trött efteråt, förutom i fötterna som var helt döda. Idag har jag dock ont i större delen av kroppen. Speciellt nacken.

FUCKING TOTALY AWESOME!
METAAAAAL!

Dagen efter nummer två

Metaltown igår, och som jag redan skrivit på ett tiotal ställen så var det

FUCKING TOTALY AWESOME!

Just nu väntar vi gäster om för tre minuter sen, så jag hinner inte skriva nu, men ikväll/imorn kommer det komma ett långt inlägg som ingen kommer läsa men som jag kommer ha kul med att skriva.

Jag är lycklig.

Färdig!

Joooo, jag gjorde en till blogg. Märk väl "en till". Jag kommer fortsätta med denna också. Har fastnat lite för den, om jag ska vara ärlig.
I den nya kommer i alla fall att hamna lite noveller och bilder och annat. Det innebär att de som i fortsättningen vill slippa mina noveller och annat jag skrivit (förutom blogginlägg) ska hålla sig till denna bloggen.
Jag tänker länka till den nya varje gång jag lägger upp nåt där. Bara en liten länk längst ner i ett av dagens inlägg. Knappt ens smygreklam.
Hela detta inlägg blev lite smygreklam. Halvseriös smygreklam.
Seriöst skrivna saker kommer alltså inte längre dyka upp här, om man inte räknar med ett seriöst blogginlägg lite då och då, men bilder kommer förhoppningsvis fortfarande komma in lite då och då. Fast bara om de har något med dagens inlägg att göra.
Får se hur länge jag orkar med det här.
Och hoppas inte den här bloggen blir jättetråkig nu, även om jag ärligt talat inte tycker att den är särskilt kul nu heller, haha.
Jag skulle tycka det var väldigt väldigt roligt om folk ville läsa och titta och kommentera i den nya bloggen. :)

En Pelikans Kreationer (Ja, jag kan fortfarande hyperlänka!)

Kommer börja med att lägga in gammalt, bara för att den inte ska vara så tom.

Kreativitetsblogg?

Jag tänker skaffa mig en ny blogg. En där jag lägger upp bilder och noveller och annat shit som jag får för mig att jag kan skapa som folk vill titta på.

Nej, mitt självförtroende är inte på topp just nu. Jag behöver sova.

Men jag tror faktiskt att jag ska göra det.

En fantasibristsblogg och en kreativitetsblogg.
Ironiskt.

Jobb

Jag har nu jobbat i så mycket som tre dagar. Om det nu kan räknas som dagar. Morgnar.
Det är jobbigt, jobbigare än jag kom ihåg, men å andra sidan är det väldigt skönt när det är över och jag har hela dagen för mig själv.
Och ibland är det så vackert med soluppgången så jag bara vill gråta. Eller i alla fall ha med mig min kamera, men det går inte. För det första skulle jag inte orka släpa med mig den, för det andra skulle jag inte ha tid att ta några kort. Så det vore ganska bortslösat. När jag slutat jobba ska jag däremot börja släpa mig upp i soluppgången ett par dar och försöka få till lite fina bilder. Har hittat ett jättebra utkiksställe. Kanske.

Igår var jag med Bea på eftermiddagen. Vi badade och åkte sen ut med vår båt med pappa. Och med fika. Massor med fika.

Jag mår lite konstigt just nu, men jag tror det är för att jag sover lite för lite och oregelbundet och för att jag äter lite för konstigt. Jag kommer komma in i rytmen, och då kommer det kännas bättre. Och detta är någon sorts försvarsmekanism, men jag är för trött för att komma på vilken. Även om jag inte är så trött just nu egentligen.

Totalt meningslöst och virrigt och snurrigt inlägg.

Hemma

Hemma från Grundsund, och jag börjar jobba inatt. Har tagit en cykelrunda runt mitt distrikt och hittat i princip varje adress, så det borde lösa sig.
Det känns inte som om jag bloggar för skrivandets skull, längre. Mer som om jag skriver för bloggandets skull, och jag hoppas folk förstår skillnaden.
Jag ska börja skriva igen nu, i alla fall. Det kommer väl inte finnas så mycket mer att göra dessa sena sommarkvällar.
Godnatt.

Och Grebbestadsborna fick sig som bekant en trevligt midsommar.

Catching up

Glömde helt bort att skriva att Ejvor kom hit från Stockholm i tisdags och firade min födelsedag lite i efterskott. Det var väldigt trevligt. Och vi åt tårta. Gott.

Imorse (eller igårmorse är det väl nu) gick jag med Gunilla för att lära mig distriktet jag ska ha nästa vecka och de två veckorna som kommer efter den. Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska sova innan eller efter än. Just nu lutar det åt efter, med tanke på att jag la mig tio igår men ändå inte somnade förrän klockan ett.

Imorn, eller senare idag, åker vi till Grundsund och firar midsommar och födelsedagar.

Och jag har fått en ny kusin! Välkommen till världen, Lille Vincent :D







(Btw, om ni kommenterar min lilla novell i inlägget under så blir jag jätteglad.)

Bye.

Novell: Den snälle lille pojken

Det var mitt på ljusa dagen, men trots det hade han lyckats hitta ett litet mörkt hörn på den stojiga lekplatsen. Egentligen ville han inget annat än att springa tillsammans med de andra barnen, att hoppa och leka, åka rutschkana och gunga. Men det hade han aldrig kunnat göra. Han hade försökt, men det slutade på samma sätt varje gång.

Det var aldrig meningen, han skulle aldrig ha gjort någon illa med mening; en snällare liten pojke får man leta efter länge. Det var bara det att märkliga saker alltid hände omkring honom. Märkliga på ett dåligt sätt, ett sätt som slutade med brutna ben, forsande blod och döda fåglar. Han var speciellt ledsen för det där med fågeln, den hade varit så vacker. Han ville bara röra vid den. Han hade aldrig menat att den skulle dö sådär, att den så fort hans hand snuddade vid dess glänsande svarta fjäderdräkt skulle sjunka ihop och sen aldrig mer röra sig. Det hade han aldrig velat. Han ville bara röra vid fjädrarna, smeka dem. Mörka nätter kunde han fortfarande höra ljudet den vackra fågeln gav ifrån sig i sitt dödsögonblick. Det var ett skri av intensiv smärta, och varje gång han hörde det kunde han själv känna smärtan som fågeln måste ha känt. Varje gång fick den honom att gråta.

Att åsamka någon smärta var det sista han ville, den lille pojken menade bara väl med allt han gjorde. Men på något sätt slutade det alltid med smärta. Och sällan hos honom själv, även om han mycket hellre skulle ha föredragit att själv behöva utstå den. Problemet var det att saker och ting väldigt sällan slutade på det sätt som han skulle ha föredragit, det sätt som skulle ha varit bäst för alla. För han hade kunnat klara av det som inte de andra klarade.

Det var inte för att han var modigare än de.
Det var inte för att han var klokare.
Det var inte ens för att han var starkare, för han var inte stark. Han var svag. Hade han varit starkare så hade han kunnat stå emot frestelsen att försätta sig i de situationer som slutade i plåga.
Det var inte för att han var bättre. Det var för att han var villig. Han var villig att utstå det hemska, om någon annan på det sättet kunde slippa det. Det var för att han var beredd att offra sig själv, för att på det sättet rädda någon annan.
Det var för att han var en sådan snäll liten pojke.
Men han var svag. För svag för att vara ensam. För svag för att isolera sig själv.

Svagheten fick honom alltid att ta de där första, stapplande stegen framåt, och när han passerat den gränsen var det för sent för att göra något åt det, vare sig han ville eller inte. Men när den gränsen var nådd ville han oftast inte vända tillbaka.

Svagheten fick honom att resa sig upp, att efter en brutal inre strid ta de där första stapplande stegen bort från det mörka hörnet och ut i ljuset. Några barn skulle just börja leka tafatt vid rutschkanan. De drog just lott om vem som skulle börja jaga.

”Får jag vara med?” nästan viskade han, som om han innerst inne visste att den frågan egentligen inte borde få lämna hans läppar. Ingen hörde honom. Men istället för att ta det som ett tecken höjde han mot bättre vetande rösten.
”Får jag vara med?”
Sju små huvuden vändes åt hans håll. Förvånade ansiktsuttryck mötte hans eget plågade. Han var ny här. När det hänt en olycka blev han alltid tvungen att leta upp ett nytt ställe, med jämna mellanrum fick hans familj byta till en ny stad. Här hade han aldrig varit förut.

”Sisten får jaga”, sa en liten rödhårig flicka med en axelryckning. Han hade aldrig sett något så vackert. De mörkröda lockarna gnistrade likt diamanter i solen, de små mörka ögonen påminde honom om fågeln. Vid det här laget borde han ha känt igen tecknen som nästan skrek åt honom att vända sig om och springa, springa, springa så fort och långt hans korta små ben kunde bära honom. Men vid det här laget hade inga tecken i världen kunnat hindra honom från att begå ännu ett misstag som skulle hemsöka honom, likt fågeln.

Han satte sig ner på huk med händerna för ögonen och började räkna till tio. Skrik och skratt omgav honom när barnen började springa åt alla håll för att undgå att bli tagna av nykomlingen som satt med ansiktet hopskrynklat av den koncentration som krävdes för att minnas i vilken ordning siffrorna kom.
Ett. Två. Tre. Fyra. Fem. Sex. Sju. Åtta. Nio. Tio.
Han reste sig upp. En liten pojke, mindre än han själv, stod bara några meter bort. Men det var fel, det var inte honom han ville ta. Han såg sig omkring efter flickan med de röda lockarna och fick syn på henne bakom ett träd. Hans medvetna insåg att det vore bättre att springa ikapp någon annan, någon som inte var i samma fara som flickan. Men hans ben var inte medvetna, inte om något annat än i vilken riktning de behövde springa för att nå henne.

När hon såg att han var på väg mot henne skrek hon förtjust och började springa. Bort från trädet, mot rutschkanan. Hon var snabb, men han var snabbare. Det var han alltid. Trots att han var flera meter bakom vid starten, så var han halvvägs uppför stegen när hon satt sig på kanten till kanan.

Han menade inte att knuffa henne, han ville bara röra vid henne.
Skräckslagen såg han hur flickan fick alldeles för hög fart. Högre fart än vad som borde vara möjligt på en så kort sträcka. Ännu mer skräckslagen såg han hur hon slog i marken på helt fel sätt.

Hon landade på rygg, men lockarna utspridda i en vacker halvcirkel, som blev rödare och rödare för varje sekund.

Han var flera kilometer bort innan någon hann inse vad som hänt.
Nästa dag skulle han bli tvungen att hitta en ny lekplats.

Hon upphör aldrig med att förvåna

Hör och häpna, men jag har skrivit igen! En novell dessutom.
Och den kommer upp i bloggen om en halv minut, och därför även på fefo.

Förvarning: Jag är just nu en extremt ringrostig "författare", så kvaliteten är inte riktigt vad den hade kunnat vara.
Btw så är den lite darkness.

Och jag älskar kommentarer :D

Dusk

Jag behövde inte släpa med mig mina systrar. Istället släpade Bea och jag med oss varandra. Typ.


Igår.

Dragula - Rob Zombie

Återigen har jag inte sett hela videon, så bara blunda och lyssna på denna underbara låt!



Dragula - Rob Zombie

För övrigt den låt som fick mig att börja gilla hårdrock på riktigt. Denna och Poison, men Poison-videon tänker jag inte lägga upp på min blogg, haha. Sök på Spotify. Eller Deezer.

Sticky

I förrgår (eller igår var det väl egentligen) hade jag tydligen massor att skriva om. Nu minns jag inte vad det var längre.

Sticky Fingers med Nea m flera i torsdags var toppen! Hur kul som helst! Drack en Rosa Pantern som smakade som jordgubbsmilkshake. Först hände inte så mycket, sen efter nån timme kanske så kom vi igång och började dansa. Då gick tiden fort. Jag är sämst på att dansa, men det gör inget på såna ställen, där kan man låtsas. Speciellt när blinkljuset kommer igång. Man ser ändå inget.
Jag, Nea och Neas kompis Maja dansade ihop flera gånger, och en gång blev vi joinade av tre asiater som bildade lite ring med oss och så turades vi om lite. En av killarna (i randig tröja) var lite mer på än de andra, eller vad man nu ska kalla det, och när jag dansat med honom ett tag så satte han sig plötsligt på huk. Jag hann precis tänka "Vafan gör han där nere?" när han slog armarna om mina knän och reste sig upp så jag flög högt över havet av huvuden. Jag DOG. Det var PINSAMT. Han fick nästan en slap sen.
Lite senare (en timme eller två) var det en till kille som försökte lyfta upp mig. Den här gången kände jag igen tecknen och lyckades övertala honom att låta bli.
Det var en toppenkväll i alla fall.
Mix med kompisar var också där, men inte så länge, för de hade skola på fredagen, de stackars satarna. Trevligt att träffa den flickan, i alla fall!
Förresten så spelade de Rob Zombies Dragula på nedervåningen samtidigt som de spelade någon oidentifierbar Håkan Hellström-låt där uppe. Annars var musiken där uppe faktiskt ganska bra. Dragula vinner dock lätt.

Jag sov över hos Nea, åkte på morgonen in till stan i pyjamas (hade inget annat med mig, och min klänning var väldigt ofräsch) och åt lunchmacka med mamma, som åkte till Lund på kvällen. Hittade även två klänningar på H&M för 50 kronor styck. Underbart!

Sen var det gymkhana på ridavslutningen på lördagen.
I söndags (igår alltså) började jag svag som jag är läsa på New Moon (som för övrigt tog slut idag och faktiskt var bra den med).
Idag har det inte hänt något speciellt alls.

Och det var väl det jag hade att skriva om.
Hoppas mina systrar fortfarande vill cykla och ta solnedgångskort om en timme. Vi gjorde det i förrgår, det blev faktiskt ganska bra. Tror jag. Har inte fört över till datorn än.
Bay.